Lunchträning stod ju på schemat, och jag hade bokat in mig på 30 minuter spinning och 30 minuter core. En halvtimme spinning, då är det bara att köra rätt in i kaklet. Jag lyckades ligga på rätt hög puls ganska konstant och kände mig mycket nöjd med mig själv. Sen var det dags för 30 minuter core. En halvtimmes plåga. Hur mycket jag än tränar mage och rygg känner jag mig alltid så himla svag. Dessutom hade jag lyckats ta på mig mycket osmickrande kläder och ställt mig i ett väldigt spegelexponerat hörn. Alltså stod jag där, passet igenom och kände mig tjock, svag och tillslut gråtfärdig. Tur att en god matlåda fanns och väntade efteråt, och att spinningens endorfiner sitter kvar.
Men du, det är ingen annan som tycker du har osmickrande kläder eller tycker att du är svag! Du själv är din värsta kritiker, kram och lev på spinningendorfinerna i helgen nu!
SvaraRaderaHåller med Suzan, det är BARA du som tycker du är svag och ful... för det är inte sant! Alls! Kram!
SvaraRaderaSuzan: tack finis!
SvaraRaderaJoHo: ibland är det svårt med hjärnspökena...