tack kroppen!

För sex år sedan låg jag på sjukhuset med högt blodtryck, 20 kg plus och allmän risig status. Två pyttetvillingar i magen och en havandeskapsförgiftning som höll på att gå riktigt illa. Jag kunde knappt gå, bara ligga och flåsa. Kroppen var inte alls med på noterna och jag kände mig som en gammal tant. Ingen styrka, inget flås, bara plågor. Senare på kvällen plockades två pyttebebisar ur min make med akut kejsarsnitt.

I dag är jag mamma till två nyblivna 6-åringar. Min kropp kan cykla, springa, hoppa och lyfta tunga grejer. I dag bjuder den mig lite träningsvärk, och jag gillar det. Den är något lite tyngre och fluffigare än innan graviditeten, men jag svälter inte den utan bjuder den nyttiga grejer med regelbundna intervall. Den får sällan gå hungrig och jag utmanar den med rätt så varierad träning, och den svarar med att vara rätt så stark och hänga med på det mesta jag känner för att hitta på.

Tänk så mycket som kan hända på 6 år. 6 fantastiska år med min bästa familj och min bästa kropp. Tack kroppen!

Puss på dig kroppen!