Yoga. I hela mitt liv (ja, även som barn) har jag varit stelare än det stelaste kassaskåp. Jag är helt enkelt så ovig man kan bli. Just därför tror jag att yoga skulle vara bra för mig. Just därför är jag livrädd för att ge det en ärlig chans. Men någon gång. I ett liv med mycket pengar och tid ska jag gå en ordentlig yogakurs med en lärare som ser mig och mina förutsättningar och hjälper mig att bli så vid och lugn och allmänt yogig som jag kan.
onsdag 8 januari 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Låter klokt. Jag skulle vilja yoga mer. Tror det är bra tillägg till annan träning som är kondition och styrka.. Smidigheten kan ju alltid behöva få sig en skjuts framåt..
SvaraRaderaJag har yogat lite till och från i rätt många år, men inte fastnat helt och hållet. Förrän nu när jag har kommit i kontakt med yinyoga. Jag tror att det beror mycket på att läraren är noga med poängtera att kroppen gör som den ska göra. Det är nämligen ingen dynamisk yogaform där det är viktigt att man drar in naveln, håller linjer för att slippa skador osv, utan man sitter/ligger stilla länge och låter kroppen slappna av för att nå bindväven. För min duktiga flicka-hjärna blir det inte samma prestationsångest när jag vet att jag bara kan göra rätt för min kropp. Hur någon annans kropp reagerar kan vara helt annorlunda.
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaMissUD: men precis!
SvaraRaderaLinda: det låter ju ypperligt! jag har ju också en hel del prestationsångest, och det är den som håller mig borta från yogan. Ska prova yinyoga, definitivt!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRadera