eventuellt kommer jag aldrig mer att bli varm

Ni vet att jag brukar säga att jag gillar vinter och vinteraktiviteter? Nå, det finns ett undantag. Skridskor. Jag har väldigt ynkliga fötter och de pallar inte att bli insnörda i ett par hårda, kalla skridskor. Efter ca 15 minuter har kölden och hårdheten gjort att jag har så ont att jag vill gråta. Mina barn verkar inte ha några sådana problem, och i dag var deras enda aktivitetsönskan just skridskor. Maken jobbar så det föll på min lott att ta dem till isen. Jag höll ut just 15 minuter på ett par lånade hockeyrör (skulle testa om de var bekvämare än mina 20 år gamla konståkningsskrillor. Det var de inte), sen fick jag byta till skor, sätta mig i avbytarbåset och försöka få liv i tårna. Det gick inte. Försökte hoppa runt vid sidan av båset, men då fick jag bara ännu mer ont. Fick sätta mig ned igen. Och att sitta ned, utomhus, i minusgrader i ca två timmar medan ens telningar glatt åker omkring på isen, det gör inga under för kroppstemperaturen. Nu är vi äntligen hemma och jag försöker tina. Under två filtar och med lammullstofflor på fötterna fryser jag fortfarande. Snart måste jag resa på mig för att laga mat. Ser inte fram emot det.

Ah, i dag hade jag bara velat stanna inne, vara i fred och typ måla naglarna. Varför får man aldrig som man vill?