ettagluttare

I dag var det alltså dags för mina små bebisar att börja ettan. De känner ju skolan och klasskamraterna sen förskoleklassen, men lite pirrigt var det i morse. Noga utvalda kläder sattes på och väskorna packades med bra-att-ha-saker. Jag fick följa med in och titta på klassrummet och hälsa på fröken, men sen sjasades vi föräldrar ut inför uppropet. Jag väntade utanför och efter ett tag kom leende barn med rosiga kinder utrumlandes. På gården presenterades alla fröknar i förskoleklass och ettan, och sedan sprang barnen vidare mot nya äventyr och jag fick cykla till jobbet. Skolan passar som hand i handske för mina barn, och jag är så tacksam för det. Tacksam för att de har varandra och för de vänner och lärare de har. Jag vet att det inte är lika lätt för alla. En liten förskoleklasstjej storgrät sig igenom visningen av skolgården och jag ville bara ta henne i min famn. Men jag kände ju inte henne och det hade inte hjälpt. Men åh, som jag hoppas att alla barn blir sedda och omhändertagna i skolan! Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att inpränta i mina barn hur man beter sig sjysst mot andra.