Stack ut och sprang fastän det var mörkt och blåste isvindar. Sprang inte ens vilse trots att jag var i helt okända kvarter. Mötte typ ingen ute, alla satt väl inne med glögg och pepparkakor. Det är konstigt, men jag älskar löpning mest under riktigt pissiga förhållande, typ långpass i -18. Kanske för att jag känner att jag lever?
Nu är jag iaf trött och har krupit ned i sängen bredvid barnen. Någon timmes läsning, sen SOVA!
Haha, instämmer. Det känns så gött när man tar sig igenom ett träningspass i skruttväder. Hjältekänsla över det!!!!
SvaraRaderaHeja dig!
SvaraRaderaDe få gånger jag ger mig ut så tycker jag också bäst om när det är lite ruggigt.
Jag gillar att springa när det är mörkt och man kan fokusera på musiken och ens egna tankar...
SvaraRaderaHeja heja! Jag gillar också att springa i ruskväder. Min favvo är snöblandat regn och nollgradigt. Vi kanske kunde bilda en intresseförening?
SvaraRadera