ute faller regn

...och på marken slasket ligger. Inget jättebra cykelväder kan man tycka. I alla fall inte med slicks (helt släta, smala däck). Men har man inte hunnit sätta på dubbdäck så får man skylla sig själv. Så jag tog på mig regnkläder, gummistövlar och hjälm (såklart, alltid hjälm) och kom hela vägen fram till jobbet. Skriva-skriva-skriva, sedan julmiddag med kollegorna. Najs.

Helgen var också najs, men intensiv (därav det icke-befintliga bloggandet). Vi inledde med Luciamys i soffan med tända ljus och nybakt bröd. Älska lucia! Sedan körde maken barnen till capoeira-träning medan jag var hemma och städade och slog in paket. När de kom hem drog vi till min familj i Västerås för lite för-jul. Eftersom vi inte ska fira med dem i år (buhu, när vänjer man sig med att inte få fira jul med mamma-pappa-syster?) så körde vi nu i stället. Julbord på resturang, julklappsutdelning, spelkväll. Om bara inte Stella hade blivit febrig hade det varit en perfekt eftermiddag/kväll. Nästa morgon var det bara att köra raka vägen tillbaka till Uppsala, för då var det träning för barnen igen. På eftermiddagen var det nämligen dags för Batiztado, barnens första gradering. Det var en jättehärlig tillställning med barn och vuxna blandat, sång, musik och capoeira. Så himla härlig sport, som jag faktiskt är sugen på att prova. Jag som är ovig, räddhågsen och ogillar att vara upp och ned. Kanske är det dags att jag utmanar mig själv lite?

Middagen blev äventyrsmiddag, inspirerad av Lotta Lundgren. Alltså plockmat. Väldigt skönt när man är trött och lite småsjuk (jag har fått hosta och är alldeles tjock i halsen, igen, så himla störigt!).

Och så blev det måndag igen. Regnig sådan. Men snart är det jullov, och eventuellt kommer jag ha koll på jobbet när det är dags för ledighet. Eventuellt... Annars går det ju att packa med datorn och smygjobba lite...