häxan surtant

Det är måndag och jag borde vara glad. För fritids är stängt så jag är ledig med barnen. Men jag känner mig bara sur. Känslan började krypa sig på redan i går, när jag insåg att det är midsommar redan nu till helgen. Jag hade missat det, och trodde det var en vecka till kvar. Så nu känner jag mig stressad över både det ena och det andra.

Så jag börjar måndagen med att kolla jobbmailen, fastän jag inte jobbar i dag (och ju bara jobbar 50% där, så jag SKA inte jobba varje dag). Stressnivån ökar och jag inser att jag inte kommer hinna det jag tänkt hinna innan midsommar. Och så är det det vanliga på mitt jobb, alltför många kockar till vissa soppor, och det är jag som kommer i kläm.

Sen fortsätter eländet med att ombyggnaden av lekplatsen på BRF-gården börjar. En ombyggnad som jag är mycket skeptisk till, eftersom den innebär att hela lekplatsen kommer närmare vår lägenhet. En gård där ett dagis hänger på dagarna, och där jag jobbar hemma 50% av min tid. Men det är ju jättehärligt att jobba till ljudet av barnskrik. Jätte.

Ute lyser solen, men det är skitkallt och jag har lovat barnen att åka till äventyrsbadet. Jag avskyr äventyrsbad. Jag avskyr bassängbad över huvud taget. Avskyr. Mina barn älskar. Så jag lovar att åka dit ibland ändå.

Under dagen måste jag även storhandla. Inte riktigt lika avskyvärt som äventyrsbad, men ändå, det tar tid och energi. Jag har ingen energi i dag.

Så, Häxan Surtant har talat.