om yogan

Jag har ju under de senaste åren smugit i gång lite med yoga. Gått på några öppna utomhuspass under sommarsäsongen och den här sommaren yogat var och varannan dag med appen Yoga Studio. Och nu i höst har jag börjat en "riktig" yogakurs. Det är så himla lyxigt att en vän till mig är yogalärare och har precis börjat hålla kurser i en studio som ligger precis över gatan från vår lägenhet. Så varje måndag går jag in i den lilla studion och yogar med ett gäng andra, jag tror vi är ca 5-10 där varje gång. Och jag älskar det. Det är en kombination av hatha/vinyasa-yoga, som är ganska fysisk, och med mycket fokus på andning. Varje gång blir jag genomsvettig och varje gång blir jag utmanad. För det är en utmaning för mig att yoga. Jag är stel och vissa poser är nästan omöjliga för mig. Men jag lär mig mycket om mig själv: att det är ok att inte vara bäst, att det räcker att försöka, och att jag ofta kan lite mer än vad jag tror. Jag är så van att ge upp eller inte försöka när det är något (fysiskt) jag tycker är svårt. Det hänger i från när jag var barn och hörde till den där gruppen som var helt värdelös på gympalektionerna. Att jag från fyran till sexan hade en rakt av elak gympalärare gjorde inte saken bättre.

Därför har jag hittills i mitt tränande liv mest gjort sådant som jag känt mig bekväm med, och inte riktigt vågat utmana mig själv, på grund av rädslan att misslyckas. Men nu vågar jag! Och jag älskar det. Helst vill jag gå runt i yogakläder hela dagarna, djupandas och bara lyssna på flummig yogamusik. Fast kanske inte? Oh well, sammanfattningen av detta svamliga inlägg är att jag älskar att yoga, och funderar på hur jag ska få in mer yoga i mitt liv. Börjar i morgon med att gå på ett yogapass på mitt gym. Inte lika mysigt eller bra som en mindre klass där läraren kan assistera mycket, men ett sätt att hinna (och ha råd) att yoga lite mer är det ju, genom att utnyttja träningsstället där jag ändå har kort.

I love yoga!