tisdag 9 augusti 2011

hoppsan

I dag tänkte jag cykla räcer. Väder-sajterna lovade vindstilla och det händer typ aldrig i Lärdomsstaden. Då gäller det att passa på. Men så kom bästa fd kollegan-nya grannen-bästa vännen med en fråga om jag inte ville springa med henne. Klart jag ville, så jag sa ja och tänkte att jag kan cykla nån annan dag. Men så kom jag hem från jobbet med spritt i benen och insåg att jag faktiskt skulle hinna cykla en tur innan det var dags för löpdejten. Sagt och gjort. Jag smällde i mig en jätteportion middag, pumpade cykeldäcken, drog på mig handskar och cykelbyxor och drog iväg. 32 kilometer fin, vindstilla landsvägscykling. Hem och byte till torra löparkläder och i med lite mer bränsle (vatten, saft, hallon och kesella) och så iväg igen. 9,6 km fin löpning. Rätt stolpiga ben, men jag har varit med om sämre pass. Vi peppade varann bra (hon har inte sprungit så långt så många gånger) och helt plötsligt var vi hemma igen. Nu sitter jag här alldeles endorfinstinn och undrar hur jag ska orka duscha. Vilken underbar kväll.

5 kommentarer:

  1. jag tycker du är duktig. och lite galen.

    SvaraRadera
  2. Linda K: ja, jag vet. duktig och lite galen.

    SvaraRadera
  3. Yeah! Well done. Endorfiner är det nya... nya... smågodiset?!

    SvaraRadera
  4. Libby: ja, det låter ju super! Endorfiner i stället för smågodis! Man mår ju sannerligen mycket bättre äv endorfiner än av godis.

    SvaraRadera
  5. herregud. vad ÄR du gjord av!?!! men endorfiner är fint det. vet du att jag faktiskt sprungit några gånger nu på sistone? långsamt och försiktigt och varvat med mycket gång, men ändå.

    SvaraRadera