060916

Datumet i min vigselring. Åtta år sedan i dag. Åtta år som fru. Fru till den bästa mannen i världen. Världens bästa familj har vi dessutom fått.

Puss min älskling, jag älskar dig.


Och ja, jag var smal och långhårig på den tiden.

love love love

Älska dig själv och din kropp.

Älska din nästa.

Älska dina fiender.

Ge den sura mannen på gatan ett leende.

Tala om för dina kollegor att du uppskattar dem.

Le lite extra mot hen i kassan på ICA.

Pussa dina barn och viska att du älskar dem.

I dag och alla dagar.

vad vi inte gjorde i går

Firade bröllopsdag. Fastän vi hade 6-årig bröllopsdag blev det inget firande. Mer än att vi var tillsammans och hade värsta mysiga dagen. Nån gång framöver kanske vi går ut och äter, men efter en intensiv vecka hade vi inte alls lust att styra upp barnvakt och hela kitet. Betyder inte att vi är fantastiskt glada och fortfarande väldigt kära efter 6 år som gifta. Tänk att det faktiskt bara blir bättre med tiden. I love you min fina, omtänksamma, underfundiga, snabbspringande snygging!

till min kropp och mitt hjärta

Började denna alla hjärtans dag med att ta hand om mitt eget hjärta. Cyklade i full fräs till gymmet (jag var lite sen, så det blev extra mycket cardio här) och körde ett pass pilates. Sträck och böj och kroppskontroll och stark bål. Lugnt och jobbigt på samma gång. Helt perfekt en tisdagsmorgon. Nu ska jag ta hand om min hjärna också (jobba) och sen blir det tusen pussar på familjen!

Firar ni i dag?

all kärlek till er

Älskade ni! Så glad jag blir över alla svar på min "enkät". Några nya kommenterare och ett gäng gamla "kändisar". Om ni inte svarat än: gör´t!

Jag utröner att ni gillar vad ni läser, att jag ska fortsätta med temaveckorna, och att ni vill läsa mer om min forskning. Jag ska försöka skriva lite om min forkning, på ett begripligt sätt.

Puss på er!

dag 02 – Min första kärlek

Han hette Peppe och började i min klass i tvåan. Han var skitsöt med kort, blont hår och vi var precis lika långa. När vi gick i trean och skulle ha en dansuppvisning blev jag skitbesviken när jag inte fick dansa med honom. Det visade sig att han blev precis lika besviken, och så blev vi ihop. Det innebar att vi satt bredvid varann varje dag i matsalen. När det var klassdisco eller födelsedagsparty (kalas var ju bara för barnungar) dansade vi tryckare med varann, och bara varann. Jag kunde lägga mitt huvud på hans axel när vi dansade (det har aldrig hänt med någon kille senare i mitt liv) och det var så mysigt att stå där i mörkret och krama honom till tonerna av Rick Astleys ljuva stämma.

Nån gång i fyran eller femman tog det slut och jag lämnade "fråga-chans-lappar" till några andra killar i klassen, men det blev aldrig riktigt samma sak. Sen dröjde det till ettan i gymnasiet innan jag hade en pojkvän igen. Han var också blond och rätt kort, men inte så gullig visade det sig. Fast det är en annan historia.