tack kroppen!

För sex år sedan låg jag på sjukhuset med högt blodtryck, 20 kg plus och allmän risig status. Två pyttetvillingar i magen och en havandeskapsförgiftning som höll på att gå riktigt illa. Jag kunde knappt gå, bara ligga och flåsa. Kroppen var inte alls med på noterna och jag kände mig som en gammal tant. Ingen styrka, inget flås, bara plågor. Senare på kvällen plockades två pyttebebisar ur min make med akut kejsarsnitt.

I dag är jag mamma till två nyblivna 6-åringar. Min kropp kan cykla, springa, hoppa och lyfta tunga grejer. I dag bjuder den mig lite träningsvärk, och jag gillar det. Den är något lite tyngre och fluffigare än innan graviditeten, men jag svälter inte den utan bjuder den nyttiga grejer med regelbundna intervall. Den får sällan gå hungrig och jag utmanar den med rätt så varierad träning, och den svarar med att vara rätt så stark och hänga med på det mesta jag känner för att hitta på.

Tänk så mycket som kan hända på 6 år. 6 fantastiska år med min bästa familj och min bästa kropp. Tack kroppen!

Puss på dig kroppen!

att fostra vintersportare

S&S har börjat prata om att de vill åka skidor. Självklart är vi inte sena att hänga på den önskan. I dag hängde vi på låset till Stora Shoppingcentret och köpte två miniset med längdskidor. S&S var mycket förväntansfulla. Sen gick det väl sådär. "Mamma, det är halt". Stella, som just återhämtat sig från två dagars feber bröt ihop ganska snart, men Signe var lite tuffare. I eftermiddag var vi ut igen, Stella ville inte åka, men Signe ville entusiastiskt ta på skidorna, och styrde omedelbart kosan mot pulkabacken. Klart det är roligare att åka utför! v 12 väntar resa till fjälls, då ska de få prova slalomskidor! Vintersport är grejen, ju.

en liten försmak

I går var jag och hälsade på en liten treveckors bebis. Shit så söt och liiiiiten! Och ändå verkar det vara ett heltidsjobb att mata och byta på ett sånt knyte. Får inte ihop det hur man ska lyckas med TVÅ! Känner mig lite nervös. Tur att maken ska vara ledig i nio veckor. Och tur att man kommer älska dem så att man nästan går sönder.

kan det bli sötare?

Vet ni vad det är för kön? Ska ni klä dem i likadana kläder? är frågor som vi ofta får angående våra tvillingar. På fråga A svarar vi nej och på B ja. I alla fall när de är små och omedvetna så kan jag nog inte motstå att klä dem i matchande kläder. Ovanstående är de kläder jag införskaffat än så länge. Som ni förstår är jag inte ett fan av gullesöta kläder i rosa och med massa "lull-lull". Randigt och lite coola retor-djurmönster är det jag faller för just nu. Sen lär man väl inte kunna undvika lite könsspecifika klädgåvor när de tittat ut, även om jag inte gillar det. Bara så att ni vet.

magen den växer...

När man ser det så här så ser inte magen gigantisk ut. Men jag lovar, det är den. Vore det en bebis där inne skulle det kunna vara färdigbakat. Men det är det inte. (Jag tror att man ska kunna klicka på bilden för att se den i större format)

discobebisar

Jaha. Bara för att jag så sent som i går skröt över hur bra jag sover och hur lite twinsen sparkar på nätterna så var de tvungna att ha värsta disco-natten i natt. Mysigt i och för sig, men lite svårt för mig att sova. Och när jag sov drömde jag mardrömmar. Oh well, det är väl lika bra att vänja sig med sömnlösa nätter...

Testing testing

Måste ju testa funktionerna. Bilder är kul. Här är första bilden på twinsen. Då var de små och skruttiga. Nu väger de 1250/1350g respektive. Vi hoppas att de tjockar på sig ännu mer innan de kommer ut.