ständigt några steg bakom

Att det ska vara så svårt att känna att man är i fas med allt i tillvaron. Just nu känner jag att jag ligger efter med det mesta. Trots att jag fejar och står i hela dagarna är hemmet i kaos och fyllt av ofärdiga projekt. För att inte tala om jobbet. Men jag hoppas att nyårsgästerna har överseende med lite dammråttor i hörnen och att ni bloggläsare inte förväntar er nån fantastisk nyårskrönika innan tolvslaget i morgon. För jag mäktar inte med. Jag gör det jag måste och därutöver det jag känner för. Sådeså.