oh the horror

I dag har varit en sån där dag. En som man vill glömma fortare än fortast. Dagmamman har planeringsdag, och en annan mamma därifrån föreslog att vi skulle hitta på nåt med våra barn. Hon föreslog Junibacken och jag tackade med tvekan ja. Tänkte att det lät svårt att själv ansvara för båda barnen i ett sånt kaos. Men tänkte också att jag inte får vara så jäkla mesig. Så här i efterhand borde jag stannat vid min första tanke. Det började illa med att dagiskompisen var på ett riktigt horror-humör och skrek hela vägen i bilen och tyckte att mina barn var elaka. Vilket de inte var. Efter en halvtimmes kö kom vi in. In i kaoset. Massor med folk och barn som sprang åt olika håll och skulle kissa om vartannat hela tiden. Huvudvärk. Hemresan blev nästan lika plågsam.

Sen kom vi hem och jag såg till min glädje att favoritgrannarna (barn och vuxna) var ute på gården. Så vi slängde oss ut, bara för att inse att alla var på väg in, och de andra två barnen i samma ålder skulle gå in och leka tillsammans. S&S blev inte inbjudna och blev förkrossade. Jag med. Känslan att bli bortvald är så hemsk att jag nästan började gråta å deras vägnar.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen för att laga mat, och inte hetsäta godis och kakor och tycka synd om mig själv.