Det är jobbigt att lära sig att cykla. I alla fall om man är fyra år. När man hållt på ett tag måste man lägga sig på marken och gråta.
Det är jobbigt att cykla flera mil i motvind. I alla fall om man är 33 år. Men det är ändå inte OK att lägga sig på marken och gråta.
Trots ett antal utbrott finns det inget jag gillar mer än att hänga med mina barn. Inget.
Trots att kylen blir full är jag inte speciellt förtjust i att storhandla. Inte speciellt alls.
Hoppas det inte regnar i morgon.
söndag 11 september 2011
att konstatera
Posted by Frida at 9/11/2011 09:02:00 em
Labels: söndagsfunderingar
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åh, gullfiorna, klart att man måste få gråta lite när det är jobbigt och man är liten...
SvaraRaderaDen där kärleken till sitt/sina barn är det häftigaste som finns!
Omentjej: eller hur!!
SvaraRadera