Jag har en historia av att vara rätt mesig som handledare till studenter på vårt labb. "Du kan väl kanske göra det här, nån gång, typ, när du känner för det, om du vill". Och så gör jag allt jobbigt själv, för att jag vill vara snäll. Bara det att det inte är snällt, det är ju korkat. Så nu är jag nya, hårda handledar-Frida. Jag pratar bara med min student när JAG har tid, och så ger jag honom konkreta, inte alltid enkla uppgifter som jag säger att han SKA göra. Snarast. Jag tror att det är bra för alla. Hoppas jag.
Men jag känner mig lite elak.
Det är inte lätt när man gått genom livet och alltid försökt göra alla glada, jämt.
måndag 12 september 2011
visst får man?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, man får! Det är något jag behöver öva på också. Lycka till!
SvaraRaderaTycker det låter bra. Studenten borde ju rimligtvis utvecklas mer och dessutom känna att hon/hon gör något vettigt. Det viktigaste är väl bara att man som handledare är tillgänglig när hjälp behövs? Tycker du gör rätt, jag :)
SvaraRaderaMen, det är tur att jag inte är någons handledare..
You go, girl! Jag håller på dig!
SvaraRaderaDu gör helt rätt... vilka handledare/lärare kommer man ihåg som bra - jo de som ställde krav...
SvaraRaderagrattis till ett bra beslut :-)
helt rätt! annars blir det mest bara förvirrat och oklart för alla! you go :)
SvaraRaderaDet är väl kanon om du är tydlig med vad som väntas av studenten! Och han lär sig definitivt inget på att gå och halvslöa ett halvår, medan du gör hans jobb. Heja dej!
SvaraRaderaHeja Frida, du gör helt rätt och det är inte alls elakt (fast jag förstår hur du känner dig).
SvaraRaderaKram!
Bra jobbat. Vi alla här peppar dig när du känner dig elak!
SvaraRaderahelt rätt! fast det är inte alltid så "lätt". men heja!
SvaraRaderaTappa inte detta nu!!!! Fortsätt så (säger jag som har svårt att ställa krav på andra men destomer på sig själv)!
SvaraRaderaalla: oh, tack för fint support!
SvaraRadera