jag och min gym-familj

Måndag-onsdag-fredag öppnar mitt favoritgym klockan halv sju på morgonen. Absolut inte alla dessa dagar är jag där då, men då och då. Faktum är att det är min vanligaste träningstid. Jag är en morgonmänniska och trivs bra med att åka iväg innan resten av familjen riktigt hunnit vakna för att riva av ett styrketräningspass. Så jag har varit där några tidiga morgnar. Och när jag kommer dit, med håret på ända och kuddränderna kvar på kinden möts jag av min morgongymmarfamilj. För vi är en liten skara som tappert kommer dit de där tidiga timmarna, innan det blivit ljust ute. Det är mannen i svarta adidas-byxor och färgat hår. Hans svart-röda hår som alltid är noggrant kammat bakåt. Alltid kör han i samma maskiner. Det är tant-gänget som kommer varje onsdag. De kör sina individuella träningsprogram, och är ovanligt vältränade för sin ålder. De lyfter inte så tungt, men tränar mycket funktionellt, är spänstiga och ser ut att ha det väldigt trevligt. När träningen är avklarad duschar de och möts sedan i receptionen för en gemensam kopp kaffe. Ett sådant gäng vill jag också ha när jag blir pensionär. Sen har vi mannen i min ålder. Han har lockigt hår och snygga glasögon. Ganska stark, men ingen sådan där "gym-kille" ändå. I bland har han med sin tjej/fru, men hon är inte alls lika tillförlitlig som han. Han är alltid där.

Och så jag då. Jag är säker på att de känner igen mig. Men vi hälsar aldrig. Vi pratar aldrig.

Vid de fria vikterna hänger mest "gym-killarna". De där med svällande muskler och med en flaska protein-shake ständigt bredvid sig. Som en bäbis inte släpper sin välling släpper gym-killen inte sin protein-shake. Men gym-killarna är så anonyma att jag inte ser skillnad på dem. Antagligen finns det stammisar där också, men det känns inte som de hör till min gym-familj. Min gym-familj, det är de där vanliga människorna, som gillar att träna tidigt på morgonen.

En dag kanske vi säger "hej" till varann, vem vet? Men det behövs egentligen inte. Utan ord vet vi att vi har varann. Vi som gillar att träna tidigt. Vi som gillar våra rutiner. Ibland behöver man inte mer än så för att känna gemenskap.