en rosa tjej

Linda K är vit. Jag är rosa. Det känns som om det stämmer faktiskt. Du?

Your true color is

Pink

Your motto is Go, Go, Go! But you also know how to relax and recharge your batteries for the next big thing. You like to work hard, play hard, and nap hard.

men åh!

Jag är ledsen för trökig gnällblogg här på sistone. Men i lördags fick jag ont i halsen. IGEN! Jag blir galen. Så det planerade löppasset fick ställas in, och jag släpade mig igenom helgen klarinettrepande. På lördagkvällen var det fest med orkesterkompisarna, men jag tog det lugnt och var hemma till 23. Fick ju ändå sova en timme mindre än vanligt.

Och så gick helgen. I dag är jag hemma-journalist/student. Och är lite tjock i halsen. Vågar inte ens tro att det ska gå över snabbt denna gång. HATA VIRUS!

hej lelle gymmet

Äntligen tillbaka i gymmet. Morgonträning, som jag älskar! Eftersom jag har börjat springa igen (?) körde jag överkropp, för att låta benen vila. På söndag ska jag tydligen springa 10 kilometer. Det kommer gå i snigeltempo, I tells you.

Oh well, ville bara meddela att det var trevligt att vara tillbaks bland vikterna.

mnåh

Sjukt frustrerande dag på projektledarjobbet. Ni vet det där talesättet och antalet kockar och kvaliteten på soppan? Det stämmer. Så ni vet.

Hem och steka pannkakor till fyra barn (två extra i dag alltså, har inte snabbproducerat). De små pannkaksmonstren åt en dubbel sats helt på egen hand och däckade sedan i den värsta matkoman man sett sen det stora tabberaset i Katthult.

Sen i väg för en intervju/observation för mitt examensreportage. Långsamt börjar jag samla in material och tänka ut scener i mitt huvud. Vår lärare har sagt att det är en process och att en process innebär osäkerhet. Och säkert ångest också. Fast just nu känns det ganska bra. Just nu alltså.

Nu ska jag sova.

you can´t stop the beat

I går, när intervallerna var avklarade och jag höll på med nedvarvningen, kom den här låten på min spellista. You can´t stop the beat i Glee-version. Den gör mig så sjukt glad. Börjar först helt soft och exploderar sen. Jag blev tvungen att skutta fram på trottoaren. Skakade armarna över huvudet och skuttade helt galet. Log stort mot alla jag mötte och tänkte att förhoppningsvis sprider jag lite glädje. Kanske blev de i stället rädda och slog numret till psykakuten, men hey det bjuder jag på!

Mer party-jogg åt folket!

bröt ihop. kom igen.

Lyckades fixa lite av surdegarna i går på förmiddagen. Sen kändes allt bättre. Skrev ihop ett reportage. Hämtade barnen lite tidigare och hängde i den varma vårsolen. Lagade mat. Sprang ett intervallpass! Så dagen blev tillslut bra. Hurra.

I dag är en ny dag. Godmorgon.

hoho? energin?

En helg fylld med vänner och lite löpning (!) och god mat borde gett massa energi. Men jag har visst lyckats fokusera på allt som var mindre bra (bråkiga barn, ångesttankar, strul med ett evenemang jag ska ordna) så nu sitter jag här på måndagsmorgonen med en stor klump i magen, och känner inte alls för att vara kreativ och skriva reportage (vilket är just det jag borde ägna dagen åt). Så himla dumt.

yey!

Skickade just i väg en förfrågan till en PT! Fick ju lite oväntat betalt från praktiken och tänkte unna mig själv något. Och vad kan vara bättre än ett gäng PT-timmar? Behöver verkligen lite pepp och hjälp för att komma ett snäpp upp med träningen. Jag vet att jag kan bli starkare och smidigare, men att det kommer gå så himla mycket lättare med lite hjälp. Så nu ska jag unna mig! Håll tummarna för att hon har tid med mig.

en eftermiddag hos bufflarna

I dag åkte jag så ut på mitt första frilansjobb. Ut i norduppland körde jag och en fotograf. För att träffa Linda på Ängsholmens Gårdsmejeri. Vi pratade om buffelbebisar och mozzarella och massa annat som ni kommer kunna läsa om i nästa nummer av Naturvetaren.

Fotografen var den sjukt begåvade Jeanette Hägglund. Och när man åker bil med en fotograf får man finna sig i att hoppa ur bilen mitt på en snöig skogsväg för att agera statist till en bild. Så ni finns jag på bild i ett Instagram-konto med 24 000 följare. Det ni! Själv fotade jag fotografen, och kan förstå att hon var tvungen att ta en bild. Magiskt vackert där ute i skogen. Nu hör jag att bussarna slutat gå här i stan på grund av vädret, och jag tackar min lyckliga stjärna att vi kom hem ordentligt, och att jag inte måste ut mer i kväll.

Efter detta äventyr smakade middagen med på gårdsmejeriet inhandlade delikatesser extra gott. Färsk buffelmozzarella och tomatsallad. Nykokt pasta med ricotta och olivolja. Är ni sugna på att prova uppländsk buffelmozzarella (och bor i Uppsala), så kolla in ICA Gränby, ICA Luthagen eller Karins Skafferi. Jag lovar, den är värd sitt pris (och jag är inte sponsrad, bara imponerad)!

luft i systemet

Jag är rätt bra på att planera. Dagar när det är fullt ös från start så packar jag väskan på kvällen, lägger fram kläder och har hela körschemat uttänkt. Och det funkar fint. Men om det blir för många sådana dagar blir jag helt matt. Nu har det varit så i sex veckor, i och med praktiken. Jag har lämnat in barnen på fritids samma sekund som de öppnar och sen tokcyklat till tåget. Och det har funkat. Men nu, när jag är åter i Uppsala, känns det så himla skönt. I går jobbade jag hemma hela dagen. I dag är det skola 10-16 och sedan jobb 17-22. Men ändå, jag börjar inte förrän klockan tio, och det är gult värt. Jag och barnen kan ta det lite soft på morgonen, men eftersom de börjar kl 8:30 så kan jag gå hem igen, fnula klart lite grejer, packa väskan, pumpa cykeln och sådant i lugn och ro. Och det betyder så himla mycket för mig att ha sådana dagar ibland. Då pallar jag att jobba till 22. I morgon kanske jag till och med pallar att gå till gymmet. Nu är lite efterhängsam hosta det enda som kvarstår av den här monsterförkylningen, och mina muskler börjar längta efter att användas. Så får det bli.

kära bloggen, kära kära bloggen

Jag verkar inte ha något bloggsug på helgerna. Helgerna som allt som oftast bara svischar förbi. Så även denna. Det var häng med arbetskamrater i fredags, kylslagen utomhuskonsert för militärer i lördags och så skate i söndags.

Förkylningen börjar ge med sig, nu är bara lungsotshostan kvar. Så himla skönt att jag inte längre känner mig så skör. 

Ingen mer praktik nu, så i dag jobbar/pluggar jag hemma. Har varit hemskt effektiv och ska snart hämta barnen. De älskar att få gå hem tidigt, men får nästan aldrig göra det. Men i dag så. Kanske eventuellt att det går att åka lite pulka på den här blötsnön som kommit. Åh, när det vräker ned snö såhär önskar jag att jag vore någonstans med minusgrader och skidbackar. Men vinterns återkomst ger ju hopp om att det ska kunna gå att åka skidor i Järvsö på påsklovet, och det tycker i alla fall jag är positivt. Och jag är på mitt positiva humör i dag, så alla snöhatare får ursäkta.

Bla bla bla. Nu går jag.

så kom den sista fredagen

På praktiken alltså. Den har varit himla bra. Jag har fått skriva massa roligt, och jag verkar ha varit uppskattad. Så pass uppskattad att jag fått mitt första frilansuppdrag där! Så det kanske blir verklighet, att jag blir frilansjournalist alltså.

Snart ska jag packa mig härifrån, åka tåg-tunnelbana-tåg till Täby med en tårta, för en kväll med mina Uppsala-jobbarkompisar. Om min hälsa (känner mig fortfarande skör, yr och ibland till och med illamående) bara kunde bli bättre så skulle dagen vara tiptop!

långsamt återvänder livet

Jag orkade mig i väg på tjejkvällen i går. Så här vackert var det på väg dit. Även om jag började känna mig väldigt skör redan vid åtta-tiden så var det najs att få snacka med bästa BMC-brudarna och få sig lite råbiff i magen.

I dag har jag rotat fram solbrillorna och tagit mig till Stockholm. Ska strax göra en intervju på Söder, varför jag nu sitter på ett hippt fik och jobbar. Det är så här det är att vara frilansjournalist va? Solen skiner alltid och inga problem finns i världen (förutom lungsots-hostan jag har begåvats med)? Så känns det i alla fall när en inte har haft huvudvärk på säkert en hel dag (efter 1,5 vecka med värk varje dag).

hej bihåleinflammation, du är inte så underbar!

Så kan det gå när man ignorerar en förkylning och kör rätt in i kaklet ändå. Bihålorna (och stundtals hela huvudet) värker och hostattackerna får mig nästan att kräkas. Jag är hemma och sover, jobbar, nässprejar och vill verkligen inte ställa in kvällens tjejträff. Kanske kan det gå, med mycket alvedon och inget vin? Den som lever får se. Nu ska jag sova/läsa/skriva.

hej helgen, du var underbar!

Lördagen var ju som ni redan vet najs. Sen blev det om möjligt ännu najsare i går. Gudomligt väder, alla barn åkte jättebra, alla var sams, det var nästan folktomt i backarna, vi åkte så låren sved och herreminje som jag behövde den här helgen. Familjen! Vänner (fast vi saknade en, som fick ryggskott)! Sol! Skidåkning! God mat! Sömn!

sol! snö!

Inser att det är princip första gången i vinter jag upplevt denna kombination. Jag vet att i princip hela Sverige tänker vår i dag, men vi har haft en underbar dag i skidbacken!

snart!

En liten skälvande eftermiddag kvar på den här veckan. Jag överlevde igår. Kom hem 15 timmar efter att jag lämnat hemmet på morgonen. Skapligt trött. När jag är trött blir min tinnitus extra besvärande, så jag hade svårt att somna på grund av allt ringande i öronen. Men nu har jag snart överlevt den här sömniga fredagen. Piggades upp av en lunch med en klasskompis från grundskolan. Vi har typ inte setts sen vi gick ut nian, men fann oss snabbt frossa i barndomsminnen. Tack för en härlig lunch Malin!

Annat som piggar upp är ju tanken på våren.

Den här bilden fick mig väldigt sugen på vår-rock. Sådan tur då att jag faktiskt har en beige rock hemma i garderoben. Bloppad från Linda K någon gång i fornstora dar. Den får åka fram om vårvädret fortsätter.

Men först: en helg i stugan, där vi innerligt hoppas att all snö i Järvsöbacken inte töat bort.

hej

Mitt enda mål just nu är att överleva den här veckan. Därav tystnaden här. I går åkte jag aptidigt till Stockholm, försökte skriva bra, spåna inför nästa nummer (lite svårt att vara kreativ när redaktören dissar alla ens idéer), överleva huvudvärken från helvetet (vad är det med mitt huvud, jag brukar ju aldrig ha huvudvärk?), skynda tillbaka till Uppsala för ett seminarium.

Och hem och natta barn och förbereda nästa dag, fram med träningskläder, buissnes-kläder, mellanmål och sådant man behöver för en lång dag.

I dag: morgonpass på gymmet och sen Uppsala-jobb hela långa dagen, långt in på kvällen.

I morgon: jobba, jobba, jobba, Stockholm och sen mot stugan!! En helg med vänner och skidåkning, det är min målbild just nu!

dagens

cykeltur: tur och retur Ultuna. Motvind dit ger medvind hem.
intervjuer: tre stycken. En kommunekolog och två insektsforskare
känsla: det är vår i luften!
pepp: frilanslivet. Det är min grej, jag känner det!
hurra: fick eventuellt mitt första frilansuppdrag i dag. På en nystartad tidning, så det kan gå hursomhelst. Men ändå.
bakverk: semla. Så klart. För att vara en tjej som älskar semlor har jag ätit förfärande få i år.
känsla 2: trött. trots fullt ös hela dagen kändes det aldrig som om jag riktigt vaknade. skönt att däcka i soffan nu

swosh sade helgen

Och så är den över. Jag inledde ju grandiost med huvudvärk de luxe. Hade så ont att jag inte förstod vad jag skulle göra. En kollega sade åt mig att åka hem, och trots att jag trodde jag skulle kräkas så lyckades jag ta mig buss-tunnelbana-tåg-cykel hem. Raka vägen till fosterställning i sängen. Maken stod för markservice så jag åt lite mat innan jag däckade igen.

Sen kände jag mig tack och lov bättre på lördagen. Terminens första mulle stod på schemat. Jag brukar ju passa på att jogga/promenera under tiden de är i skogen, men med den här förkylningen var det inte läge. Passade på att storhandla i stället, och det är ju inte fy skam. Sen hängde vi med mina föräldrar resten av dagen. Äppelkaka, pyssel, skaldjurssoppa, gratinerande gnocchi, glass och mello och sen var dagen slut.

Vips var det söndag. Jag tog barnen till skate-hallen för "tjej-skate". Och innan jag riktigt visste hur det gick till hade även jag övertalats att prova, så där stod jag vinglandes på bräda. Stämningen var god och ett gäng tjejer mellan 6 och 40 guidades av en sjysst tränare. Jag övade mest på att åka där det var platt och att svänga, men försökte mig även på "poolen". Kul. Och läskigt.

Efter lite skogshäng var det sen bara hem och förbereda veckan. Middagen var ett pastaprojekt och sen gjorde jag middag för i kväll också. Lade fram kläder och i morse tog jag tåget till Stockholm innan resten av familjen vaknat.

Pust.