luft i systemet

Jag är rätt bra på att planera. Dagar när det är fullt ös från start så packar jag väskan på kvällen, lägger fram kläder och har hela körschemat uttänkt. Och det funkar fint. Men om det blir för många sådana dagar blir jag helt matt. Nu har det varit så i sex veckor, i och med praktiken. Jag har lämnat in barnen på fritids samma sekund som de öppnar och sen tokcyklat till tåget. Och det har funkat. Men nu, när jag är åter i Uppsala, känns det så himla skönt. I går jobbade jag hemma hela dagen. I dag är det skola 10-16 och sedan jobb 17-22. Men ändå, jag börjar inte förrän klockan tio, och det är gult värt. Jag och barnen kan ta det lite soft på morgonen, men eftersom de börjar kl 8:30 så kan jag gå hem igen, fnula klart lite grejer, packa väskan, pumpa cykeln och sådant i lugn och ro. Och det betyder så himla mycket för mig att ha sådana dagar ibland. Då pallar jag att jobba till 22. I morgon kanske jag till och med pallar att gå till gymmet. Nu är lite efterhängsam hosta det enda som kvarstår av den här monsterförkylningen, och mina muskler börjar längta efter att användas. Så får det bli.