...man äntligen är frisk på riktigt när man efter veckor av back-to-back-förkylningar:
a) Är sugen på kaffe
b) Tänker att en lunchjogg skulle sitta fint.
Onekligen skriver ett på pricken-bra inlägg om det här med löpning. Varför håller jag på, liksom? Jag är ju värdelös på´t (jag vet, jag har sprungit en halvmara en gång, men det var längesen nu och nu får jag bara ångest och lite ont i knät av löpning)!
Det var nog lite mastigt att hänga på Rönisch Running Success så där på en gång, liksom 10 kilometer det tredje passet? Lite för hastigt upptrappat för mig som typ ligger på noll på löpningen. Så i dag är planen att springa kort, typ 3 till 5 kilometer (beroende på hur det känns när jag kommer ut) och sen kanske köra något mer "nybörjar-anpassat" program. Eller så springer jag en gång, ältar om det, skriver om det, och så blir det inget mer.
Efter påsk blir det styrketräning med PT, så då kanske jag inte har ork/tid över för löpning. Vem vet? Jag orkar inte planera så himla mycket. Alla säger att man ska planera sin träning och ha mål och tjofaderittan, men ibland blir jag så matt av alla mål, jag vill bara köra det som känns bra. Och i dag känns det bra att lyfta mitt platta arsle från skrivar-stolen och ta en kort lunchjogg. Så får det bli.
torsdag 10 april 2014
man vet att...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
HAJJ FAJV PÅ DEN!
SvaraRaderaVad är det för fel med att träna bara för att man vill och mår bra av det? Utan något annat mål än att det är ju kul om man blir starkare och snabbare, så där av bara farten.
Min planering är ytterst kortsiktig och sträcker sig max en vecka framåt och då planerar jag mest bara för att jag ska vara mentalt inställd på de olika jobbiga grejerna och få koll på när jag har luckor som passar för ett pass. Vad jag gör på passet beror på vad jag har lust med, vad jag gjorde sist och hur stor luckan är. Ibland är luckan bara 20 min och då får man vara nöjd med det.
HAJJ FAJV!
Jag skönspringer bara nu. Skiter i antalet kilometer och hastighet, utan lufsar på. Helst i skogen. Och ibland GÅR jag. Herreminje. Men jag börjar älska att springa. På mitt sätt.
SvaraRaderaJessica: du har så himla rätt!
SvaraRaderaLinda: Yey för skönspring! Det ska jag också börja med!