TV-serie marathon...

...kunde man tro att jag haft. För tidigt i morse, efter en orolig natts sömn (fråga mig inte varför, bara vaknade stup i kvarten) somnade jag äntligen om, och drömde att jag satt i fängelse. Very Orange is the New Black-ish. Jag har ju förvisso sett serien, men det var ett tag sedan nu, och aldrig innan har jag drömt att jag satt i fängelse. Men nu var det små och trånga duschar, äcklig mat, kroppsvisitationer, elaka vakter och hela faderullan. Konstigt. Men jag var glad när jag vaknade och gick i ottan till gymmet.

Annars då, kanske vän av ordning undrar? Detta har ju varit bloggens sämsta vecka i mannaminne. Jo, jag har varit trött. Vaknade inte till liv förrän i torsdags. Och sedan dess har jag haft det bra, men inte prioriterat bloggen. Joggat, styrketränat, jobbat, hängt med barnen, morgonjoggat, varit i badhuset, fikat i lördagssolen, sett barnen sjunga med sin kör, tränat i skogen med några kompisar, ätit mat med samma kompisar. Haft det fint alltså.

Särskilt vill jag nämna lördagens morgonjogg. Trogna läsare vet ju att jag har haft det rätt så ruttet med löpningen på sistone. Men har försökt smyga i gång under hösten med korta myspass varvat med lite intervaller. I lördags skulle jag ut på ett myspass. Tänkte att jag var redo att öka från 30 till 40 minuter. Stack ut vid 07:20 och allt kändes fint. Började tänka att 40 minuter var lite kort, och ökade och ökade och tillslut hade jag joggat i 56 minuter!! Väldigt långsamt förvisso, men en seger för mig. 56 minuter som inte kändes plågsamma. Som jag har längtat! Det är detta jag vill ha löpningen till, att kunna sticka ut, få frisk luft och lite träning! Yihooo! Inte ens två timmar på äventyrsbadet med barnen kändes jobbigt efter den adrenalinkicken!