alperna – en sammanfattning

Det var ljuvligt! Flera dagar med strålande sol, välpreparerade pister, oändligt många, långa backar, god mat, goda vänner, inga allvarliga skador (blåmärken och näsblod som mest).

Yes, det var ett sportlov precis i min smak!

dagens Friyay!

Som vanligt fotad på handikapptoan på jobbet. Var dock tvungen att smita ut för ansiktsbilden, man ser ju helt död ut i toa-ljus.

I alla fall, gammal blus från Monki, vida brallor HM, skor Rodebjer.

Och så yes, det är FriYAY! Ska jobba hela dagen (brukar bara jobba halva, men får köra på i dag), för sen är det SPORTLOV! Inleder med middag hos en gammal kollega, kör sedan tvätt- och packrejs i morgon för att flyga till Alperna på söndag. Jag är SÅ PEPPAD!

dagens Frida – med klädtips från en tonåring

Eftersom jag alltid är på jakt efter de perfekta jeansen (hööög midja, inte så långa ben, strechiga) kunde jag inte motstå tipset från min väns tonårsdotter: Molly från Gina Tricot. Jag går typ aldrig in på Gina Tricot, för jag känner mig som en astjock, asgammal tant. Men i går smög jag in, och rotade fram största storleken på de här omtalade tipset. Och banne mig, de är så sköna att jag nästan svimmar. Att de är så bekväma gör ju att man får ge avkall på lite av snyggheten, när de är så mjuka är de inte heller så bra på att hålla in min bullmage. Fast just inhållandet av bullmagen gör ju att det kan bli obekvämt vid längre sittande sejourer, tex på möten eller långa resor. Så jag slog till.

Dessutom gick jag utanför min comfort zone och köpte gråa i stället för de sedvanliga svarta. Undrens tid, etc.

Nu vet jag dessutom vilka byxor som ska få följa med mig på flyget till Alperna på söndag. Yes baby, äntligen är barnen så pass skillade skidåkare (tror och hoppas vi) att vi kan dra till de stora bergen i Europa. Tillsammans med en annan familj ska vi glida genom milslånga pister och äta pizza och pasta tills det sprutar ut genom öronen. Italien, here we come!

minnet alltså, kort men bra

I morse när jag cyklade till kontoret gick det ovanligt trögt. Oh well tänkte jag, jag är väl ovanligt otränad. Eller har jag nyss varit sjuk? Ska jag bli sjuk? Kom inte fram till något.

Gick till gymmet på lunchen. Även här kände jag mig seg och svag. Det måste väl vara det där viruset tänkte jag. Var jag sjuk förra veckan? Eller var det bara barnen?

Halvvägs in i passet slog det mig: jag var ju och gav blod i går! Kanske inte så konstigt att jag inte är på min fysiska topp i dag. Huruvida jag kan skylla härdsmältan i hjärnan på blodgivningen vet jag inte.

Har dock varit klantig på andra sätt i dag också.

1) Hällde te i tangentbordet. Det dog.
2) Slet sönder bh:n när den skulle på efter träningen. Den var dock på upphällningen, älskad, utsliten. Som tur var hade jag av någon anledning packat två träningsbh:ar.

Återstår att se hur resten av dagen går...

jag och böckerna

Det har hänt något med min läsning. Jag läser mer än någonsin, men det som är anmärkningsvärt är att jag har lagt mig till med att avbryta läsning. Om inte en bok har fångat mig på säg 50 sidor så ger jag upp. Jag har aldrig varit en sådan tidigare. Men nu, nu ger jag upp böcker i parti och minut.

Karin Bojs populärvetenskapliga "Min Europeiska Familj..." kämpade jag länge med och kom nog några hundra sidor, men jag bara kunde inte stå ut. Den. Var. Så. Tråkig. Trots att jag verkligen tyckte att jag borde läsa den så pallade jag inte. Kanske kan jag för mycket om ämnet och därför uppfattade den som upprepande och trist?

Förlorad morgon av Gabriel Adamestenau lät bra på beskrivningen, men trots att jag läst 60 sidor har jag ingen aning om vad den handlar om.

Lite samma sak med Utkanter av Rafael Chirbes. Ingen drivenhet framåt och ingen intressant story.

Grejen är att jag brukade inte ha några problem med att läsa böcker som inte handlar om något speciellt. Har jag blivit gammal och trött? Kommer jag börja läsa deckare* snart? Vem är jag ens?

Nej, nu är det jag som tar och e-bokslånar en ny bok, som verkar som den handlar om något!


*Jag läser inte deckare. De är tråkiga. Om det inte är Håkan Nesser som skrivit. Då kan jag tänka mig.

what to say?

Jag har blivit en sån där urusel bloggare. Vardagarna är helt knökade med jobb och helgerna med roligheter. Eller, den här helgen var väl rätt soft. Maken hade bakjour och tvilling 1 var sjuk, så det blev inte så häftiga aktiviteter. Fast vi rensade i gäst-/arbetsrummet och slängde typ fyra påsar skräp. Väldigt befriande. Hittade också ett nytt köksbord vi blev väldigt kära i, dock är det för stort, så det blev inget köp där.

Nu ba: jobbar massor igen. Fast jag börjar se ljust i tunneln. Jobbar mig fram mot massa deadlines, och tror och hoppas att jag kommer att klara dem. Sen hägrar en resa till ALPERNA i den ganska nära framtiden. Sportlov, vänner, snö och italiensk mat. Låter väl så bra som det kan bli, eller hur? Hoppas det!

Men until then: dessa tusen deadlines och så några sistaminuten saker som måste fixas, så jag kan inte lova att jag kommer bättra mig på närvaron här.

Förlåt...

redan onsdag

I går hade jag värsta flytet på projektledarjobbet. Stoppade in hörlurar med musik i öronen och bara sprutade ur mig text till en grej som snart måste vara klar. Skönt, för jag har haft lite skrivkramp ett tag (och ägnat mig åt att samla in material, men då känns det ju inte som om man producerar något).

Så nu hoppas jag att samma frenesi ska genomsyra den här hemmajobbardagen, när jag verkligen behöver få ur mig massa text. Första deadline för februari är på måndag, så den texten skulle jag vilja ha klar i dag, för att hinna få feedback från intervjupersoner och så. Sen fem artiklar till som jag måste skriva innan sportlovet. Ah, lite mycket nu. Inte att förglömma momsredovisning. Gahh.

Varför sitter jag har och bloggar då kan man ju fundera på? Back to work!

minnen från en helg

Vi tog en helg i Hälsingland. Sladdade in i stugan lagom för fredagsmyset. Plockmiddag och sedan soff-häng med tv och kakelugn.

Lördag och söndag maxade vi i skidbacken. Så himla fint. Det verkar som om både jag och maken har slalomskidor nu (annars har vi bara åkt telemark de senaste 20 åren). Himla trevligt med något nytt faktiskt, och grymt med fäste och stabilitet på isiga och hårda underlag. Är det mjukt eller ännu hellre lössnö finns det inget som slår telisarna. Barnen fick en privatlektion och åker nu grymt bra!

Det var med sorg i bröstet vi åkte hem efter en härlig helg. Sorg också efter min fina lilla farmor som somnade in i går morse. Hon var gammal och "klar" med sitt liv, men ändå sorgligt såklart.