pew

Stockholm var fint. Vissa busshållsplatser svåra att finna. Skönt att åka till ändhållplatsen när bussen hittades. Doktoranden var duktig och de andra forskarna trevliga. Fick forskningsideer. Hann in en sväng på PUB och köpte EVENTUELLT en klänning. Om en rent hypotetisk person ska på tre bröllop borde hen väl behöva i alla fall två nya klänningar den säsongen?

I alla fall. Nu är jag hemma med trötta fötter och trött hjärna (och EVENTUELLT en tom plånbok).

what?

I över en vecka har jag gått och snorat och nu även hosta och allmänt halsrossel. Jag är inte allergisk (dessutom har det regnat i två dagar nu, man blir väl inte allergisk när det regnar?). Hur länge kan man smyga runt med en sån här mesförkylning egentligen? Va?

Ja, jag vet att det är jag som är immunolog och borde kunna allt om infektioner och allergier, men hallå, jag kan mer grejer på cellulär nivå. Typ.

ansökan inne!

Pust.

vad har jag gjort i dag då?

En liten figur att illustrera mitt forskningsprojekt bara. Visst är den fin? Visst vill man ge mig massa forskningsmedel när man ser den?

min inspirationsbok

Anna var på besök på mitt kontor och tyckte att min labb-bok var lik Linda K:s inspirationsbok. Så här får ni: Fridas jobb-inspo-bok. Där jag skriver ner allt jag gör på labbet, och vilka resultat jag får.

sånt jag gör på jobbet

I dag har jag fått besked om ett forskningsanslag. Sen har jag skrivit ett utlåtande på några andra forskares artikel. Den var dålig. Jag tyckte inte den borde publiceras. Inte kul för dem, men ibland skönt att det finns sämre forskare än jag.

För ibland känner jag mig som sämst i världen.

olika höjdpunkter

För många är luciatåg dagens höjdpunkt. För mig är det föreläsning med en av nobelpristagarna i medicin. De brukar komma till Uppsala och jag brukar försöka lyssna. I år var det extra kul eftersom priset gick till forskning inom samma område som jag håller på med.

mvh,
science_nerd_77

dag 17 – mitt favoritminne

Dags att komma ikapp.

Men herregu, vilket svårt tema. Man kan väl inte ha ETT favoritminne? Det finns ju massa fina minnen, och då har jag ändå bara hunnit leva 33 år. Jag får helt enkelt välja ett.

Fem år sedan. Sista dagen i september. Det är dimmigt, mycket dimmigt ute, och ovanlighetens skull tar jag bilen till Forskningsfabriken. Jag vill ju inte svetta ner min nya kostym inköpt speciellt för denna dagen. Dagen då jag ska försvara min avhandling. Min avhandling som jag jobbat i 5 år med. Jag kommer tidigt och går till salen där disputationen ska ske. Trots att jag är så tidig är min opponent redan där. Han är från Finland, och jag ska snart bli varse att finnar är mycket noggranna personer. I 4 timmar grillar han mig om min forskning. Och jag har kul nästan hela tiden. Hinner tänka att det är synd om publiken som måste sitta där så länge. Får black-out på en fråga, men förutom det klarar jag mig fint. Är mest rädd för en i betygskommitén, en professor som jag alltid varit lite rädd för. Men han är bara lite elak, och plötsligt står jag där med ett glas champagne i handen och är godkänd. Doktor. Frammåt kvällen blir det hejdundrande fest. Alla mina vänner och hela min familj är där. Middagen är god och det framförs en hel massa tal till min ära. Särskilt minns jag min handledares tal som involverar såväl sång som saxonfonduett. Mina studentorkestervänner sjunger också för mig. Mina arbetskamrater framför ett snyggt spex. Till och med min syster och mina kusiner sjunger en sång, bara för mig. Jag dansar natten lång och slumrar sen några få korta timmar på en luftmadrass i mitt eget vardagsrum. Jag är för lycklig för att kunna sova.

Det är ett fint minne. Ett av mina favoriter.