onödigt väder

Att ta på sig själv och barnen regnkläder och gummistövlar i stället för vinterkläder i morse kändes så himla sorgligt. Jag föredrar lätt -20 framför slaskiga plusgrader så här i januari. Barnen var tvärarga över vädret, de med.

Blä.

vardagsglädje

Jag har hittat en alternativ cykelväg till kontoret. En som snöröjs exemplariskt av stadens nya super-maskiner. Som jag har förstått det så saltas och sopas vägarna. Det blir barmark. Att saltet inte påverkar cykeln speciellt bra väljer jag att blunda för just nu. Får helt enkelt hem och 5-56:a cykeln och dränka den i olja så att den klarar sig.

it had to be done

Hösten och regnet är ju som bekant här nu. Trogna läsare vet att jag är en åretruntcyklist, som därför behöver bra ytterkläder. Det rimmar rätt illa med att mina regn-/överdragsbyxor har spruckit i grenen. Så jag var tvungen att beställa ett par nya. Och då kan man ju passa på och välja ett par snygga, eller hur?

älska cykeln!

Jag cyklar ju till jobbet. Året runt. Det är ingen stor bedrift eftersom det bara är 3 km dit. Men ändå, jag älskar det. Friheten i att inte behöva passa nån buss. Friheten i att inte behöva leta efter och betala parkeringsplats. Och så tänker jag så bra. I dag funderade jag ut hela introduktionen till mitt forskningsprogram. Det var bara att skriva ner det så fort jag kom till jobbet. Så himla bra. Och så får jag alltid 20-30 minuters vardagsmotion, varje dag. Så himla bra.

Bilden lånad från Inspirationsboost-bloggen

pew

Cykelkärra med sammanlagt dryga 30 kg barn på isknöggliga gator är ibland mer än vad den här mamman mäktar med. I dag när jag hämtade S&S i en park som ligger två kilometer hemifrån (i stället för det vanliga 500 m) fick jag bitvis ge upp och dra hela åbäket. Minsta motlut blir som att bestiga Everest, och när man inte ens kan maxa nedför pga uruselt underlag har man liksom inget att ge.

Antar att jag kommer ha grymt starka ben när vintern är över.