Cykelkärra med sammanlagt dryga 30 kg barn på isknöggliga gator är ibland mer än vad den här mamman mäktar med. I dag när jag hämtade S&S i en park som ligger två kilometer hemifrån (i stället för det vanliga 500 m) fick jag bitvis ge upp och dra hela åbäket. Minsta motlut blir som att bestiga Everest, och när man inte ens kan maxa nedför pga uruselt underlag har man liksom inget att ge.
Antar att jag kommer ha grymt starka ben när vintern är över.
onsdag 26 januari 2011
pew
Posted by Frida at 1/26/2011 04:44:00 em
Labels: ja vi cyklar året runt, kalla mig galen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror stenhårt på vardagsmotionen. Den tar dig genom maratonet :)
SvaraRaderamissUD: jag hoppas det!
SvaraRaderaLâter sannerligen svettigt!
SvaraRaderaSara: sannerligen!
SvaraRadera