Men sorry! Jag försvann IGEN! Förstår om jag har noll komma noll läsare kvar.
Är dock lite upptagen med att:
 |
| Den här är ju så fin så att jag dör, men även på rea ganska dyr. Och inte direkt ett plagg jag BEHÖVER. |
Dagens Frida, the tired edition. Väcktes mitt i natten av tonåringar som hängde på vår gård och sjöng Oasis. Lyssnar dagens tonåringar på Oasis? Eller var det två 40-åringar som fick feeling i sommarnatten?
Om man spelar i musikkår är det lätt att få nationaldagsfeeling. Bara att ikläda sig mörk ylleuniform och ge sig ut i solen bland flaggviftande människor och spela lite marschmusik. Min bästa nationaldagstradition, har nu gjort samma-lika i över 20 år. Såklart tillsammans med musikkårsvänner, om jag gick ut ensam i uniform och började tuta skulle nog folk tycka jag var (mer än vanligt) galen.
Sen: häng på gräsmatta med familjen. Grill med vänner. Även det väldigt svenskt, inklusive lite kylslagen utomhusmiddag. Svenskare kan det väl inte bli? Skulle väl varit om det kom lite regn också...
I fredags packade vi bilen för en svensk sommarhelg (dvs både bad- och regnkläder) och drog för att hälsa på vänner i deras stuga på Gräsö. Första gången för mig där och wow, så vackert! Fredagskvällen bjöd till och med på sol!
I går var det häng med barnens klass. Sista veckorna innan de splittras och börjar ny skola. Så vi träffades för grill och brännboll. Vädret uppförde sig ok, och det var upplagt för en trevlig kväll. Och visst hade jag trevligt. Men ett visst mått av obehag smög sig också in. Kunde inte riktigt sätta fingret på det, men pratade med maken om det på vägen hem, och han kände samma sak. Så kom vi på vad det var: det känns som att gå i skolan igen. Det finns klickar med coola, tuffa, töntiga. Jag känner mig lite utanför och vet inte riktigt vem jag ska prata med. Går fram till ett föräldragäng, men de verkar så tajta och bjuder inte in till konversation. Slutar med att jag står för mig själv i utkanten. Sen blir det brännboll. Brännboll innefattar allt jag är dålig på (bollar, slå/kasta, springa). Skoljympa-klumpen i magen kommer som ett brev på posten.
Oh well, jag hittade några andra föräldrar som kände typ samma lika, och vi hoppade brännbollen och var "hejarklack". Grottade ned oss i hemska minnen från skoljympan. Planerade hur vi skulle kuppa avslutningsfikat och i stället ta med snittar och bubbel.
Så, allt om allt en trevlig, om än lite ångestframkallande kväll. Barnen var i alla fall nöjda.
Direkt efter jobbdagen är det dags för klassträff med barnens klass. Utomhus. Brännbol, picknick och sånt. Eftersom temperaturerna inte är lika höga som i helgen tänker jag att det gäller att klä sig varmt. Och jag kommer inte hinna med totalt ombyte, så jag tog jeans och randig tröja. I dag med någon sorts kaftan över (vet inte om det funkar med blommigt över randigt, men jag såg något liknande på en cool modetjej häromdagen, så jag tänker att jag testar.
Hörrni, vilken helg det var! Vädret! Händelserna! Sällskapet!
I dag firar vi 10-åringar. För tio år sedan i kväll plockades två yttepyttingar ur min mage med ett akut snitt. I morse fick de paket och nutellamacka och jordgubbar. Inte så yttepyttiga längre (fast typ kortast i klassen, de har ju mina gener...).
Resten av dagen får de dock fira med sin farfar, för jag och barnafadern ska på bal på slottet. Det är nämligen promovering i Lärdomsstaden i dag. Maken är i detta nu i universitetsaulan och hör tal på latin och får en konstig hatt på sitt huvud. Jag är på jobbet (ingen halvdag här minsann) och sliter med texter fram tills att jag ska dra hem och byta om till balklänning inför promoveringsbankett. Eller vad det heter. Långklänning, frack och slott är det i alla fall. Flott värre. Av olika anledningar gick jag aldrig på min egen promoveringsbal, så nu är det äntligen dags, 11 år senare.
Sen väntar en välbehövlig långhelg, då vi ska fortsätta fira våra 10-åringar, hoppa trampolin, äta god mat och så småningom åka till Hälsingland.
I går var det dags. 25 år senare. Nya avsnitt av Twin Peaks. Min största tv-besatthet någonsin. Och ja, jag vet, det är jäkligt mysko och konstigt och vad hände egentligen? Men det är klart jag måste kolla. HBO-abonnemanget fixat, hörlurarna för att stänga ute barnens tv-program framme. Fyra avsnitt finns ute redan nu, men pga livet (barn som fyller år snart, bal på slottet, mat som måste lagas, bokklubbsbok som måste läsas, etc) hann jag bara med ett. Det var jättekonstigt och jag fattade typ ingenting. Men det kändes fint att återse Agent Cooper och några andra älsklingar. Log Lady! Lucy!
Hörrni, vilken najs helg! Det gick riktigt bra på utebadet. Varmt och skönt, och jag kunde glassa i en solstol medan jag höll koll på barnen som badade. Efter mina tankar och peppande ord har jag bestämt mig för att aldrig mer säga något nedlåtande om min kropp. Inget mer "oh, mina ben är så bleka!" eller "Jag känner mig inte bekväm i shorts". No more!
I lördag var det kulturkarneval i stan och vi drog dit, käkade goda grejer, såg karnevalståg, testade cirkuskonster (eh, det var mest barnen) och mötte massa vänner som också var där. Väldigt trevligt!
Fredag.
Jag jobbar halvdag på fredagar.
Årets första riktigt varma dag.
Försöker samla mamma-poäng.
--> Har lovat barnen att dra till den lokala utomhusbassängen i eftermiddag.
Jag avskyr att bada i pool.
Trots att jag jobbar mycket med kropspositivism och så tycker jag att det är jobbigt att visa upp min kropp i bikini. Den är liksom mycket blekare och "fluffigare" än vad normen säger att en kvinnokropp ska vara. Dessutom är det svårt att hitta en bikini som håller mina G-kupor på plats.
Så. Det känns bra att få ta barnen, och deras kompisar till badet, eftersom de älskar det så. Men det känns också lite jobbigt. Men mest bra. För så himla mycket för deras skull vill jag göra roliga saker, och visa dem att även en "icke-norm-kropp" får visa upp sig hela sin vita, dallriga härlighet. Kanske blir denna sommaren när jag kan tycka att jag är snygg, även i bikini? Det finns ju så många andra härliga kvinnor som ser ut på alla möjliga sätt som jag ser upp till, varför ska inte jag kunna livsnjuta precis som dem? NU GÖR JAG DET!
Kolla, kolla mitt hår är helt långt nu! Eller nej, inte superlånga, men en liten Lilla My-knut kan jag få ihop av luggen. Och inspirerad av Cecilia Blankens (det snyggot) har jag i dag skjortklänning. Har haft den ett tag nu, men inte riktigt fått ihop hur jag ska styla den. Men självklart ska jag ha den så här, öppen till tajts och linne.
Stämmer väderleksrapporterna är detta sista dagen med kyla och regn på ett tag nu. Hurra i så fall. Jag för-firar lite med strumplöst. Men höll på att frysa ihjäl när jag gick tvärs över gatan för lunch med en vän. Vi är bara två på mitt nya kontor, och den andra är en (förvisso trevlig) britt som inte direkt äter lunch (hon tar en smörgås vid skrivbordet). Så jag försöker hitta lunchsällskap de dagar jag inte har matlåda. Är tillbaka i samma område i Uppsala som jag jobbat alla år (förutom året i Solna då) så jag har rätt många bekanta här omkring. Så många lunchdejter att styra upp alltså! Dock är utbudet här inte det roligaste. En rolig, ny grej är i alla fall att det står en foodtruck här utanför varje dag, olika varje dag i veckan. Kommer ju bli supernajs nu om det äntligen blir lite varmt.
Nya kontoret har helkroppsspegel. Fast i hallen, och jag är inte riktigt redo att outa att jag tar outfitbilder. Men i dag lyckades jag smyga till mig en. Blev rätt mörk, inser jag nu, men ändå.
Förra veckan hade vår bostadsrättsförening en container på gården, för att slänga skräp. Jag blev helt inspirerad och ville helst slänga allt vi äger. Nu blev det inte så, men en hel del utrensat. Dock känns det fortfarande fullt i förråd och garderober, och jag är fortfarande sugen på att rensa ut och slänga. Eller i alla fall slänga, själva rensandet är lite jobbigt tycker jag. Men jag tar det pö om pö tänker jag.
Just nu tänker jag på skor, och att jag har så himla många som jag inte använder. Men som är fina (det är väl därför jag sparat dem). Så jag tänker mig någon sorts skänk-omgång. Där jag plockar fram massa skor och alla vänner (i alla fall de som har 37-38) får komma och ta vad de vill ha. Tror ni att det skulle locka någon? Det finns allt från vinterskor till sandaler!
Efter en intensiv vecka drog vi till stugan. Sova länge. Elda kakelugn. Skrota i trädgården. Precis vad jag behövde.
Intressant dag i Göteborg, med många nya insikter om forskningskommunikation. Bara en reflektion, nu när jag varit på evenemanget två gånger: kommunikatörer är fantastiskt dåliga på att mingla. Jag är van vid att när man är på evenemang som uttryckligen är till för mingel och nya kontakter så är folk rätt på. Här: not so much. Under mingeltillfällena pratade folk med sådana de redan kände, eller glodde i sina telefoner. Mingelförsök mottogs med skepticism. Till och med under en av sessionerna, där vi uppmanades vända oss till bänkgranne och diskutera en stund blev min bänkgranne förvånad när jag faktiskt vände mig till henne och ville diskutera. Mucho konstigt.
Endagstrip till Göteborg och forum för forskningskommunikation. Ska bli kul MEN:
Mäh, försvann IGEN! Jag dog inte i USA, utan jobbade järnet, kom hem, hade påsklov och började sedan på nytt jobb. Scientific Copywriter på en kommunikationsbyrå. Kul och spännande. Berättar mer en annan dag, nu ville jag bara säga hej!
