tisdag 18 mars 2014

luft i systemet

Jag är rätt bra på att planera. Dagar när det är fullt ös från start så packar jag väskan på kvällen, lägger fram kläder och har hela körschemat uttänkt. Och det funkar fint. Men om det blir för många sådana dagar blir jag helt matt. Nu har det varit så i sex veckor, i och med praktiken. Jag har lämnat in barnen på fritids samma sekund som de öppnar och sen tokcyklat till tåget. Och det har funkat. Men nu, när jag är åter i Uppsala, känns det så himla skönt. I går jobbade jag hemma hela dagen. I dag är det skola 10-16 och sedan jobb 17-22. Men ändå, jag börjar inte förrän klockan tio, och det är gult värt. Jag och barnen kan ta det lite soft på morgonen, men eftersom de börjar kl 8:30 så kan jag gå hem igen, fnula klart lite grejer, packa väskan, pumpa cykeln och sådant i lugn och ro. Och det betyder så himla mycket för mig att ha sådana dagar ibland. Då pallar jag att jobba till 22. I morgon kanske jag till och med pallar att gå till gymmet. Nu är lite efterhängsam hosta det enda som kvarstår av den här monsterförkylningen, och mina muskler börjar längta efter att användas. Så får det bli.

6 kommentarer:

  1. Jag däremot förstår inte riktigt hur du orkar. Det är långa dagar det där. Bra att du kan hitta andningshål. Men du får nog inte ha det så här för länge? Kanske därför hostan/förkylningen aldrig ger sig? För att du är för trött. Kram!

    SvaraRadera
  2. Jag däremot förstår inte riktigt hur du orkar. Det är långa dagar det där. Bra att du kan hitta andningshål. Men du får nog inte ha det så här för länge? Kanske därför hostan/förkylningen aldrig ger sig? För att du är för trött. Kram!

    SvaraRadera
  3. Långa dagar du. Ser du lite lugnare tider framöver?
    Menar att man orkar så länge man ser slutet?

    SvaraRadera
  4. Oj vad du har kämpat på, tur att du inte behöver stresspendla nu. Du hinner väl återhämta dig lite, annars blir jag orolig. Kram!

    SvaraRadera
  5. Inte bra med all stress. Har själv haft massor av infektioner som aldrig gav med sig pga av stress. Nu fick jag ta en timeout för att bryta. Hoppas det lugnar ner sig för dig!

    SvaraRadera
  6. alla: jag vet, för stressigt! Men jag tror och hoppas att det kommer bli bättre snart. Och inte har jag kommit iväg till gymmet...

    SvaraRadera