en gräsänkas kväll

Lite räcercykling. Bara lite regn i dag. Dock nytt oljegrus på favoritvägen. Inte skönt att cykla på.

Sen: Glee-maraton och godis. Sen blir det nog gotte-stopp ett tag. Jag vet, man ska äta hälsobollar och kesella med bär och tjofaderittan, men ibland blir jag sugen på en redig påse tillsatsspäckat, sockerstinnt godis. Sån är jag. Så länge det bara blir just IBLAND får det vara ok, resonerar jag. Men som sagt, en sockerfri period så här efter semestern vore nog inte fel. Funderar på att köra veggo också. Den som lever får se.

far norrut och rensar hjärnan

Mitt huvud surrar av jobb-grejer, dagisanslutningar, sommaravslutningar och tusen andra saker. Hela familjen är slutkörd och det är två veckor till semestern. Men nu tar vi en stughelg och laddar batterierna lite. Klipper gräs och skördar rabarber. Softar. Får huvudet att sluta surra lite.

sommarångesten

Semestern kryper närmare. För min del börjar den i juli. Det har jag bestämt. Det jag inte riktigt har bestämt är hur länge den ska sträcka sig. Det finns föräldradagar att ta ut. Men det finns även jobb att göra. Mycket jobb. Och ni säger att jobb kan vänta, och det kan det väl, men min tjänst går ut nästa sommar, och om jag får något mer jobb sen är väldigt mycket beroende på hur jag presterar nu. Konkret mätt i hur många vetenskapliga artiklar jag producerar. Just nu är CV:t inte lysande. Men kommer det göra någon skillnad om jag jobbar några fler veckor där i slutet på sommaren? Åh, nu vill jag bara gömma mig under en sten och gråta.

vad är grejen med killar som tränar i grupp?

Morgonträning på en torsdag i stället för den traditionella onsdagen betydde att jag fick söka mig till mitt träningsställes andra anläggning (de alternerar med att öppna tidigt). Detta gymmet har mer "rå" karaktär, och i stället för mina vanliga morgonträningskompisar (ett tantgäng, några karlar i 40-60 års åldern, några studentskor) fick jag hänga med några killgäng. Ni vet dem som släntrar in, mycket måna om att alla i gymmet ska se (och höra dem). Sen ockuperar de något av de coolaste och hårdaste hörnen (typ där Smith-ställningen står). Sen lassar de på alla vikter de hittar och börjar köra. Väldigt lite. De rycker lite i stången, "passar" varandra och pausar mest. Hänger där jättelänge och hindrar alla andra att köra. Går vidare till nytt ställe i gymmet (gärna där de ses och hörs väl) och upprepar proceduren där. Oh my, som jag ogillar dessa killgäng. De sprider dålig stämning och jag blir bara irriterad. Om jag, som svag, lite mullig tjej vågar närma mig deras domäner får jag onda ögat. Fast jag gör det ändå, jag har betalt och gymmet är för alla.

Men vad är grejen med dessa gäng? De kan ju rimligtvis inte hinna träna så mycket, eftersom de mest hänger. Är detta vad killar gör för att umgås, alltså ekvivalent med tjejers fikande? Man undrar ju.

Här hänger de och ockuperar!

i fall nån undrar

Hur gick det egentligen med funderingarna?

Behöver jag inte några nya par shorts till sommaren? Kanske. Men de på bilden satt verkligen apfult på mig, så jag ska inventera garderoben först.
Varför äger jag typ inga sommarklänningar? Himla konstigt alltså. Men nu har jag skaffat kaninklänningen i alla fall.
Kan jag bära upp en shortsdress? Tänka sig att det kunde jag. Hittade den randiga för 99kr på H&M och den funkar till sommarens stug- och strandhäng.
När ska jag hinna ner på stan för att kolla utbudet? Jag smet en kortis i tisdags efter jobbet.
Ska jag riva av Saras träningspass i kväll? Har ännu inte hänt. Till helgen kanske? I kväll ska jag repa hela kvällen, så det blir max transportcykling (om det inte börjar regna).
Undrar hur lång tid det tar? Det undrar jag fortfarande.
Vågar/vill/hinner jag gå skrivarkurs i höst? Ja, det tror jag. Har dock inte anmält mig än. Jag kan ju inte skriva skönlitteratur. Men är fasansfullt sugen på det. Som alla andra, typ. Patetiskt?

saker jag tänker på

Behöver jag inte några nya par shorts till sommaren?
Varför äger jag typ inga sommarklänningar?
Kan jag bära upp en shortsdress?
När ska jag hinna ner på stan för att kolla utbudet?
Ska jag riva av Saras träningspass i kväll?
Undrar hur lång tid det tar?
Vågar/vill/hinner jag gå skrivarkurs i höst?

om en trend

Leggings med fejkskinnlappar. Till skillnad från vissa har jag inga problem med leggings, närå, jag gillar´t. Det är det där med fejkskinnlapparna på lår/knä. Ser ju snajdigt ut. Men så provar jag. Och får panik av att slå in mina ben i plast. Redan i provhytten får jag svettningar och konstiga skav. Hur klarar ni det?

otippat

Jag har aldrig varit en sportig typ. Aldrig varit bra på nån sport. I mellanstadiet hade vi en avskyvärd (ja, hon var verkligen avskyvärd) jympalärare som var elak mot alla som inte var elitgymnaster (ja, vi hade en elitgymnast i vår klass. hon var också elak). Vi som inte var stjärnor blev inte peppade på nåt sätt, utan snarare nedtryckta i skorna. I högstadiet hade vi massa gympalärarvikarier hit och dit, och jag lärde mig att undvika dem. Jag skolkade inte (jag var inte skolkartypen), men jag valde alltid de lättaste alternativen där man inte behövde utmärka sig. Ett tag tränade jag tennis och det var faktiskt rätt kul. Men jag har ingen bollkänsla så det var liksom kört där. Nån gång under högstadiet/gymnasiet började jag följa med mamma till Friskis&Svettis. Där fick man vara hur tjock/klumpig/ful/otränad man ville utan att nån brydde sig. Jag märkte att det var kul att röra på sig. Efter ett tag dumpade jag mamma och medelpassen och började gå på intensivpass. När jag flyttade till Lärdomsstaden fortsatte jag på F&S. Tränade på 3-5 gånger i veckan, men ansåg mig fortfarande inte som nån sportig typ. När jag började jobba på Universitetet bytte jag till Universitetets träningsställe. Där gjorde jag karriär från jympa till skivstång till box till step och aerobics. Det var ju kul med utmaningar. För några år sedan började jag jogga. För några månader sen anmälde jag mig till GöteborgsVarvet.

I kväll har jag varit ute i elljusspåret. I mörka november. Löpartajts, underställ och reflexväst. Sprungit enkilomentersintervaller. OCH JAG GILLADE DET.

Kanske är jag lite sportig ändå?

missbruk

Jag är ingen beroendepersonlighet. Kaffe, nikotin, alkohol, inget får mig fast, det ger mig ingenting helt enkelt (jo, det är klart att jag gillar ett glas vin, men ni förstår vad jag menar). Förutom en sak. Nässpray. Jag klarar inte av att vara täppt i näsan. På förpackningen står det att man bara får använda nässprayen i en vecka. Men så sitter man där med igenmurad näsa och kan knappt andas. Då är det så lätt att spraya och uppleva den totala friheten. Försöker avvänja mig, men jag avskyr att andas genom munnen. Nej, jag använder inte nässpray jämt, men när jag har börjat är det svårt att sluta. Som nu. En bautaförkylning i kombination med graviditetsnästäppa (som jag har läst är vanligt) gör nässprayen till min bästa vän. Fast jag får dåligt samvete varje gång jag använder den. Det var bättre när man var liten och det bara fanns sånna där otäcka näsdroppar i små engångsförpackningar där det mesta rann ner i halsen och smakade urk. Men nu. Det är alldeles för lätt att få befrielse.