Så fort jag får förkylningssymtom på våren börjar jag och alla i min omgivning fråga om jag är allergisk. Men jag tror inte det? Då borde jag väl känt mig risig tidigare än i söndags?
Om man vabbar ett barn som friskar på sig rejält under dagen och därför måste underhållas. Då får man sätta på julmusiken och påbörja adventspyntandet. Fixa en julgrupp, blanda ihop en pepparkaksdeg och så.
Lämna friska barnet till skolan och sen somna om bredvid det sjuka.
Strax efter fikat på jobbet i dag skulle jag snyta ut lite av allt det snor som bosatt sig i mitt huvud. Då sprakar det till i örat (ni minns, där jag haft typ "lock" de senaste veckorna) och så börjar det snurra NÅT SÅ INFERNALISKT i huvudet. I typ en kvart fick jag sitta med huvudet mot bordet för att inte trilla omkull. Blev helt genomsvettig och illamående. Sedan knakade det till i örat och den akuta yrseln gick över. Vilade en halvtimme till och kunde sedan ta mig hem. Vilade sov några timmar, och nu är jag rätt OK. Känner mig ungefär som dagen efter en rejäl magsjuka, typ helt matt och svag.
Antagligen fick väl balanssinnet sig en smäll av all vätska (snor?) som samlats i örat, men shit vad läskigt och obehagligt det var. Eventuellt törs jag aldrig mer snyta mig nu.
...och på marken slasket ligger. Inget jättebra cykelväder kan man tycka. I alla fall inte med slicks (helt släta, smala däck). Men har man inte hunnit sätta på dubbdäck så får man skylla sig själv. Så jag tog på mig regnkläder, gummistövlar och hjälm (såklart, alltid hjälm) och kom hela vägen fram till jobbet. Skriva-skriva-skriva, sedan julmiddag med kollegorna. Najs.
Helgen var också najs, men intensiv (därav det icke-befintliga bloggandet). Vi inledde med Luciamys i soffan med tända ljus och nybakt bröd. Älska lucia! Sedan körde maken barnen till capoeira-träning medan jag var hemma och städade och slog in paket. När de kom hem drog vi till min familj i Västerås för lite för-jul. Eftersom vi inte ska fira med dem i år (buhu, när vänjer man sig med att inte få fira jul med mamma-pappa-syster?) så körde vi nu i stället. Julbord på resturang, julklappsutdelning, spelkväll. Om bara inte Stella hade blivit febrig hade det varit en perfekt eftermiddag/kväll. Nästa morgon var det bara att köra raka vägen tillbaka till Uppsala, för då var det träning för barnen igen. På eftermiddagen var det nämligen dags för Batiztado, barnens första gradering. Det var en jättehärlig tillställning med barn och vuxna blandat, sång, musik och capoeira. Så himla härlig sport, som jag faktiskt är sugen på att prova. Jag som är ovig, räddhågsen och ogillar att vara upp och ned. Kanske är det dags att jag utmanar mig själv lite?
Middagen blev äventyrsmiddag, inspirerad av Lotta Lundgren. Alltså plockmat. Väldigt skönt när man är trött och lite småsjuk (jag har fått hosta och är alldeles tjock i halsen, igen, så himla störigt!).
Och så blev det måndag igen. Regnig sådan. Men snart är det jullov, och eventuellt kommer jag ha koll på jobbet när det är dags för ledighet. Eventuellt... Annars går det ju att packa med datorn och smygjobba lite...
Ena dottern klagade över halsont i går kväll, såpass mycket att hon grät. Så vi var inställda på att det kunde bli vab i dag. När hon i morse dessutom vaknade med ett helt igenmurat öga var det ingen tvekan om saken. Så i dag är hon och jag hemma i soffan. Stella med Netflix och jag med jobbdatorn. Har mest skrivjobb, även på projektledarjobbet, just nu, så det går bra att jobba hemma. Har ett möte i eftermiddag, så då får maken komma hem och byta av.
Ja ni förstår. Det är inte lätt att vara hemmajobbare ibland. Visserligen skönt att slippa gå till ett kontor med den här förkylningen, men att ha två dagisgårdar inom hörhåll från lägenheten gör det ibland lite högljutt. Nu är det även någon sorts gräsklippare som härjar där ute. Oh well, i dag har jag i alla fall jobbat i stället för att knarka Netflix, så jag antar att livsandarna börjar återkomma. En intervju, några artikelidéer, en föreläsning och ett pressmeddelande har jag skrapat ihop. Inte illa för en förkyld mamma med helansvar för barnen pga bortrest make.
Mvh,
Gnällspiken
Ganska så förkylningsdäckad i dag. Ett möte på morgonen, sen hem, ner i soffan. Har ägnat mig åt Netflix. Lite Homeland, men det är så jobbigt/läskigt obehagligt, så jag bytte till Dawsons Creek. Avsnitten där Joey och Pacey velar fram och tillbaka om huruvida de ska vara tillsammans. När Pacey är så där hundvalpssöt och Dawson bara är dryg och en stackars förkyld tjej i sina bästa år ligger i soffan och hulkgråter fastän hon vet att de kommer att få varandra i slutet.
Jag hade ju kunnat räkna ut att det skulle drabba mig. När hela resten av familjen har haft skrovlig hals, snorig näsa och hostiga lungor. Men jag tror alltid att jag är odödlig. Var stolt över den träningsplan jag lagt upp för den här ensamveckan. I morse skulle jag gå upp och köra tung hemmastyrka. I stället fick jag ställa om väckarklockan och ligga kvar en halvtimme, för redan i går kväll började det ömma i halsen. Kunde bara somna efter zyx och nässpray.
Förmiddagen på jobbet har gått bra, men nu börjar jag känna mig väldigt seg. Tur att det är kroppkakor (färdigköpta) som står på menyn i kväll, så att jag slipper laga mat. Och Emma, kroppkakor är jättegott! Kom hit någon gång så ska jag bjuda dig på hemgjorda. Med mycket kryddpeppar i, lingon och skirat smör till. Värsta delikatessen!
Jag är ledsen för trökig gnällblogg här på sistone. Men i lördags fick jag ont i halsen. IGEN! Jag blir galen. Så det planerade löppasset fick ställas in, och jag släpade mig igenom helgen klarinettrepande. På lördagkvällen var det fest med orkesterkompisarna, men jag tog det lugnt och var hemma till 23. Fick ju ändå sova en timme mindre än vanligt.
Och så gick helgen. I dag är jag hemma-journalist/student. Och är lite tjock i halsen. Vågar inte ens tro att det ska gå över snabbt denna gång. HATA VIRUS!
Så kan det gå när man ignorerar en förkylning och kör rätt in i kaklet ändå. Bihålorna (och stundtals hela huvudet) värker och hostattackerna får mig nästan att kräkas. Jag är hemma och sover, jobbar, nässprejar och vill verkligen inte ställa in kvällens tjejträff. Kanske kan det gå, med mycket alvedon och inget vin? Den som lever får se. Nu ska jag sova/läsa/skriva.
Förkylningens symptom i dag: hosta, snor, nysningar och huvudvärk. Om jag har några huvudvärkstabletter: näppedäppe! Kan choklad ersätta?
Tänkte gå upp i ottan och morgonträna innan jobb i Uppsala i dag. Vaknade kl 03:30 (så tidigt tänkte jag inte gå upp) och kände mig helt risig. Jag som trodde att förkylningen var på väg bort. Eller så var det det där ynka glaset vin som jag drack i går kväll som ställde till det? Oh well, jag ställde in träningen i alla fall och sitter nu här och jobbar och nyser.
Hostmedicinen borde stå i centrum på dagens things. Hostiga barn här. Men vi har kunnat vara ute och leka lite, och det har varit nästan sol, så jag borde vara nöjd. Har gjort en intervju, skrivit lite och projektledarmailat en del. Helt ok vab-vob-dag alltså. Men lite trött och skör känner jag mig allt. Nästan genomskinlig som ni ser på bilden nedan.
Nu har jag haft ont i halsen i typ två veckor. Lika lång tid har jag alltså inte tränat någonting. Och inte ätit så bra. "Åh, det är så synd om mig jag måste äta en macka, lite glass, det där gamla godiset från längst bak i skåpet". Så himla dumt. För det mår jag ju inte bättre av. Eller jo, glassen, lite grann, för den svalkade halsen. Men mest saknar jag att träna. Eventuellt har jag inte ont i halsen i dag. Eller så har jag glömt hur det känns att inte ha ont i halsen. I alla fall. I morgon ska barnen på mulle. Två timmar i andra änden av stan. Det är liksom inte lönt att köra fram och tillbaka. Så jag tänker: långpromenad. För det är inte läge att sticka ut och springa i två timmar direkt efter halsinfektionen from hell. Men promenad, med podcaster i örat, det blir finfina grejer! Så får det bli! Och så pang på med kaloriräkning igen! Hejja mig!
Vaknade jag med bara "vanligt" halsont. Inte "åh gud jag vill kräkas och gråta-halsont" som jag haft sen i tisdags. Vilken otrolig lättnad! Och bra tajmat, eftersom maken reste bort i morse och kommer hem först på fredag.
Jag har fortfarande fruktansvärt ont i halsen.
Men i dag hinns ingen sjukfrånvaro med.
Halvdagsjobb, halvdagsplugg.
Det är isande kallt i det lilla fönsterlösa hörn som kallas mitt kontor.
Jag har fått på mig alldeles för mycket arbetsuppgifter.
Även utan sjukdom skulle jag ha svårt att hinna med att göra dem på ett bra sätt.
Pga ovan nämnda sjukdom är jag mycket dåligt förberedd till eftermiddagens seminarium.
Pga ovan nämna sjukdom har jag inte tränat alls denna vecka.
I morgon åker maken bort i 6 dagar.
Jag har fortfarande fruktansvärt ont i halsen.
Så, lyllos er, hela fredagsgnäll-listan på ett bräde. Håll tillgodo.
Nej: fortfarande svinont i halsen. Ville gråta och kräkas i natt pga smärtan
Tjejmiddagen var trevlig. Vi var på Jay Fu, min favoritresturang i stan just nu. Så sjukt god mat, trevliga lokaler och perfekt service. What´s not to like? Tyvärr blev min förkylning akut värre under kvällen, och vid 21 var jag tvungen att ge upp och cykla hem. Så nu har jag ägnat natten åt feberfrossa och tillhörande konstiga drömmar. Maken säger att jag snarkat förfärligt, och jag är inte förvånad. Halsen är tjock som... något väldigt tjockt. Elefanthud?
I alla fall, ingen bra dag i dag. Ska sitta hemma på fm och plugga. I em ska jag träffa två kursare för en gruppuppgift. Det blir att ladda med ipren och alvedon. Bläk.
Skulle upp 05.40 för att gå till gymmet. Råkade ställa klockan på 04.40. Fail. Då, typ mitt i natten, inser jag att det där raspet i falsen jag försökte ignorera i går kväll inte går att ignorera. Halsont = ingen träning. Bara att somna om. Fail.
