men varför?

Jag är så makalöst trött. Tröttheten bara eskalerar under veckorna, och så här på torsdagen känns den ända in till benen. Det liksom surrar i huvudet och kroppen känns obekväm. Dumt nog känns det så på kvällen/natten också, vilket leder till att jag sover dåligt. Vilket i sin tur leder till att jag blir ännu tröttare. Ja, ni fattar vilken jobbig spiral jag hamnat i? Inte blir det bättre av att jag sovit borta de senaste tre helgerna, och ska göra så även denna. Borta sover jag aldrig bra. Men vi kan väl tillsammans hålla tummarna för att hotellet jag bokat i Wien är mirakulöst bekvämt/tyst/rogivande så att jag sover som en stock? Med tanke på att jag ska jobba 8-19 där söndag-onsdag så lär jag inte bli piggare. Det är ett tokroligt jobb, jag ska rapportera (mest via twitter) från en internationell konferens i immunologi (mitt favoritämne ju!), men det innebär långa dagar, många föreläsningar och mingel med massa okända människor. Har en känsla av att surret i huvudet inte kommer avta.

Oh well. I dag har jag i alla fall bokfört, fakturerat, gjort ärenden, raggat nya jobb och lite så.

Men mest är jag trött

fredag

Fredag och i dag och jag är så sjukt trött. Alla mina jobb OCH min fritid går på max just nu, så huvudet slutar aldrig snurra och så får jag svårt att sova. I helgen är tredje i rad som vi åker bort, och nästa helg åker jag till Wien på jobb. Ingen rast, ingen ro. Men det blir väl vila längre fram kanske.

I går byggde jag i alla fall klart hemsidan till mitt frilansjobbande. Fin va?

när den stora tröttman rullar in

När man tränar för ett cykellopp, övar för en högvaktsspelning och har för mycket och väldigt krånglande arbetsuppgifter på jobbet, då kan det hända att bloggen blir lite lidande. Förlåt. Just nu räknar jag ned till i kväll (jobbiga jobbgrejen över), första helgen i maj (högvakten) och andra helgen i maj (cykelloppet). Som tur var är de jobbiga i fallande ordning, dvs det värsta, jobbgrejen, är över redan i kväll. Konserter och cykellopp är mest bara kul, även om de tar mycket tid just nu.

Over and out.

slut i huvudet

I dag har jag tänkt på rubrik och ingress hela dagen. Mitt huvud värker som av hjärn-träningsvärk och jag vet inte om jag kommer palla att ägna min sista vakna timme åt kurslitteratur.

va?

Här har jag legat i vab-soffan hela dagen och typ inte gjort nåt vettigt. Lite jobb, mest slösurf. Barnen är febriga och vill bara se på tv. Jag skulle kunna möblera om, sy gardiner, träna, städa garderoberna, skrubba toan, eller nåt annat nyttigt som jag aldrig hinner. Men jag har ingen lust, för JAG ÄR SÅ TRÖTT! Orka, liksom. Tröttman alltså, så himla förlamande vissa dagar!

oh my god

Om man tillbringar kvällen med att repetera svår, men rolig musik och sen efter repet virrar runt på ett ICA man inte brukar besöka i jakt efter såväl kaviar som chipotlepaste så kan det sen vara svårt att varva ner när man sent om sider kommer hem och då hinner man sova alldeles för lite innan väckarklockan ringer alldeles för tidigt och då kommer man att vara väldigt trött och helt rödögd hela dagen.

Så kan det vara.

tröttman

I dag höll jag på att bryta ihop som en fyraåring. Jobbade hela dagen, hämtade barnen, cyklade med dem i cykelkärran till stan, roddade in ena barnet till dansskolan, tog med den andra till biblioteket, läste massa böcker, brottades med andras barn (som ville klättra på mig när jag läste för Signe, ej OK tycker jag), på med alla kläder igen, tillbaka till dansskolan, hämtade upp dans-barnet, krånglade på henne alla kläder. Upp med alla till cykeln. Glömde ryggisarna i omklädningsrummet. Ner igen. På med alla grejer på cykeln (två ryggisar, jobbväska, kasse full med biblioteksböcker), på med alla hjälmar, på med alla lysen och i väg. DÅ kändes de där 3 kilometrarna hem från stan som en evinnerligt lång uppförsbacke. För er som inte testat kan jag meddela att en cykelkärra med cirkus 40 kg barn i är en rätt tung historia att dra i snömodd. Det var DÅ brytet var nära. Jag ville bara lägga mig ner och gråta och inte röra mig ur fläcken. Fast jag gnetade förstås på ändå och när vi kom hem väntade maken med maten på bordet. Tur. Jag. Är. Så. Trött.

sömn = noll

Först kunde jag inte sova (note to self: drick INTE kaffe på kvällen!). Sen kissade Stella i sängen (fast det var första gången ever). Sen kunde jag inte somna (kaffet uppenbarligen starkt). Sen kom Stella in till vår säng. Svårt att sova med ett litet varmt sparkmonster bredvid sig. Sen blev det morgon. Nu är jag på jobbet.

bevis

I dag har jag lyckats ta mig till jobbet. Men jag är fortfarande trött och frusen. SItter här inlindad i min varmaste poncho och fryser ändå. Kan bli en kort, ineffektiv dag i dag. Kanske ska jag börja med att leta fram adventsljusstakarna som vi brukar ha i fönstret på labbet?

november blue

Näe. Jag har inte sovit ordentligt på hur länge som helst. Jag är konstant trött. Kroppen säger nej, nej, nej. Jag har inte lust med nåt. Vet inte om det är virus eller bara november, men i dag är det jag som är hemma och tar hand om mig.

Sådeså.

länkkärlek

I dag är jag trött och mosig och jag vet inte om det beror på att jag sovit dåligt i två dar i rad, eller om jag håller på att bli sjuk. Jag är i alla fall helt sänkt, så jag ger er några roliga, bra länkar till andra bloggar där ni kan roa er tills jag är back on track:

Hanna Fridén om Lanvin for HM. Klockrent!
Karin bakar. Karin är så d-la rolig.
Hos Ketchupmamman får man alltid sig ett gott skratt.
Om du tröttnat på november-Sverige, dröm dig bort till Sandra i NYC.
Eller kika in hos LaLinda, som snart (nu?) är framme i San Francisco.

Såja, iväg och roa er så ska jag försöka pigga på mig.

pew

S&S hade sin livs första "lekdejt" i dag. En kompis från dagmamman kom över (med sin mamma). Trots att de "älskar varann" så var det rätt mycket konflikter under dagen. Det blir väl så i den åldern... Den avslutande pannkaksmiddagen var i alla fall uppskattad av alla.

Nu är jag trött.