Väldigt avancerad resa det här. Goodiebag vid avfärd, med mössa, chips, öl, godis och Jäger-glas. Dryck av alla de slag flödar. Jag som knappt tål någon alkohol alls nuförtin tar det ytterst lugnt.
Förmiddagsjobb på projektledarkontoret. Fast allt jag kan tänka på är att jag ska åka till Åre i morgon. Åre baby! En hel helgs skidåkning, enbart med andra vuxna! Visst, jag älskar att åka skidor (och göra massa andra saker) med mina barn, men det ska bli så fantastiskt skönt med en helg där ingen börjar bråka innan frukost, skäller ut en för att man serverat fel frukost, får utbrott över knöliga strumpor i pjäxorna, blir hungrig på lunch redan kl 11 eller blir arg när syrran kommer ned först för slalombacken. Jag kommer njuta varje sekund av denna vuxenhelg. Som dessutom är superlyxig då det är en kollega och några av hans kompisar som fixat allt. Vi bara sätter oss på bussen och får allt serverat. Buss-lunch, mingel, bokade middagar, uppstyrd frukost. Det enda jag behöver hålla reda på är mina egna kläder, skidor och liftkort. Hurra!
Yllet kör pepp-tisdagar, så himla bra grej! På tisdagar behöver man ju verkligen pepp! Så jag härmar. Fast jag kommer kanske inte på lika många grejer, för jag kom ju just på att jag skulle göra det.
Pepp 1: Träna till glad musik. Stoppa in lurarna med dina allra bästa låtar (och ja, det får vara skämsmusik såsom E-type eller Charlotte Pirelli) och gör någon träning du gillar. I morse stod jag på crosstrainern. Nu kan jag väl inte påstå att det är min favoritträning, men jag kände för kondition, men vill inte springa pga bökigt knä och Åre-resa coming up, så det fick bli den skonsamma crosstrainern. Och så intervallade jag iväg. Mim-sjöng med i de bästa låtarna och såg antagligen galnast ut i gymmet. Men det bjuder jag på!
Pepp 2: Ta en fikarast med din favoritkollega. Busa till det lite genom att blanda en stark kaffe med en cacao crème i samma mugg (om ni har sådan där maskin med rätt sunkigt automatkaffe det vill säga). Kicken av den lite förbjudna chokladen kommer bära dig ända fram till lunch.
Pepp 3: Fönstershoppa lite i din favorit webb-butik. Lägg massa dyra grejer i korgen, för att sedan stänga webbläsaren utan att ha betalat. I cyberspejs behöver du inte hänga tillbaka grejerna du rafsat åt dig när du ångrar dig, går utan att köpa något och ler inombords åt ditt ännu orörda lönekonto!
Vintern. Jag vet att en del blir provocerade när jag säger det, men jag älskar vinter. Riktig, kall, snörik vinter. Därför älskar jag vårt hus i Hälsingland, som ju är lite mer vintersäkert än Uppsala (även om det ju såklart inte är fjällen). I dag har vi åkt längdskidor. Det pågick någon slags skid-marathon, så det var rekordmycket folk. Men vi fick hejja på snabba män i tajts, och vårt spår slutade även det i målfållan, så vi kände oss som vinnare efter våra 5 kilometrar i barn-tempo. Dessutom fick vi fika på Lill-Babs Caffär efteråt, lyx de luxe!
Jag är förkyld och kunde alltså inte köra mitt vanliga fredagsmorgongympass som jag brukar. Abstinensen! Men det är i alla fall fredag och jag ska bara jobba fram till klockan två. Sen ska jag hämta gullungar, leka lite i snön och därefter köra upp till Hälsingland (och ännu mera snö). Tänker inte låta förkylningen förstöra en skidåkningshelg. Åh, jag älskar att det är snö och vinter och jag vill helst åka skidor typ hela tiden!
Frilansdagar i går och i dag. I går handlade jag mat och vin till makens födelsedagsmiddag. Kollade på lite kläder till mig. Fikade. Piffade lite i hemmet. Åt lunch med vän/potentiellt intervjuobjekt. Kollade lite potentiella tidningar att skriva för. Hämtade barn. Hängde i skogen med barnen. Lagade mat. Firade födelsedagsbarn. Inte så mycket jobbande alltså. Bra chef jag är som ger mig ledigt så där. Dålig chef jag är som inte ser till att jag drar in några stålars.
I dag har jag lämnat barn och fikat med en föräldraledig granne. Tvättar. Men har planer på att jobba lite bättre än i går. Har redan gjort lite informatörskonsultuppdrag. Ska nu skriva och skicka pitchar. Men det tar emot. Suck. Jag är så lat. Och har lite, lite ont i halsen.
Snor från Cecilia och Peppe.
Jag äter inte fiskbullar, selleri eller grapefrukt, jag stryker inte mina kläder, jag åker inte snowboard, jag syr inte, jag rakar inte muttan, jag kopplar inte ned, jag ringer inte mina vänner, jag sover inte länge på morgonen, jag byter inte däck på bilen, jag framkallar inte kort.
Vad gör inte ni?
I dag utförs i Järvsöbacken. Mötte dessutom upp barnens bästis som också var här. Familjen sölkorv (=vi) lyckades vara i backen vid öppning och fick flera fina åk i nypreparerade backar.
I dag for vi till längdparadiset Harsa, 25 min från vår stuga. Hela stället myllrade av tajtsbeklädda Vasaloppssspiranter. Våra barn hyser väl inte samma starka kärlek till längdskidor som till slalom, men glada i hågen gav vi oss ut i 5km-spåret. En del tjafs och gnäll, men det gick riktigt bra! Och medan barnen fick våfflor fick jag åka ett ensamt varv där jag fick upp pulsen rejält. Jag har inte optimala skidor och obefintlig teknik, men som jag älskar att åka längdskidor! Utomhus! Snö! Fritt snorande i spåret! What's not to like liksom?
Trots att maken jobbade till åtta packade vi in oss i bilen och brassade upp till Hälsingland. Här finns snö och i morgon är planen längdskidor. Just nu ligger jag nedkrupen bredvid ett varmt barn och hör en brasa spraka i kakelugnen.
Jag är ju cyklist. I ur och skur, året runt. Nu tänkte jag berätta om min cykelväg till kontoret, i cykelstaden Uppsala.
Jag har cykelväg i princip hela vägen, och det är ju såklart väldigt lyxigt. Ganska snart på min väg kommer jag fram till en stor väg som ska korsas. Men ingen fara, det är rödlysen och bra plats för cyklister, väl avskilt från bilar och fotgängare. Tills det blir vinter. För då används cykeldelen av den stora, flerfiliga korsningen till att dumpa snö. Så det är bara att hoppa av cykeln och klättra över snödrivorna. Nästa korsning är en rondell. Där cykelbanan abrupt leds rakt ut i bil-filen. Här gäller det att be till trafikguden att bilisterna hinner se en där man kommer. Nästa korsning, samma sak. Här har maken blivit påkörd en mörk morgon, trots lysen och reflexer. Ibland fegar jag, hoppar av cykeln och leder den över övergångsstället som är avsett för fotgängare.
Efter dessa två rondeller fortsätter en sträcka med rätt fin cykelväg (om man bortser från problemen att vintertid ta sig upp från bilvägen till cykelleden, påfarten är alltid fylld av moddiga snövallar). Där cyklar man i godan ro, när cykelvägen helt plötsligt går ihop med bussfilen! Det är nämligen dags för en busshållsplats, och då får man som cyklist acceptera att dela svängrum med dessa gigantiska fordon. Härligt. Men snart är det över, och har klarar man bara av att forcera de modd-drivor som vintertid uppstår vid varje utfart (vägen går längs ett villaområde och det är klart att det är ok för villaägarna att skotta sina uppfarter och slänga snön på cykelbanan) så kan man cykla på ganska långt. Nästa korsning är tack och lov ingen rondell, utan är utrustad med rödlysen. Fast även här går cyklar och bilars väg samman i själva korsningen, och vi vet ju alla att "störst går först".
Nu följer en sträcka av förfärligt smal cykelväg, precis bredvid vägen. Att cykla om en långsam medcyklist är inte att tala om och om hösten, när träden som kantar vägen fäller alla sina löv, bildas en halkig smet inte alls olik den issörja som vintertid pryder denna sträcka. Men man ska inte misströsta, snart blir cykelleden bredare och riktigt fin. Här känner jag mig ofta väldigt tacksam, när jag flyttade till Uppsala fanns ingen cykelväg här alls och man fick vingla bland bilarna. Om man betänker att denna väg förbinder stans största studentgetto med alla teknologers OCH biologer/kemisters dagliga hemvist är det lätt att föreställa sig trängseln strax innan föreläsningstid. Men nu är det alltså riktigt bra. Förutom alla de hantverkare som flitigt frekventerar detta Uppsala finaste villakvarter för att renovera kök och lägga in marmor i badrummen och som tycker att denna breda, fina sträcka asfalterad mark är deras rättmätiga parkeringsplats.
Nu är jag nästan framme vid kontoret. Bara en rondell kvar. Den är tack och lov plattsatt i mitten, dit har jag fler än en gång tagit min tillflykt när bilister inte sett mig alls. Efter rondellen ligger stans trevligaste närbutik. Här får man handla på krita och utanför har de luftpump för alla cyklister med platta däck. Om bara ingen av butikens kunder har parkerat på cykelvägsuppfarten kommer man lätt upp på den fina väg som tar mig mot Uppsalas gamla garnisonskvarter. Efter några hundra meter sneddar jag över ett litet fält. Det är bara en grusväg, men den brukar vara väl snöröjd och det är en lättnad att få cykla utan bilar precis bredvid, om så bara för en liten stund. Med sjukhuset på vänster hand skymtar jag nu den gula byggnad när mitt kontor är beläget. En sista korsning att forcera. Men nu har jag kommit till stadens nya cykelmotorväg, så här har cyklisterna ett eget rödlyse och vägen är uppvärmd (eller hårt saltad, jag vet inte, men isfri är den i alla fall), och jag njuter de tiotal meter jag trampar på denna lyxväg innan jag svänger av och parkerar framför kontoret.
Så här i vintertid finns det i alla fall gott om parkeringsplatser.
Har börjat vakna sjukt tidigt, före 05. Sjukt irriterande. Lyckas ibland somna om efter ett tag, men då är jag galet trött när klockan ringer vid 06. Men sen ordnar dagarna upp sig så jag ska väl inte klaga. Men just på morgonen (där jag är nu) känns allt så himla jobbigt. Denna isgata som är ute gör inte direkt morgonkänslorna bättre. Men i dag ska jag jobba hemma. Så då behöver jag bara halka till skolan för att lämna barnen, och sen tillbaka till hemmakontoret. Det är en sådan oerhörd lättnad att slippa fixa-piffa-klä på sig representativa kläder i bland. I dag ska jag jobba i flottigt hår, med zebra-tajts och fleecetröja. Hurra!
Sov som en kratta. Vaknade flera gånger och kände mig stressad och nervös. Försökte lugna ner mig och tänka på att jag faktiskt inte är stressad eller nervös (för det är jag inte), men nattsömnen blev ändå sådär.
Sen måste jag ju erkänna, trots att jag är en vinterälskare, att det inte är optimalt att cykla i snö. Trots att snöröjarna gjort ett bra jobb så kommer det ju vallar av modd och fläckar av is som är rätt läbbiga. Lägg till att mitt knä har bestämt sig för att göra ont igen (trots avsaknad av löpning och ihärdig foamrolling), vilket gör cyklingen än tristare.
Så, det är måndag, och med en sådan start så kan det ju bara bli bättre!
Som säkert alla barnfamiljer i den snötäckta delen av landet har vi hängt ute i dag. Åkt snowracer, byggt ett snöfort, rullat oss i snön. Ja, ni vet.
I går däremot, åkte vi till Stockholm, för att fira syrrans födelsedag. Lunch på najs resturang, och sedan strosade vi genom Gamla Stan. Det var också najs, förutom när barnen blev mycket förorättade över att de inte fick gå in i ALLA souvenirbutiker. Jag och maken tyckte att en eller två räckte mer än väl. Men vi är lite olika där, barnen och de vuxna i vår familj. Barnen = det roligaste som finns att kolla på nyckelringar och tygkassar prydda av älgar. De vuxna = not so much.
Nu drömmer jag om att snön ska ligga kvar och att jag kan få åka lite längdskidor framöver. Maken har köpt superduperpannlampa, så kvällskidåkningsmöjligheter har öppnat upp sig!
I dag har jag unnat mig lite trevligheter. Avskyr egentligen det uttrycket, men ni fattar.
I morse cyklade jag till kontoret i snöblandat spöregn.
Ingen fruktkorg denna vecka.
Men najs att ta på sig människokläder.
Kul att börja skriva, maila, fixa och projektleda.
Fast lite längtar jag tillbaka till backarna i Järvsö, det gör jag...
Närå! Har bara haft fullt upp med att vara ledig. Under detta skälvande nya år har jag redan hunnit umgås med mina föräldrar (vi sov hos dem efter nyårsfesten), min syster (som följde med oss upp till Hälsingland), våra grann-vänner (som kom och hälsade på i Hälsingland) och ett gäng andra vänner (som vi träffade i skidbacken i Järvsö). Fina dagar alltså. Men nu är vi tillbaka, möra i benen och faktiskt inte alls sugna på att börja vardagen. Men i morgon börjar den ändå, bara att inse. Och när jag väl överlevt morgonrejset ser jag fram emot att komma till jobbet, en intensiv, men rolig period väntar!
