ångest, ångest är min arvedel

Jag vet att det är en bedrift för en som typ nyss hatade att springa att ta sig igenom en halvmara. Men jag kan ändå inte skaka av mig tankarna på misslyckande, att jag inte kan springa fort. Jag är så jävla rädd för att det ska kännas för jobbigt. Nu har jag inte sprungit en meter efter Varvet. I morgon ska jag springa Blodomloppet 1o km. Och det känns inte bra. Jag vet att jag kan springa en mil, men jag vet också att jag inte kan göra det fort. Så jag förskottsneggar. Och har ångest.

Men nu har jag i alla fall gjort en skön spellista och försöker, försöker tänka positiva tankar. Sen ska jag påbörja makens hemmasnickrade personliga träningsprogram och lära mig att älska blodsmak, mjölksyra och hög puls. Och ta revanch på halvmaran!

måndagsgodis

Jamen, vi tar väl och inleder veckan med ett par leopardballerinor.

men alltså

Att det ska vara så svårt att blogga bra och roligt på helgerna. Det blir liksom bara en uppraddning av vad jag gjort, och det kanske inte är så roligt. I dag har jag i alla fall gått på stan i jumpsuit, och köpt mig ett par mjuka, haremsaktiga byxor i lätt hysteriskt mönster. Lite MC Hammer varning. Fast jag gillar dem. Mindre kul var det att prova bikinisar. Borde man inte bli automatiskt smal när man springer en halvmara? Jasså ni säger att man måste sluta äta godis och bullar och leva på dinkelgröt och äggvitor? Orättvist säger jag! Och ikläder min omfångsrika häck i MC Hammer-byxorna och strutsar beach 2010.

slut som artist

I dag har jag firat Hemvärnsmusikens dag och spelat på Lärdomsstadens gator och torg. Ja, inte bara jag förstås, utan även ca 40 av mina närmsta blåsmusikvänner. Nu är jag trött, mycket mycket trött. Maken är as we speak och hämtar indisk take-away och sen ska jag däcka i soffan.

I morgon blir det treårskalas nr 2, och kanske (kanske) ett löppass. Om jag hinner/ids/orkar/känner mig tillräckligt frisk.

ett försök

Ja, herregu, vad gör man en regnig, förkyld fredagsmorgon? Man tar på sig sina bekvämaste, mest hippiechica kläder och leker att man är Kate Moss på festival. Och gläds lite, lite åt regnet, ehuru man får inviga sina nya gummistövlar. De som vaderna får plats i.

värdo

I går var jag stentrött och lättirriterad hela dagen. På eftermiddagen kom halsontet. Såklart. Under natten har det utvecklats till en fullfjädrad förkylning. Tråkigt att vara sjuk, men mest tänker jag på att jag borde tagit nåt löppass i början av veckan när jag inte var sjuk, bara trött. Jag har fortfarande inte sprungit nåt sen Varvet. Eller tränat nåt för den delen. Om inte vardagscykling räknas. I går cyklade jag dessutom 30 minuter med två barn i cykelkärra. Det är i alla fall lite jobbigt.

gnäll gnäll gnäll

wtf

ont i halsen

utflyktsdag

I dag åker jag på utflykt med S&S och deras dagmamma (+övriga barn). Håll tummarna för att jag:

• hittar fram till leksakståget vi ska åka med
• kommer ihåg att packa ner allt man behöver
• inte tappar bort nåt barn
• slipper få regn på mig
• inte får ett hysteriskt sammanbrott (S&S är lite ...trotsiga just nu)
  

en onsdag

Så var det onsdag igen. Jag har fixat och trixat och pusslat och jobbat hela dagen, utan lust, ork eller tid för nåt annat. Jo, jag fick sushilunch. Och har favoritkjolen och favoritbootsen på. Alltid nåt.

post-Varvet-blues

Nu har det gått tre dagar sen Varvet och jag har ännu ingen lust för träning. Låren smärtar fortfarande och jag hittar på ursäkter att inte dra på mig löpartajtsen.

• jag har ju fortfarande träningsvärk
• jag är alldeles för trött efter flera sömnlösa nätter med febriga barn
• det är så trist väder ute
• jag har ju storhandlat i dag, kan man inte regga det på FunBeat?

Ni hör, undanflykter i parti och minut. Men inte desto mindre ska jag springa Blodomloppet, 10k om en vecka. Och då tänker jag banne mig prestera en (för mig) bra tid! I morgon får det blir en tur i spåret.

inte alltid lika överambitiös

Här är en liten historia för alla er som tycker att jag brukar vara överambitiöst pretto med mina veckomatsedlar baserade på närproducerade, ekologiska råvaror:

I går, efter 3-års firande där en 3-åring fick feber och den andra hostade tills hon kräktes. Storhandling hade inte blivit av efter halvmarachocken. Ingen var egentligen hungrig efter bulla och tårta. Så, jag hällde upp några kalla mamma-Scans i en skål och ställde fram på soffbordet. "Middagen är serverad", sa jag. Föll ihop på golvet i skrattkramper.

Maken räddade det hela något genom att dra till närbutiken och inhandla polarkakor och rödbetssallad. Men ändå, det var en sorglig middag.

hipp hurra!

Hipp hurra för S&S som fyller tre år i dag. De är lite hostiga och småsnoriga, så vi är hemma och softar i dag. I eftermiddag kommer alla dagmammekompisarna över på kalas och vi har laddat med chokladbollar, bullar, tårta och fiskdamm. Precis som det ska vara när man fyller tre år!

om ett lopp

Här kommer hela storyn. För er som är remotly interested. Ni andra kan sluta läsa nu.

På fredagseftermiddagen lämnade vi S&S hos mormor och morfar i Gurkstan och tog därifrån tåget mot Göteborg. Ett stekhett tåg som även blev försenat. Vi livnärde oss på nötter och riskakor. Inte helt optimalt som uppladdning kanske. Kom fram till GBG vid halv nio på kvällen, syster mötte upp oss och lotsade oss till hotellet. Skickade in våra väskor lite snabbt och drog sen ut på stan. En kort sväng, för att få lite mer substans i magen. Blev några tapas och en ananasjuice för min del.

Sov ljuvligt gott i skön hotellsäng. Vaknade lagom tidigt. Åt lagom mycket frukost. Konstaterade att det var soligt och fint väder. Kanske för fint? Eftersom maken startade i en av de första startgrupperna åkte vi rätt tidigt till nummerlappsutdelningen. Kollade in mässan som var varm och trång. Drack massa vatten, nojjade en del. Gick på toa tusen gånger. När maken och svågern gick mot start gick jag och syrran och åt lunch. Kollade sen in elitens start och försökte sikta maken därefter. Massa folk. Nojjade massor, drack en del vatten. Fler toabesök. Såg elitens målgång, förfasades över folk som stupade på mållinjen och fick bäras bort på bår. Såg maken gå i mål på bra tid och grät nästan en tår, rörd och nervös. Mötte upp maken. Försökte värma upp och samtidigt undvika solen så mycket som möjligt. Hoppade in sist i min startgrupp, ville inte stå och trängas i fållan. Min start gick, 1h och 20 min efter elitens målgång. Trångt i början, kunde inte börja springa förens några hundra meter efter startlinjen. Kom i gång bra och fick snabbt ett fint tempo. Ville inte spriga för fort pga värmen, men i drygt 5km höll jag ett tempo som fick mig att tro att jag skulle gå i mål på runt 2.06. Efter ca 7 km hände nåt. Jag kunde inte längre hålla tempot. Trots att jag var ordentligt uppvätskad och drack vid varje vätskestation började det gå mycket trögt. Tempot sjönk och sjönk och jag kunde inte göra nåt för att öka. Vid andra bron, med en rejäl stigning, höll jag på att börja grina. Nu gick ungefär hälften av alla runt omkring mig. Ambulanssirener hördes nästan lika ofta som publikens hejjarop och alla band runt banan. Jag försökte hålla mig positiv och vissa hejjarop ingöt lite mod i mig. Sprang upp för avenyn och möttes längst upp av en ljuvlig vattendusch. Skönt att svänga ner och få lite nedförsbacke. Kryssade långsamt mellan alla som gick. Jag gick faktiskt aldrig, men det gick inte fort för det. Kom till slut in på stadion där jag fick till en liten, liten spurt. Men att spurta 2 sista kilometrarna som jag hade tänkt var det inte tal om. Kom i mål, gråtandes. Var så besviken över tiden. 2.17.44.

Fast sen insåg jag att i princip alla hade haft det tufft i värmen, och så här i efterhand är jag ändå nöjd med att ha tagit mig runt denna känsloladdade folkfest. Mitt första lopp. 21 km. Jag, som alltid hatat att springa!

Efter bad OCH dusch gick vi ut och käkade på Grill del Mundo (där jag tror att jag siktade några andra bloggprofiler). Grymmisch mat och dryck! Däckade därefter i hotellsängen men kunde ändå inte sova så bra. För mycket intryck antar jag. I dag har vi hämtat upp S&S och kommit hem tillslut. I morgon är en annan dag, en dag då två fina flickor fyller tre år. Och jag har ont i låren.

Over and out.

belöningen

En drink.



Och en grymisch middag.



Kvällens look.
Nu ska jag sova.

klart

Före. Laddad. Varm. Nervös.



Efter. Trött. Fasansfullt jobbigt. I mål på 2.17. Något långsammare än hoppats.



Men jag fick medalj.

mot nummerlappsutdelningen

- Posted using BlogPress from my iPhone

status, fredag kväll

Hann med tåget. Som var olidligt varmt och något försenat. Kom fram till slut och fick najs tapasmiddag. Nu: däckad på lyxiga hotellrummet.


-

stresso

I dag måste jag köra på i 110 för att hinna med allt. Men förhoppningsvis sitter jag på ett tåg mot GBG om drygt 7 timmar. Sen ska jag bara njuta.

hostan from hell

Hela natten har stackars lill-Stella hostat. En riktigt otäck hosta. Vi har suttit uppe med henne, pallat upp henne med kuddar, haft henne i vår säng. I dag är maken hemma med henne, och vi hoppas att husläkaren kan erbjuda nån medicin.

Jag sitter på mitt kontor och känner mig hypokondrisk. Svår hosta känns inte som nåt jag vill ha just nu...

sista

Sista löppasset inför Varvet avklarat. En skön kväll och på schemat stod 3x1km-intervaller med två min gångvila emellan. Upp- och nedjogg på det. Jag försökte maxa intervallerna, men det kändes mest bara hemskt jobbigt. Inte alls piggt och snabbt. Oh well, man brukar väl säga att det ska gå dåligt på genrepet? Nu ska jag bara vila och vätska upp. Ser i alla fall fram mot en najs helg i Götet!