nä nu blir jag upprörd!

Not in our dictionary?? (Ok, sorry för internt skämt, ni som förstår, förstår)

hur gick det då?

Med födelsedagsfikat? Jotack, bra. Jag laddade med ett supergott mellis innan vi gick dit: ljumma bär blandat med kesella, tjock-yoghurt, lite hackade dadlar och rå-lakritspulver. Så himla gott! På själva fikat trugade ingen och jag tog av de bär och lite av grädden som skulle vara till chokladtårtan. Kände mig som värsta LCHF:aren ;)

Nu: mätt och nöjd efter grymt god gulasch (med surkål, bästa grejen!) som puttrat på spisen halva dan. Finfint!

för det har kungen bestämt

När man har städat bort julen måste man faktiskt gå till blomaffären och ruinera sig på fräscha blomster. Lagen är sån. Tulpaner, pärlhyacinter och så. Har kungen sagt.

fredagsfrida

Peppen hänger kvar och helgen ser ut att bli finfin med vänner och familj. I dag fryser jag inte lika mycket, så min hals får prydas av ett Sri Lanka-halsband i stället för sjal. Härligt!

inte riktigt avgiftad

Går in på 10:e dagen utan godis och kakor. Så kör en kär bloggare ett inlägg om favoritgodisar, och jag går i gång totalt på att försöka tänka ut den perfekta smågodismixen. Åh, smågodis du älskade förfärliga sak. Men nej, I will not go there! I helgen är jag bjuden på födelsedagsfika, det kan bli en utmaning för sockerstoppet. Det är ju liksom inte riktigt accepterat att tacka nej när man blir bjuden. Och så himla trist att bara ta en slät kopp kaffe. Men jo, jag ska göra mitt bästa för att förklara situationen och stå emot. Se till att inte vara hungrig när jag kommer dit, så ska det nog gå bra. I can do it!

peppen mina damer och herrar, peppen!

I år alltså! Det är då det händer. Jag ska skaffa mig ett nytt jobb (näe, situationen på Universitetet ser inte så lovande ut)! Jag har funderat hela julen och insett att forskningskommunikation är min grej. Det jag gillar är ju: forskning, skriva och prata. Forskningskommunikation alltså! Jag har hittat ett jobb att söka som jag är mycket exalterad över. Dock: inte säkert att man får det första jobb man söker på år och dar. Så: om ni ser något jobb som ni tror kan passa mig, tveka inte att hojta. Uppsala-Stockholmsregionen är prio ett, men vi har ju ett hus i Hälsingland också...

Dessutom: det går bra med kost och träning (jag vet, det har bara gått typ 10 dagar på det nya året, men man får väl vara pepp och överdrivet entusiastisk?)! I dag sprang jag löpbandsintervaller på lunchen och jag fick värsta endorfinkicken och kände mig odödlig (efteråt alltså. under tiden ville jag dö, men det är väl så man ska känna när man springer intervaller?).

2013 alltså. Året när jag ska skaffa ett nytt jobb samt ta revansch på löpningen och älska min kropp lite mer. Vilket toppenår!

hur man undviker förfrysning

Mitt kontor är typ kallast i världshistorien. För att lösa detta kör jag i dag med lager-på-lager-principen. Fleece-strumpisar, klänning, ull-kofta, sjal och varma stövlar. Så hoppas jag överleva i dag utan att förfrysa.

my kind on night

Los kidos somnade utan protester (det händer typ aldrig) och jag kunde sätta mig i lugn och ro för att putsa skor. Japp jag älskar att putsa skor. Vilken är er favvo-hushållssyssla?

dagens frida

I dag var det som extra svårt att fota min outfit. Som alltid efter ledigheter är jag fast i mysträsket, och vill inte ha något hårt eller obekvämt på kroppen. Men en vill ju ändå se lite snygg och snajdig ut. Så i dag tog jag haremsbrallor, lång svart top och en glammig kavaj från H&M. Det syns inte på bilderna, men den är rätt kort och perfekt (för mig) figursydd. Färdigupphasade ärmar också, perfekt på en kortis som jag!

sliten

Jag har jobbat två dagar nu.
Tränat 3 dagar i sträck.

När man spaltar upp det så ser det inte så mycket ut, men jag känner mig så grymt sliten! Jag är trött i huvud och kropp och det var helt fruktansvärt att gå upp ur sängen i dag. Jag måste ha blivit så totalt avslappnad under julledigheten. Eller så är det sockerabstinensen. Jag är nu inne på dag 8 utan godis, kakor eller småätande. Det känns bra, suget blir mindre och mindre, men kanske ändå reagerar min kropp med lite tröttma? Den stora utmaningen kommer bli till helgen. När fredagskvällen kommer VET jag att jag blir sjukt sugen på avslappning i soffan. Och såsmåningom kommer jag tillåta mig själv det. Men inte just nu. Som jag skrev tidigare har det blivit ALLDELES för mycket onyttigheter på sistone (semestern, advent, jul, nyår), så jag behöver en detox-period. Sen, när jag kommit in i det kommer jag tillåta mig något onyttigt på helgen. Men inte nu.

Det är väl bara att kämpa på, jobba på, träna på och hoppas att kroppen vänjer sig!

lyxeftermiddag

Sitter hos frisören, utväxt ska blekas och håret klippas. Jag älskar att gå till frisören. Man sjunker ner i en skön stol och blir omhändertagen. Småpratar med frisören och bara sitter där och ÄR. I love it!

inte lika lätt i dag

I går mer eller mindre skuttade jag ur sängen. I morse undrade jag varför klockan ringde när det är helg. Uppenbarligen tycker min kropp att en dags arbetsvecka är lagom. Dock tycker inte samhället det, så jag är på jobbet. Tisdagar är mötesdagar här. Bra möten. Jag är så glad att jag har så bra och duktiga medarbetare. Det blir så inspirerande att jobba då. Så nu sitter jag här och känner mig inspirerad. Och tänker mig vara lite kreativ också. Heja mig!

c´est moi

Tajts och stortröja. Bekvämt och lite vågat (pga mönstret på benen) på en gång. Håret i desperat behov av klippning. Tur att jag har tid i morgon. Kängorna är fodrade och sådär ruskigt underbara.

god morgon

Så som många andra börjar jag jobba i dag efter ett långt jullov. Detta firade jag med ett pass på gymmet på morgonkvisten. Det är så jäkla tungt att gå upp och stressa i väg för att vara där 06.30 när de öppnar. Men det är så värt det. För jag gillar ju att träna. Och i går sprang jag. Det gick långsamt, men det GÖR ingenting. Jag vill bara komma igång med löpningen. Då får det gå långsamt.

Nu ska jag bara komma igång med jobbandet också...

borta bra men hemma bäst

Efter att ha haft ett extremt socialt och flängande jullov känns det rätt skönt att landa hemma i dag. Hela familjen samlad. Pysslar runt bara. Om det bara vore lite mer snö här i Uppsala vore det 100% bra. För nu när jag äntligen begått säsongspremiären på längdskidorna längtar jag efter mer! Några ensamma varv på golfbanan. Svett och snor. Sånt drömmer jag om.

här finns snön

I dag drog vi till Harsa, Hälsinglands längdskidmecka. 80km spårat. Perfekt väder med nån minusgrad och sol. Om vi förtränger att ena tvillingen fullständigt bröt ihop och var tvungen att bryta (igen denna tävlingsinstinkt, hon fick inte åka först). Om vi förtränger detta hade vi en fin dag där jag till och med fick klämma en platt femma i min ensamhet. Det var varken snabbt eller snyggt. Men skönt!

ska man skicka dem på elitträningsläger?

En dag i skidbacken. Barnen åker finfint. Men bryter ihop varje gång de inte är först. Upp i liften eller nedför backen. Och de är ju två, och bara en kan vinna. Denna tävlingsinstinkt alltså. Ska man slå mynt av den (jag tänker systrarna Kallur...) eller fortsätta med mantrat "det ÄR ingen tävling". Nu kör jag alternativ 2, men det börjar bli tröttsamt. Kanske ska jag låta allt vara en tävling, och ignorera att förloraren bryter ihop?

hej hej Hälsingland

Vi kör det här jullovet i flängandets tecken och är nu åter i Hälsingland. Maken är hemma och jobbar, så vi tog med en kompisfamilj. Här har inte all snö töat bort, och det har tom kommit lite nysnö, så allt är vitt och vackert. Vi satsar på några dagar med skidåkning, såväl på platten som utför.

träningsåret 2013 har startat

Igår innan läggdags rev jag av ett tabatapass med kettlebells och kroppsvikt. Skönt att ha startat träningsåret!

välkommen 2013

Nytt år alltså. Jag är inte så mycket för nyårslöften, men lite målbilder och förhoppningar är väl aldrig fel.

Jag har hamnat lite fel med ätandet och stoppat i mig grejer som jag inte mår så bra av. Så jag ska försöka bli lite bättre där. Äta sådant som min kropp gillar. Ju äldre jag blir, desto tydligare reagerar min kropp på skräp. Mina svagheter är godis. Jag älskar det. Men mår inte bra av det. Så jag ska dra ned på det. Drastiskt.

Sen hoppas jag att 2013 blir året jag hittar tillbaka till löpningen. Jag ska börja mjukt och fint, så att vare sig min kropp eller mitt psyke kraschar. För det var vad som hände sist. Jag ställde för höga krav på mig själv, och mitt knä ömmade och jag slutade tycka det var kul. Om jag kommer igång igen skulle jag tycka att det vorekul att springa en halvmara igen. Som en revanch på Göteborgsvarvet då jag sprang gråtande i mål. Var så besviken på min tid, trots att den var rimlig, och bra för mig. Realistiska mål, Frida, realistiska mål!

I övrigt vill jag fortsätta träna som jag gjort i år: regelbundet och lustbetonat.

Dessutom hoppas jag på jobb. Antingen som fortsatt forskare på universitetet, eller som något annat. Någon typ av forskningskommunikation skulle vara drömmen. Och jag ska jobba hårt för att uppnå min dröm!

Vad mer? Måla naglarna ofta, tro på mig själv, läsa massor, odla i hälsingeträdgården, en weekend i Paris, kompishäng, friska barn. 2013, vi kommer komma bra överens, det känner jag på mig!