Förra veckan hade jag ju värsta lungsotshostan (som inte är över, men mycket bättre). Då får jag i stället värsta ont i halsen. Kom i går och i natt kunde jag knappt sova innan jag kom på att jag kunde gå upp och ta en värktablett.
I dag gick jag tillbaka till doktorn eftersom min hosta inte blivit ett dugg bättre efter antibiotika. Efter ett rätt uselt resultat på utandningsprov fick jag en inhalator med luftrörsvidgande och antiinflammatoriskt. Håll tummarna för att det hjälper nu.
Är inte helt säker på att antibiotikan har kickat in än. Kanske hostar jag mindre, kanske inte? I dag ägnar jag mig mest åt att vara yr. Krasade till i örat igen när jag snöt mig, och även om det inte var värsta yrselattacken denna gång (tack och lov) så känner jag mig lite matt. Lämnade lägenheten i ca två timmar, för jag tänkte det vore bra med frisk luft (jobbar hemma i dag), men då blev jag ännu mattare. Nu laddar jag för att hämta barnen och deras två kompisar på skolan om en timme, de ska avlämnas på sin körövning. Håll tummarna, för att samla ihop fyra barn och få dem att gå i samlad tropp, det är banne mig som att försöka valla en flock katter.
Gnäll, gnäll. Rolig blogg det här.
Mycoplasma trodde min husläkare. Själva undersökningen tog ca 5 minuter och så skrev han ut antibiotika. Som jag helst inte vill ta, men det är kanske inte bra att vara sjuk i tre månader heller. Försökte hämta ut tabletterna på väg till jobbet, men pillerna visade sig inte finnas på något centralt beläget apotek. Så nu är jag hemma för att hämta bilen och ta mig till de yttre ytterkanterna av staden.
Sen ska jag bli kommunist och återinföra ALLA statliga monopol, för det här är ju inte ok! Tänk om jag vore riktigt sjuk? Tänk om jag inte hade bil? Skulle jag fått ta taxi till fucking Årsta då? Eller låta mig långsamt förtäras av de små mycoplasmorna? Va?
Har tagit mig i kragen och ringt till doktorn. För nu har jag hostat och snorat och känt mig mer eller mindre sjuk i tre månader. Det är inte OK. Ska dit om en dryg timme. Har egentligen inga höga förhoppningar om någon diagnos, min känsla är att han kommer säga: "Oj, då det låter ju inte bra. Vila och så ska du se att det går över till slut". Och det gör det väl. Men jag längtar efter att känna mig frisk. Har till och med börjat med vitamintillskott och nässköljning och näsolja och vetegräsextrak och gud vet vad (jag är inte en sådan som håller på med sådant i normala fall). Oh well. Ni kan ju hålla tummarna vid 9:20 i dag.
Host.
Fredagar jobbar jag halvdag på projektledarkontoret. Jag har ju jobbat hemma denna vecka för att kunna lägga mig ned vid yrselattacker. Men i dag har jag vågat mig ut. Cyklat i regnet och har ett gäng möten innan jag tar påsklov någon gång efter lunch.
Håll tummarna för att jag klarar det!
Scrollar bakåt i bloggen. Den 22 januari skrev jag att "jag har lite, lite ont i halsen". Sedan dess har jag inte känt mig 100% frisk en enda dag. Fem veckor nu, med en (eller flera?) förkylning som guppar fram och tillbaka. Jag har (och har fortfarande lite) haft hostan från hell, en omgång med feber, snorighet, och nu även öronvärk. Jag har aldrig haft ont i öronen i hela mitt liv!
Gå till läkare säger ni, men jag tror bara hen kommer säga "det går över". Och det gör det säkert, tillslut. Dessutom gillar jag inte att ta massa mediciner, och verkligen inte antibiotika. Jag är ju inte dödssjuk, och många dagar känner jag mig inte sjuk alls, bara lite hängig. Googlade mitt öronvärk och mr Internet rekommenderade läkarbesök "om det inte gått över på tre månader". Och jag har bara haft öronvärk sen i går. Kom igen om tre månader liksom.
Så, dagens gnäll. Nu ska jag vara journalist, för jag har faktiskt några uppdrag, hurra!
Jag har en otäck smak i munnen, och är inte alls hungrig. Inte likt mig. Är jag på väg att bli sjuk eller? Va?
I går skulle jag jogga till gymmet, köra 75 minuter Pump, jogga hem. En riktigt skön träningskväll alltså. Nu vet vi hur det gick, jag fick ligga hemma i magplågor i stället. Surt.
I dag mår jag bättre, men är fortfarande svag, så svag. Så det blir en till hemmadag, för tillfrisknande och undvikande av virusspridning. Som tur är finns det en hög fina bloggare som kör blomvecka. Kolla in hos Akan-Kakan, en riktig blomm-mästare. Fru Mju har också blivit en anhängare av mina temaveckor, så kul! Yllet har också antagit utmaningen, hurra! Sen har vi även Mia som inte bara är en jäkel på att springa, hon drar ihop tjusiga outfits också.
Har jag missat nån?
Jag har fått nån otäck magsjuka och ligger till sängs med en urtvättad t-shirt på. Inte läge för blommig blus alltså. Som tur var finns det andra som hakat på temat, jag länkar när jag återfått lite krafter.
(kanske reagerar min kropp på valresultatet...)
S&S fick trehjulingar förra våren. Fattade inte grejen alls. Nu har vi tagit fram dem igen, och efter bara några försök fattar de precis hur man gör. Vill cykla hela tiden. I går (i snöstormen) cyklade jag och Stella fram och tillbaka till affärn. 1 km är rätt långt för en nästan-3-åring. Hon var hur stolt som helst. Jag är hur stolt som helst.
Om ni undrar är jag fortfarande lungsjuk, men på jobbet. Ska försöka göra lite nytta i dag.
I dag sitter förkylningen i lungorna. Jag rosslar och hostar och varje gång känns det som om en bit av lungorna kommer med upp. Andningsfunktion ganska nedsatt. Stannar hemma i dag också. Piss.
Tvilling 1 har trött- och gnällsjukan. Tvilling 2 har kräksjukan. Mamman har förkylning deluxe. Pappan har förkylning light och försöker ta hand om oss. Vi har tvättat 6 tvättmaskiner so far och jag börjar tänka att en promenad i snöovädret för att hämta ut lite paket nog vore rätt najs. Lite lugn och ro, liksom.
