Så himla bra med blogg-inspo. Som när jag såg att Linda hade en så himla fin tröja. Då var jag bara tvungen att copycat:a henne. Hon har ju typ skönast stil i hela blogg-Sverige.
Ännu en extremt lat vab-dag. Jag skulle ju kunnat få massa gjort, men jag ville bara ligga i soffan och mysa med min sjukling. Så det gjorde jag. Och så gick vi till närmsta lunchresturang och åt lunch. Men när vi hämtat hem den friska systern kände jag att det var dags för lite träning. Så det fick bli ett hemmapass medan barnen lekte. Först ett bålträningsprogram jag hittade på en triathlon-site. Jag är ju långt från någon triathlet, men bålträning behöver ju alla. Därefter körde jag lite olika benövningar i tabata-form. Trettio minuter senare var jag hyfsat nöjd och kunde sätta igång med kvällens matlagning.
Sjuka dottern pendlade lite i pigghet i går och jag tänkte att hon nog kunde gå till förskolan i dag. Men i går kväll blev hon superynklig och i natt har hon legat bredvid mig med extremt pipande andning. Jag har inte sovit så mycket pga oro och ljudet från den pipande andningen men hon verkar sovit. Gör det fortfarande. Vanligtvis är vi uppe så här dags och snart redo att gå i väg. Men jag har inte hjärta att slita upp henne. Syrran, som är frisk får helt enkelt komma lite senare till förskolan (maken är bortrest, så jag måste rodda båda barnen själv).
Det är ju typ tusen år tills jag har någon bemärkelsedag, men det hindrar ju inte att jag önskar mig saker ändå. Just nu: en väska och en cykelhjälm. Väskan är zebramönstrad, behöver jag säga mer. Och cykelhjälm, det använder jag varje dag. Känns dock lite sunkigt att jag bara här en, som används både till träning och pendling. Träningssvetten, liksom. Och det vore ju inte heltmfel att se lite mer stylish ut vid pendling. Men som sagt inga bemärkelsedagar. Så jag får väl shoppa åt mig själv. Stackars mig!
Tillslut körde jag mitt träningspass i går och kunde somna nöjd. I dag har maken åkt iväg på jobbresa och jag är hemma med hes och rosslig dotter. Men eftersom jag har ett viktigt möte i em så får hon hänga med en sväng till jobbet.
Vi har åkt skridsko, tvättat, gått på innebandyträning, lekt med kompisar, storhandlat och snart badat barnen. Maken har dessutom skrivit på en artikel. Han är ju läkare, och bedriver forskning på "fritiden". Typ. Eftersom det inte går att få så mycket ledigt från kliniken få han skriva sin avhandling på lediga dagar. Jag är inte avis.
Ännu ingen träning för mig, men jag funderar på ett kort hemmapass senare i kväll. Dock känner jag mig helt trött och omotiverad. Vi får se. Men jag borde, för jag vet att jag mår bättre efteråt. Oh well.
Helt fysiskt och psykiskt utmattad efter den här dagen.
Fysiskt:
Vintersportdag med familjen: skidor, skridskor och snow racer. Visserligen i barn-tempo, men vi var ute hela dagen!
Psykiskt:
1. Nyckel-debacle där vi var utanför bilen och bilnyckeln inuti. Löstes genom att maken, med lånad bil, körde hem och hämtade extranyckel.
2. Besked om strömavbrott (nån typ av elfel) med påföljande nedfrysning i Hälsingehuset. Efter ett antal samtal är elektriker och rörmokare bokad till måndag. Konsekvenserna av nedfrysningen återstår att se. Med tanke på att vi har vattenburen golvvärme så kan det bli SÅDÄR kul.
Oh well. Nu har jag iaf fått paj, ost och vin och har landat i soffan. Helt utmattad.
Till vardags äter vi nästan bara vegetariskt och fisk. Men jag vet att uppskatta bra kött. Så i dag när det bjöds på köttresturang gick jag all in och åt carpaccio till förrätt och lamlägg till varmrätt (ingen dessert, det är ju gottefria januari). Sweet lord så gott det var! Och rödvin till! Nu är jag mycket mätt. Och trött. Ska bli killad på ryggen tills jag somnar. Så himla bra kväll!
Dagens kurvor: finfina labbresultat
Dagens lunch: Pasta med ärtpesto
Dagens träning: på gymmet, efter jobbet
Dagens middag: på resturang. Peppen!
Ni vet hur det kan kännas efter lunchen. Trött och frusen. Där är jag nu. Tur att jag har en stor, blommig sjal att svepa omkring mig.
Sweet lord jesus, i dag känner jag mig sliten. Gick ut rätt hårt med träningen i går: först ett gympass på lunchen, då jag INTE tog det lugnt. Mellan alla set gjorde jag upphopp/utfallshopp/jumping jacks/burpees, för att utmana pulsen lite. Jag är dålig på att jobba pulshöjande, men nu gjorde jag det. Ett svettigt pass på 50 minuter fick jag till.
Sen råkade jag boka en skiddejt med Mellanbarnet på kvällen. Jag tror vi båda var nära att banga (mörkt, tretton minusgrader), men har man bestämt så har man. Så vi satte av till en närbelägen golfbana som enligt skidspår.se skulle ha en fin 7km-slinga. Och finfint var det. När väl fingrarna blivit varma och mörkrädslehjärtklappningen avtagit gick det riktigt fint. -13 är ju ändå bra mycket varmare än -20 som jag hade i lördags morse och glidet under skidorna var betydligt bättre. Till skillnad från mig så KAN ju Mellanbarnet åka skidor, så hon och hennes orienterarlyx-pannlampa försvann rätt snabbt och kvar var bara jag, billighetspannlampan och månskenet. Fint som snus.
Men sen, efter dusch, middag och barnnattning så kraschade jag totalt. Orkade inte göra något mer än lägga mig i sängen och försöka bli varm (jag blir alltid så himla kall ett tag efter träning, allt blod går väl till musklerna eller nåt) och somnade tidigt, tidigt. I dag är jag mör i hela kroppen. Fast det är ju rätt skönt. Som ett kvitto på ordentlig träning.
I dag var jag tvungen att vara på jobbet södraste utpost kl 06.30. Revelj i ottan och avfärd medelst cykel kl 06. I minus 15. Sen har jag tänkt mig lunchträning (och skidor i kväll, hur tänkte jag nu?). Väskan är packad med cykelkläder (jag blir så himla svettig när jag cyklar) och matlåda och gymkläder. Allt noga ordnat i går kväll. Dock: orkade inte ordna någon snajdig outfit till dagen. Så i dag går jag omkring i fleecehoody. Visserligen ganska ny och fräsch, men ändå, vinner inga modepoäng. Så fick det bli i dag. Jag är i alla fall varm.
Med SVTPlay och Netflix finns det ju oändliga möjligheter att se på filmer och tv-serier till höger och vänster. I like. MEN. Nästan alltid när jag börjar se något så måste jag avbryta. För att det är för läskigt. Och då har jag inte ens kikat åt skräck-hållet, nej så fort det är minsta lilla mördare eller läskighet med måste jag blunda och tillslut stänga av. Har sett några avsnitt av Bron, men dör av den läbbiga mördaren. Dexter, oh my god! Till och med Buffy är ofta för läskigt för mig. I går fick jag vika ner mig och såg på How I met your moter. Det och Glee är typ det enda jag kan se. Och Gossip Girl, men det har jag sett slut på.
Så himla jobbigt att vara så menlöst rädd att man bara kan se glättiga sit coms.
Nitton dagar utan godis och fikabröd. Och jag är rätt stolt över mig själv. Jag tänker fortfarande på godsaker, men samtidigt mår jag så himla mycket bättre. Jag kommer köra januari ut, och överväger även februari. Fast i februari infaller ju semmeldagen och semlor är mitt favorit-bakverk. Så vi får se hur jag gör. Kanske dispens för en semla? På sikt har jag tänkt tillåta mig lite godis på helgerna, och fikabröd vid speciella tillfällen. Men just nu går det så bra med förbud att jag kör på. För att jag kan. Trots att jag är en gottegris. Eller just därför.
Jag har ju varit så sjukt skidsugen sen den nya snön kom. Så i dag hade äntligen möjlighet att sticka ut. Att det var -20 valde jag att ignorera. Är det nåt jag har i överflöd så är det varma kläder. Så jag klädde mig i lager på lager och drog till favvospåret (på en golfbana, perfekt för mig som ogillar backar). Det var ingen annan där (kan bero på den tidiga morgontimmen och den kylslagna temperaturen). När jag fått upp värmen gick det riktigt fint. Eller, jag har ju obefintlig teknik och usel kondis, så det gick rätt långsamt. Men jag valde att fokusera på den sköna känsla som ansträngning utomhus ger mig. Och de vackra vyerna! Herregud så vackert det var med gnistrande snö, rimfrost och solen som segade sig över trädtopparna. Ni kunde fått se kort på såväl det som min rimfrostiga uppsyn om inte iPhone bestämt sig för att det var FÖR kallt och helt sonika stängde av sig.
Sammanfattningsvis var det värt att ge sig ut i iskalla morgonen. Men mina tår uppskattar nog om jag inte gör det till en vana.
Undrar Linda K och jag svarar såklart.
Vaknade 04. Somnade inte om. Mådde eventuellt illa, eller så var det bara vargtimmen. Hursom, i dag är det jag som jobbar hemma, ty jag klarar inte att ta mig ur mysbyxorna. Har dock masat mig iväg till Bilprovningen. De fick stå ut med mina röda, osminkade ögon. Bilen gick igenom, skönt.
Vissa dagar alltså. Inte favoriter.
Not. Kvällen ska ägnas åt att städa på förskolan. Top tre det tristaste jag kan tänka mig. Eller när jag tänker efter så ligger den ohotad etta.
Jag har sett Sven Wollter, hängt med sköna bloggtjejer, ätit Edamamebönor som värsta stockholmaren (här hemma på landet kallar vi dem sojabönor), nästan gått vilse på Uppsala C (tåget stannade inte där det BRUKAR) och nästan frusit näsan av mig. Det är nämligen ca 1000 minusgrader i Uppsala i kväll. I fall nån undrade. Det är kallt att cykla i 1000 minusgrader. I fall nån undrade.
Lunch 14.15. Fika 14.30. Inte helt optimalt kan man tycka. Men jobbet var så hektiskt hela förmiddagen och sen skulle det firas 60-åring som dessutom är min närmsta chef. Så det var bara att ställa upp. Fast jag mumsade på en nyttig chokladboll i stället för tårta. Sockerfria januari ni vet. Jag är hemskt nöjd med mig själv, därför måste jag skryta lite här på bloggen.
Strålande vintersol. Inte FÖR kallt. Och jag hade ingen möjlighet till skidåkning. Nu funderar jag på om man ska köra lite pannlampeåkning nån kväll. Fast jag vet inte hur det går ihop med lätt mörker-rädsla?
I alla fall. Dagens fika (jag var värdinna) löstes med nyttiga chokladbollar. Jag mixade dadlar, valnötter, mandelmjöl, espresso, kokosflingor och kakao. Rullade i kokosflingor. Blev himla gott tycker jag!
Not in our dictionary?? (Ok, sorry för internt skämt, ni som förstår, förstår)
Med födelsedagsfikat? Jotack, bra. Jag laddade med ett supergott mellis innan vi gick dit: ljumma bär blandat med kesella, tjock-yoghurt, lite hackade dadlar och rå-lakritspulver. Så himla gott! På själva fikat trugade ingen och jag tog av de bär och lite av grädden som skulle vara till chokladtårtan. Kände mig som värsta LCHF:aren ;)
Nu: mätt och nöjd efter grymt god gulasch (med surkål, bästa grejen!) som puttrat på spisen halva dan. Finfint!
När man har städat bort julen måste man faktiskt gå till blomaffären och ruinera sig på fräscha blomster. Lagen är sån. Tulpaner, pärlhyacinter och så. Har kungen sagt.
Peppen hänger kvar och helgen ser ut att bli finfin med vänner och familj. I dag fryser jag inte lika mycket, så min hals får prydas av ett Sri Lanka-halsband i stället för sjal. Härligt!
Går in på 10:e dagen utan godis och kakor. Så kör en kär bloggare ett inlägg om favoritgodisar, och jag går i gång totalt på att försöka tänka ut den perfekta smågodismixen. Åh, smågodis du älskade förfärliga sak. Men nej, I will not go there! I helgen är jag bjuden på födelsedagsfika, det kan bli en utmaning för sockerstoppet. Det är ju liksom inte riktigt accepterat att tacka nej när man blir bjuden. Och så himla trist att bara ta en slät kopp kaffe. Men jo, jag ska göra mitt bästa för att förklara situationen och stå emot. Se till att inte vara hungrig när jag kommer dit, så ska det nog gå bra. I can do it!
I år alltså! Det är då det händer. Jag ska skaffa mig ett nytt jobb (näe, situationen på Universitetet ser inte så lovande ut)! Jag har funderat hela julen och insett att forskningskommunikation är min grej. Det jag gillar är ju: forskning, skriva och prata. Forskningskommunikation alltså! Jag har hittat ett jobb att söka som jag är mycket exalterad över. Dock: inte säkert att man får det första jobb man söker på år och dar. Så: om ni ser något jobb som ni tror kan passa mig, tveka inte att hojta. Uppsala-Stockholmsregionen är prio ett, men vi har ju ett hus i Hälsingland också...
Dessutom: det går bra med kost och träning (jag vet, det har bara gått typ 10 dagar på det nya året, men man får väl vara pepp och överdrivet entusiastisk?)! I dag sprang jag löpbandsintervaller på lunchen och jag fick värsta endorfinkicken och kände mig odödlig (efteråt alltså. under tiden ville jag dö, men det är väl så man ska känna när man springer intervaller?).
2013 alltså. Året när jag ska skaffa ett nytt jobb samt ta revansch på löpningen och älska min kropp lite mer. Vilket toppenår!
Mitt kontor är typ kallast i världshistorien. För att lösa detta kör jag i dag med lager-på-lager-principen. Fleece-strumpisar, klänning, ull-kofta, sjal och varma stövlar. Så hoppas jag överleva i dag utan att förfrysa.
Los kidos somnade utan protester (det händer typ aldrig) och jag kunde sätta mig i lugn och ro för att putsa skor. Japp jag älskar att putsa skor. Vilken är er favvo-hushållssyssla?
I dag var det som extra svårt att fota min outfit. Som alltid efter ledigheter är jag fast i mysträsket, och vill inte ha något hårt eller obekvämt på kroppen. Men en vill ju ändå se lite snygg och snajdig ut. Så i dag tog jag haremsbrallor, lång svart top och en glammig kavaj från H&M. Det syns inte på bilderna, men den är rätt kort och perfekt (för mig) figursydd. Färdigupphasade ärmar också, perfekt på en kortis som jag!
Jag har jobbat två dagar nu.
Tränat 3 dagar i sträck.
När man spaltar upp det så ser det inte så mycket ut, men jag känner mig så grymt sliten! Jag är trött i huvud och kropp och det var helt fruktansvärt att gå upp ur sängen i dag. Jag måste ha blivit så totalt avslappnad under julledigheten. Eller så är det sockerabstinensen. Jag är nu inne på dag 8 utan godis, kakor eller småätande. Det känns bra, suget blir mindre och mindre, men kanske ändå reagerar min kropp med lite tröttma? Den stora utmaningen kommer bli till helgen. När fredagskvällen kommer VET jag att jag blir sjukt sugen på avslappning i soffan. Och såsmåningom kommer jag tillåta mig själv det. Men inte just nu. Som jag skrev tidigare har det blivit ALLDELES för mycket onyttigheter på sistone (semestern, advent, jul, nyår), så jag behöver en detox-period. Sen, när jag kommit in i det kommer jag tillåta mig något onyttigt på helgen. Men inte nu.
Det är väl bara att kämpa på, jobba på, träna på och hoppas att kroppen vänjer sig!
Sitter hos frisören, utväxt ska blekas och håret klippas. Jag älskar att gå till frisören. Man sjunker ner i en skön stol och blir omhändertagen. Småpratar med frisören och bara sitter där och ÄR. I love it!
I går mer eller mindre skuttade jag ur sängen. I morse undrade jag varför klockan ringde när det är helg. Uppenbarligen tycker min kropp att en dags arbetsvecka är lagom. Dock tycker inte samhället det, så jag är på jobbet. Tisdagar är mötesdagar här. Bra möten. Jag är så glad att jag har så bra och duktiga medarbetare. Det blir så inspirerande att jobba då. Så nu sitter jag här och känner mig inspirerad. Och tänker mig vara lite kreativ också. Heja mig!
Tajts och stortröja. Bekvämt och lite vågat (pga mönstret på benen) på en gång. Håret i desperat behov av klippning. Tur att jag har tid i morgon. Kängorna är fodrade och sådär ruskigt underbara.
Så som många andra börjar jag jobba i dag efter ett långt jullov. Detta firade jag med ett pass på gymmet på morgonkvisten. Det är så jäkla tungt att gå upp och stressa i väg för att vara där 06.30 när de öppnar. Men det är så värt det. För jag gillar ju att träna. Och i går sprang jag. Det gick långsamt, men det GÖR ingenting. Jag vill bara komma igång med löpningen. Då får det gå långsamt.
Nu ska jag bara komma igång med jobbandet också...
Efter att ha haft ett extremt socialt och flängande jullov känns det rätt skönt att landa hemma i dag. Hela familjen samlad. Pysslar runt bara. Om det bara vore lite mer snö här i Uppsala vore det 100% bra. För nu när jag äntligen begått säsongspremiären på längdskidorna längtar jag efter mer! Några ensamma varv på golfbanan. Svett och snor. Sånt drömmer jag om.
I dag drog vi till Harsa, Hälsinglands längdskidmecka. 80km spårat. Perfekt väder med nån minusgrad och sol. Om vi förtränger att ena tvillingen fullständigt bröt ihop och var tvungen att bryta (igen denna tävlingsinstinkt, hon fick inte åka först). Om vi förtränger detta hade vi en fin dag där jag till och med fick klämma en platt femma i min ensamhet. Det var varken snabbt eller snyggt. Men skönt!
En dag i skidbacken. Barnen åker finfint. Men bryter ihop varje gång de inte är först. Upp i liften eller nedför backen. Och de är ju två, och bara en kan vinna. Denna tävlingsinstinkt alltså. Ska man slå mynt av den (jag tänker systrarna Kallur...) eller fortsätta med mantrat "det ÄR ingen tävling". Nu kör jag alternativ 2, men det börjar bli tröttsamt. Kanske ska jag låta allt vara en tävling, och ignorera att förloraren bryter ihop?
Vi kör det här jullovet i flängandets tecken och är nu åter i Hälsingland. Maken är hemma och jobbar, så vi tog med en kompisfamilj. Här har inte all snö töat bort, och det har tom kommit lite nysnö, så allt är vitt och vackert. Vi satsar på några dagar med skidåkning, såväl på platten som utför.
Igår innan läggdags rev jag av ett tabatapass med kettlebells och kroppsvikt. Skönt att ha startat träningsåret!
Nytt år alltså. Jag är inte så mycket för nyårslöften, men lite målbilder och förhoppningar är väl aldrig fel.
Jag har hamnat lite fel med ätandet och stoppat i mig grejer som jag inte mår så bra av. Så jag ska försöka bli lite bättre där. Äta sådant som min kropp gillar. Ju äldre jag blir, desto tydligare reagerar min kropp på skräp. Mina svagheter är godis. Jag älskar det. Men mår inte bra av det. Så jag ska dra ned på det. Drastiskt.
Sen hoppas jag att 2013 blir året jag hittar tillbaka till löpningen. Jag ska börja mjukt och fint, så att vare sig min kropp eller mitt psyke kraschar. För det var vad som hände sist. Jag ställde för höga krav på mig själv, och mitt knä ömmade och jag slutade tycka det var kul. Om jag kommer igång igen skulle jag tycka att det vorekul att springa en halvmara igen. Som en revanch på Göteborgsvarvet då jag sprang gråtande i mål. Var så besviken på min tid, trots att den var rimlig, och bra för mig. Realistiska mål, Frida, realistiska mål!
I övrigt vill jag fortsätta träna som jag gjort i år: regelbundet och lustbetonat.
Dessutom hoppas jag på jobb. Antingen som fortsatt forskare på universitetet, eller som något annat. Någon typ av forskningskommunikation skulle vara drömmen. Och jag ska jobba hårt för att uppnå min dröm!
Vad mer? Måla naglarna ofta, tro på mig själv, läsa massor, odla i hälsingeträdgården, en weekend i Paris, kompishäng, friska barn. 2013, vi kommer komma bra överens, det känner jag på mig!
