Men sorry! Jag försvann IGEN! Förstår om jag har noll komma noll läsare kvar.
Är dock lite upptagen med att:
 |
| Den här är ju så fin så att jag dör, men även på rea ganska dyr. Och inte direkt ett plagg jag BEHÖVER. |
Dagens Frida, the tired edition. Väcktes mitt i natten av tonåringar som hängde på vår gård och sjöng Oasis. Lyssnar dagens tonåringar på Oasis? Eller var det två 40-åringar som fick feeling i sommarnatten?
Om man spelar i musikkår är det lätt att få nationaldagsfeeling. Bara att ikläda sig mörk ylleuniform och ge sig ut i solen bland flaggviftande människor och spela lite marschmusik. Min bästa nationaldagstradition, har nu gjort samma-lika i över 20 år. Såklart tillsammans med musikkårsvänner, om jag gick ut ensam i uniform och började tuta skulle nog folk tycka jag var (mer än vanligt) galen.
Sen: häng på gräsmatta med familjen. Grill med vänner. Även det väldigt svenskt, inklusive lite kylslagen utomhusmiddag. Svenskare kan det väl inte bli? Skulle väl varit om det kom lite regn också...
I fredags packade vi bilen för en svensk sommarhelg (dvs både bad- och regnkläder) och drog för att hälsa på vänner i deras stuga på Gräsö. Första gången för mig där och wow, så vackert! Fredagskvällen bjöd till och med på sol!
I går var det häng med barnens klass. Sista veckorna innan de splittras och börjar ny skola. Så vi träffades för grill och brännboll. Vädret uppförde sig ok, och det var upplagt för en trevlig kväll. Och visst hade jag trevligt. Men ett visst mått av obehag smög sig också in. Kunde inte riktigt sätta fingret på det, men pratade med maken om det på vägen hem, och han kände samma sak. Så kom vi på vad det var: det känns som att gå i skolan igen. Det finns klickar med coola, tuffa, töntiga. Jag känner mig lite utanför och vet inte riktigt vem jag ska prata med. Går fram till ett föräldragäng, men de verkar så tajta och bjuder inte in till konversation. Slutar med att jag står för mig själv i utkanten. Sen blir det brännboll. Brännboll innefattar allt jag är dålig på (bollar, slå/kasta, springa). Skoljympa-klumpen i magen kommer som ett brev på posten.
Oh well, jag hittade några andra föräldrar som kände typ samma lika, och vi hoppade brännbollen och var "hejarklack". Grottade ned oss i hemska minnen från skoljympan. Planerade hur vi skulle kuppa avslutningsfikat och i stället ta med snittar och bubbel.
Så, allt om allt en trevlig, om än lite ångestframkallande kväll. Barnen var i alla fall nöjda.
Direkt efter jobbdagen är det dags för klassträff med barnens klass. Utomhus. Brännbol, picknick och sånt. Eftersom temperaturerna inte är lika höga som i helgen tänker jag att det gäller att klä sig varmt. Och jag kommer inte hinna med totalt ombyte, så jag tog jeans och randig tröja. I dag med någon sorts kaftan över (vet inte om det funkar med blommigt över randigt, men jag såg något liknande på en cool modetjej häromdagen, så jag tänker att jag testar.
Hörrni, vilken helg det var! Vädret! Händelserna! Sällskapet!
I dag firar vi 10-åringar. För tio år sedan i kväll plockades två yttepyttingar ur min mage med ett akut snitt. I morse fick de paket och nutellamacka och jordgubbar. Inte så yttepyttiga längre (fast typ kortast i klassen, de har ju mina gener...).
Resten av dagen får de dock fira med sin farfar, för jag och barnafadern ska på bal på slottet. Det är nämligen promovering i Lärdomsstaden i dag. Maken är i detta nu i universitetsaulan och hör tal på latin och får en konstig hatt på sitt huvud. Jag är på jobbet (ingen halvdag här minsann) och sliter med texter fram tills att jag ska dra hem och byta om till balklänning inför promoveringsbankett. Eller vad det heter. Långklänning, frack och slott är det i alla fall. Flott värre. Av olika anledningar gick jag aldrig på min egen promoveringsbal, så nu är det äntligen dags, 11 år senare.
Sen väntar en välbehövlig långhelg, då vi ska fortsätta fira våra 10-åringar, hoppa trampolin, äta god mat och så småningom åka till Hälsingland.
I går var det dags. 25 år senare. Nya avsnitt av Twin Peaks. Min största tv-besatthet någonsin. Och ja, jag vet, det är jäkligt mysko och konstigt och vad hände egentligen? Men det är klart jag måste kolla. HBO-abonnemanget fixat, hörlurarna för att stänga ute barnens tv-program framme. Fyra avsnitt finns ute redan nu, men pga livet (barn som fyller år snart, bal på slottet, mat som måste lagas, bokklubbsbok som måste läsas, etc) hann jag bara med ett. Det var jättekonstigt och jag fattade typ ingenting. Men det kändes fint att återse Agent Cooper och några andra älsklingar. Log Lady! Lucy!
Hörrni, vilken najs helg! Det gick riktigt bra på utebadet. Varmt och skönt, och jag kunde glassa i en solstol medan jag höll koll på barnen som badade. Efter mina tankar och peppande ord har jag bestämt mig för att aldrig mer säga något nedlåtande om min kropp. Inget mer "oh, mina ben är så bleka!" eller "Jag känner mig inte bekväm i shorts". No more!
I lördag var det kulturkarneval i stan och vi drog dit, käkade goda grejer, såg karnevalståg, testade cirkuskonster (eh, det var mest barnen) och mötte massa vänner som också var där. Väldigt trevligt!
Fredag.
Jag jobbar halvdag på fredagar.
Årets första riktigt varma dag.
Försöker samla mamma-poäng.
--> Har lovat barnen att dra till den lokala utomhusbassängen i eftermiddag.
Jag avskyr att bada i pool.
Trots att jag jobbar mycket med kropspositivism och så tycker jag att det är jobbigt att visa upp min kropp i bikini. Den är liksom mycket blekare och "fluffigare" än vad normen säger att en kvinnokropp ska vara. Dessutom är det svårt att hitta en bikini som håller mina G-kupor på plats.
Så. Det känns bra att få ta barnen, och deras kompisar till badet, eftersom de älskar det så. Men det känns också lite jobbigt. Men mest bra. För så himla mycket för deras skull vill jag göra roliga saker, och visa dem att även en "icke-norm-kropp" får visa upp sig hela sin vita, dallriga härlighet. Kanske blir denna sommaren när jag kan tycka att jag är snygg, även i bikini? Det finns ju så många andra härliga kvinnor som ser ut på alla möjliga sätt som jag ser upp till, varför ska inte jag kunna livsnjuta precis som dem? NU GÖR JAG DET!
Kolla, kolla mitt hår är helt långt nu! Eller nej, inte superlånga, men en liten Lilla My-knut kan jag få ihop av luggen. Och inspirerad av Cecilia Blankens (det snyggot) har jag i dag skjortklänning. Har haft den ett tag nu, men inte riktigt fått ihop hur jag ska styla den. Men självklart ska jag ha den så här, öppen till tajts och linne.
Stämmer väderleksrapporterna är detta sista dagen med kyla och regn på ett tag nu. Hurra i så fall. Jag för-firar lite med strumplöst. Men höll på att frysa ihjäl när jag gick tvärs över gatan för lunch med en vän. Vi är bara två på mitt nya kontor, och den andra är en (förvisso trevlig) britt som inte direkt äter lunch (hon tar en smörgås vid skrivbordet). Så jag försöker hitta lunchsällskap de dagar jag inte har matlåda. Är tillbaka i samma område i Uppsala som jag jobbat alla år (förutom året i Solna då) så jag har rätt många bekanta här omkring. Så många lunchdejter att styra upp alltså! Dock är utbudet här inte det roligaste. En rolig, ny grej är i alla fall att det står en foodtruck här utanför varje dag, olika varje dag i veckan. Kommer ju bli supernajs nu om det äntligen blir lite varmt.
Nya kontoret har helkroppsspegel. Fast i hallen, och jag är inte riktigt redo att outa att jag tar outfitbilder. Men i dag lyckades jag smyga till mig en. Blev rätt mörk, inser jag nu, men ändå.
Förra veckan hade vår bostadsrättsförening en container på gården, för att slänga skräp. Jag blev helt inspirerad och ville helst slänga allt vi äger. Nu blev det inte så, men en hel del utrensat. Dock känns det fortfarande fullt i förråd och garderober, och jag är fortfarande sugen på att rensa ut och slänga. Eller i alla fall slänga, själva rensandet är lite jobbigt tycker jag. Men jag tar det pö om pö tänker jag.
Just nu tänker jag på skor, och att jag har så himla många som jag inte använder. Men som är fina (det är väl därför jag sparat dem). Så jag tänker mig någon sorts skänk-omgång. Där jag plockar fram massa skor och alla vänner (i alla fall de som har 37-38) får komma och ta vad de vill ha. Tror ni att det skulle locka någon? Det finns allt från vinterskor till sandaler!
Efter en intensiv vecka drog vi till stugan. Sova länge. Elda kakelugn. Skrota i trädgården. Precis vad jag behövde.
Intressant dag i Göteborg, med många nya insikter om forskningskommunikation. Bara en reflektion, nu när jag varit på evenemanget två gånger: kommunikatörer är fantastiskt dåliga på att mingla. Jag är van vid att när man är på evenemang som uttryckligen är till för mingel och nya kontakter så är folk rätt på. Här: not so much. Under mingeltillfällena pratade folk med sådana de redan kände, eller glodde i sina telefoner. Mingelförsök mottogs med skepticism. Till och med under en av sessionerna, där vi uppmanades vända oss till bänkgranne och diskutera en stund blev min bänkgranne förvånad när jag faktiskt vände mig till henne och ville diskutera. Mucho konstigt.
Endagstrip till Göteborg och forum för forskningskommunikation. Ska bli kul MEN:
Mäh, försvann IGEN! Jag dog inte i USA, utan jobbade järnet, kom hem, hade påsklov och började sedan på nytt jobb. Scientific Copywriter på en kommunikationsbyrå. Kul och spännande. Berättar mer en annan dag, nu ville jag bara säga hej!
Efterlysning! På fredag flyger jag till USA, och tänkte ägna en del av tiden åt att binge-kolla någon trevlig, lagom lättsam tv-serie, som finns för nedladdning på Netflix. Den får inte vara för läskig/obehaglig för då blir jag rädd, men i övrigt är jag öppen för förslag. Vad ska jag se?
Höll på att skriva att jag hade begått årets ute-träningspremiär, men jag har ju åkt skidor och skridskor under vintern, och det räknas väl också som träning, så det var ju inte sant. Men premiär för uteträning som ej är vintersport har det varit för mig i dag. Drog till närmsta skogsbacke (typ 5 min rask promenad hemifrån), körde intervaller upp och ned som jag varvade med styrkeövningar i en solig (men lite blåsig) skogsglänta. Mycket trevligare än gymmet när solen lyser ute ju!
Gymmet ja. Nu har jag kört på Friskis & Svettis sedan typ september. Och jag har inte riktigt blivit kompis med stället. Sällan några pass som verkar kul. Inte för att jag går på pass så ofta ändå, men har jag lust vore det ju skoj om det fanns något annat än "core bas" eller "soft senior" eller "medeljympa". Och själva gymmet har jag inte heller riktigt blivit kompis med. Jag tränar ju på lite udda tider så som morgon eller lunch, och då är det typ jag, pensionärer och gymnasieungdomar där. Och pensionärerna är inte av de hurtiga slaget, nej, det är mer ett gäng som har gymmet som sälskapslokal. Fine, det är väl kul att de kommer ut och har det trevligt, men de peppar inte mig i min egen träning. På mitt gamla gym fanns det också folk av alla åldrar, men de var liksom alla där för att träna, inte hänga och snacka skit.
Så. Jag tror jag ska byta tillbaka till mitt gamla gym. Dels för att jag saknar det, dels för att jag ska börja jobba i Uppsala igen efter påsk (hurra!), och kommer nu ånyo ha kontor nära det gymmet (dock ska jag inte tillbaka till mitt gamla jobb, det nya råkar bara ha konor precis bredvid) och då blir det ju jättebra att kunna dra på lunchträning, eller köra ett pass efter dagens slut. I stället för att åka pendeltåg! Hurra!
Alltså, jag VET att man inte kan utropa "vår!" i mars och packa undan vinterkläderna. Men blöt-spö-snö, det är ju ett väldigt onödigt väder, oavsett månad, tycker jag.
Rött läppstift. Sneakers. Glitterstrumpor.
Brunch hos goda vänner. En tur på isen.
...projekt: rengöring av tvättmaskin. Har vi aldrig gjort. Den var äcklig.
...väder: underbart ju!
...grej som inte blev av: utomhussport. Trots att vi fick erbjudande om såväl skridskor som skidor med vänner passade det inte in i familjeschemat (morgontrötta barn, tvättmaskinsfix, make som skulle bort på eftermiddagen).
...ledsen-i-ögat-grej: avsaknaden av utomhussport i det fina vädret. Men det var nog bara jag som blev ledsen i ögat. Barnen vill mest vara inne och glo på skärmar ändå.
...arga: barnen, när vi ändå drog ut dem på "äventyr" i den närmaste skogen. Utan kompisar!
...glada ändå: barnen, när vi kom fram till en soldränkt glänta, plockade fram fikat och fick till en mysig familjestund, trots allt.
...trötta: jag, som väcktes 05:20 av ett barn. Barnet somnade om, inte jag. Och inte kan jag somna i soffan framför Mello, för det ska vil kolla på hos vänner.
Ja ni märker, det sprutar liksom inte ut blogginlägg härifrån. Och det är inte för att jag har så mycket att göra på annat håll. Mer att hela jag är som helt seg. Jag orkar inte ta mig för något. Alltså, jag gör ju det jag måste, som att jobba, fixa mat till barnen, tvätta och städa och så, men sen när det blir tid över får jag inte tummen ur att göra någonting, känns det som. Och jag är inte ens speciellt trött, bara håglös. Kanske är det årstiden, vädret? Kanske önskar jag att någon kom och styrde upp något roligt med mig? Kanske borde jag styra upp något själv? Kanske borde jag bara skärpa mig och sluta gnälla?
Ja, ja, i dag är det i alla fall fredag. Kan ju bli bra.
Ba swosch sa den. Helgen. Fast var i ärlighetens namn lite trist. Maken var bortrest och på fredagen bestämde barnen sig för att sova över hos en kompis. Jag, som redan jobbat hemma i min ensamhet var lite sugen på sällskap. Fick i alla fall ha dem hos mig på eftermiddagen, då vi hängde lite ute med en grannfamilj, en fredagstradition vi har.
I lördags hann jag storstäda, tvätta, gå på yoga (yin/restorative, så himla skönt) och göra ingenting innan barnen kom hem på eftermiddagen. Då var de trötta (kompisen hade väckt dem kl 06) och sura (pga tröttman). Men vi körde i alla fall taco- och mellokväll (fast oh my god så trist mello är) och det blev en hyfsat fin kväll.
Najs. Jag jobbade i Uppsala.
Bajs. Hade glömt hur dåligt vinterunderhåll det är på cykelvägarna till Science Park.
Najs. Fick luncha med en god vän.
Najs. Hann prova en kappa på lunchen, lika snygg i verkligheten som på bild.
Bajs. Kappan är snordyr.
Underbara Clara gjorde något inlägg om snygga killar. Så jag började fundera på kändisar jag tycker är snygga. Två stycken är mina long time crusches: Alexander Skarsgård (ända sedan Vingar av glas, men det blev ju inte sämre av True Blood) och Johan Widerberg (så kär jag var i honom i tonåren!). Men sen blev det svårare. Så svårt att jag fick ta med Alexander två gånger.
Inget hemmajobb i dag, så jag sitter åter på pendeln mot Solna.
Jobbar hemma i dag, och passade på att ta min friskvårdstimme på Ekolns is.
I går fick jag tid och sällskap för långfärdsskridskor! Mötte upp en vän kl 09 på Ekolns is, och efter lite materialstrul (körde med andra kängor än under testomgången på isplanen, inte bra!) var det superhärligt! Att det var en otroligt vacker dag gjorde ju inte saken sämre.
Jo jo, drar till Huvudstan i dag med. Heldag med syrran, mamma och pappa. Först ska jag och syrran på smink-party. Känns väldigt 80-tal, men blir nog kul, och kanske kommer jag hem med någon fin produkt.
Jag är så himla kvällstrött. Och vintern gör det ju inte bättre. Så jag går och lägger mig tidigare och tidigare. Somnar med barnen, somnar i soffan. Vilket leder till att jag vaknar tidigt, i dag 04:30. Då går jag upp och lägger mig i soffan, busar lite med katterna, läser lite, innan jag går upp på riktigt kl 06:00. Och på dagen känns det bra, jag är inte trött eller så, för jag har ju sovit rimliga timmar. Men sen på kvällen, är jag ju så himla trött igen, och vill bara gå och lägga mig ÄNNU tidigare. Snart vill jag väl gå och lägga mig innan middag, och vaknar på småtimmarna. Så här kan det ju inte vara, måste bryta min vana. Men åh, jag älskar att gå och lägga mig!!
Ljud.
Jag är väldigt ljudkänslig. Har i princip aldrig på musik i bakgrunden, bara för att aktivt lyssna på. TV i bakgrunden är än värre, kan inte förstå det.
När jag är i högljudda miljöer blir jag trött och irriterad jättefort, kan liksom inte stänga av.
Även låga ljud kan irritera mig. Typ kontorsgrannen som tuggar tuggummi, eller en klocka som tickar. När jag sover borta (och ibland hemma) har jag alltid öronproppar, för alltid finns det något litet ljud som stör mig.
Det är ganska jobbigt att vara så här, för ljud finns ju överallt. På bussar och tåg löser jag det med mina noise-reduction lurar, som verkligen är en räddning. Tar bort nästan allt jobbigt ljud och låter mig slappna av. Men ändå, man kan ju inte be folk sluta tugga tuggummi, eller kräva att alla klockor ska vara tick-fria. Inte heller är det socialt accepterat att gå med hörlurar/öronproppar jämt heller. Så ofta gör ljud mig trött.
Lök alltså. Guds gåva till mänskligheten. Bästa som hänt näst skivat bröd. Viktigast i köket, för det har kungen sagt.
Haha, i dag hade jag 0% fokus på att fota min frukost. Vi är i stugan med en annan familj, och att försöka komma iväg två familjer, med totalt 5 barn, till skidbacken är ju en utmaning. Några (för) morgonpigga, andra sjukt morgontrötta. Men jag hade iaf fixat nattjästa frallor, en lördagsklassiker i vår familj. Till det frukt och fil. Och stora mängder te. Det är det bästa med helgfrukost, att ha tid att dricka typ tre baljor te. Mmm. Te.
Åh, det här var ju en jobbig rubrik! Jag gillar verkligen inte stök, men har det på flera ställen.
Jobbar hemma på förmiddag. Datorfippel och musik.
God morgon! Jag pendlar ju till Solna nu för tiden. Jobbar på tåget, promenerar från stationen och tar en stooor kopp te när jag kommer in på kontoret. Jag är åter universitetsanställd, så glamouren är minimal. Vi sitter åtta stycken i samma lilla kontor, men jag har i alla fall ett höj- och sänkbart skrivbord, och rummet på 6:e våningen har ett stort fönster, så jag ser dagsljus varje dag.
Vi åkte upp till stugan. Hängde med vänner, åkte skidor och så. Söndagen var grå och barnen var argsinta, men jag fick avsluta med bokklubb hemma i Uppsala. Vi diskuterade Ett litet liv. Vilken bok! Har ni läst? Jag har aldrig läst något liknande, fruktansvärd, fin, jobbig, underbar!
Slutade visst blogga. Var det pendlingen? Att jag jobbar med sociala medier hela dagarna och blev "mätt". Blev jag bara lat? Trött på att blogga? Vet inte.
Är det någon som fortfarande läser här?
Jag jobbar kvar på samma jobb, men drömmer om ett jobb i Uppsala (så jag slipper pendla).
Håller på och spara ut håret.
Tycker jag fått en trist klädstil, men orkar inte riktigt bry mig.
Har köpt ett par långfärdsskridskor, men inte hunnit prova dem än.
Fyller 40 år i år.
Tror inte att jag har någon kris på G, men man kan ju aldrig veta, det är långt till november...
Ska åka till Alperna på sportlovet, så tänker mycket på skidåkning, god mat och sånt just nu.
Ni då?
Ska jag fortsätta/börja blogga igen?
