Stugan var städad. Nyårsmaten inköpt och tillagningen så smått påbörjad. Peppen för vänner på besök monumental hos både stora och små. DÅ. Ringde gästerna och meddelade att de är sjuka och inte kan komma. Så nu sitter vi här i en ren stuga, med massor av mat och vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Men det blir nog bra. Vi har ju varann, och massa god mat.
Hittade till "Bollnäs största gym" i dag. Och inser att jag är rätt bortskämd på mitt hemmagym. Här: en källare med tusen maskiner inträngda, typ 2kvm fri yta, tre kettlebells och en pilatesboll. Men jag var glad över att få svettas bland vikter och muskelknuttar. Hur man nu kan älska det? Men jag gör det.
Spöregn i Hälsingland. Inte det juligaste vädret, men vi reder oss. I dag har vi gjort Bollnäs Norr (Rusta och Coop) och i morgon hoppas vi på lit bättre väder och några svängar i Järvsöbacken innan maken kommer med tåget och sista julfixet ska fixas. Vi har sett ut en gran som ska in (dan före dan, sån är vår tradition) och lite mat ska lagas. Det blir nog jul i år med.
Körde rätt in i kaklet, men nu:
Snart är jag i mål och en skön julledighet väntar. Har gjort ett schema för vad som behövs göras varje dag, inklusive kvällarna. I går skulle jag göra vita chokladtryfflar, packa och slå in paket. Jag gjorde chokladtryfflarna. Pack och slå in paket gör man så bra under tidspress i sista sekund tänker jag. I kväll är det julmys med min orkester, så det får bli fredag kväll som blir "fixa-allt-kvällen". Lördag morgon åker jag och tjejerna upp till stugan, och då är det ju bra om packningen har skett i alla fall. Vi hoppas på snö och skidåkning, så jag måste minnas vad man packar för sådana aktiviteter. Underställ, fleece, skalplagg och så alla skidor och pjäxor. Något annat?
Jo, jag gjorde en bra grej till i går. Beställde hem julmaten på hemkörning. Den här gången testar vi MatHem. Bättre utbud än Coop. Så himla enkelt att bara lägga allt i varukorgen, betala och invänta leverans. Slippa köra kundvagnsrejset på Maxi och tröttna halvvägs och strunta i hälften av det man tänkt köpa pga orkar inte leta mer och vagnen blir så himla trögkörd när den är börjar bli full. Så himla nöjd över att maten kommer hem till oss på fredag kväll. Håll tummarna att allt får plats i bilen bara...
I dag: jobbar och lyssnar på julmusik. Inledde med ett morgonpass på gymmet. Det gym jag inte brukar hänga på. Det gym som bara har skräniga spännarkillar, dryga cross-fit människor och hårdrock i högtalarna. Oh, det här ska jag utveckla någon gång, för oj så många träningstyper det finns som jag irriterar mig på. Eller så ska jag ta en pepparkaka till och vara en snäll Frida.
Sara undrar vad vi har på våra nyckelknippor och jag hänger såklart på. I många år hade jag ett runt-halsen-snöre från Polarn och Pyret. Länge var jag den där "randiga-tröj-tjejen" så PoP kändes som mitt signum. Nu är jag inte lika besatt av randiga kläder längre (fast jag har förvisso en randig tröja i dag) och bandet hade blivit ganska skitigt efter alla år. Så när jag hittade en orange läder-tofs hos Sofia Agardtson kunde jag inte motstå den. Hon fick även äran att fixa ett fodral till min älskade Macbook Air. Paul Smith-randigt (ränderna går visst aldrig riktigt ur mig...) med rosa insida. Lövly!
En liten krönika om min karriär so far, hittar ni på krönikebloggen Tyckeriet. Enjoy!
Tisdag i denna mörka vecka. I går var jag på julfest på jobbet. Alltid spännande när man är ny och inte vet vad man ska vänta sig. Men det var en ganska städad tillställning. Glögg och julklappsspel (där en kamp om en burk honung utspelade sig. Jag förlorade.). Julbord med snapsvisor (men ingen snaps, tackochlov) och sedan gick jag hem. Rätt många gjorde det. Det kanske var folk som stannade kvar hela natten, men jag kände inte för att bränna ut mig helt redan på måndagskvällen.
I dag är det skoldag. Föreläsningar i eftermiddag, förmiddagen ska jag ägna åt att skriva och baka bröd. Vörtbröd och Gotlandslimpa, mums de lux!
Decembertröttheten har mig i sitt grepp. Jag har beslutat att resignera. Gör bara det jag måste och absolut vill. Andra måsten, sådant som jag bara bestämt själv, det struntar jag i just nu. Tränar bara när jag har absolut lust (inte så mycket), hoppade över klassfesten i går, somnade med Stella kl 21, stannar inne och läser ett magasin när barnen är på kalas, köper inte så många julklappar, bloggar inte så mycket.
I fall ni undrar. Så ser jag till att överleva fram till jullovet. En vecka kvar nu bara. I can do it!
Vem kom på att årets intensivaste månad också skulle vara den mörkaste och tröttaste? Det känns som om jag håller på att gå under av trötthet. Det är events på jobbet och intervjuer som ska göras och texter som ska skrivas till skolan. Jag gillar allt detta, men när det ska göras SAMTIDIGT, utan möjlighet till återhämtning, då blir det lite tungt. I går jobbade jag på ett event fram till kl 21. Hem och lade in sill inför julfest. Ni som känner mig vet att jag inte är mitt bästa på kvällarna. Några möjligheter till sovmorgnar för att kompensera finns inte heller.
Men nu ska jag sluta klaga. Nästa vecka ska sista skolgrejen innan jul in och sen ska jag "bara" jobba. Och från och med nästa lördag är jag ledig. I två veckor eller vad det nu blir. Vi ska hänga i stugan så mycket vi kan. Håller tummarna för att snön inte töar bort där uppe och drömmer om en vit jul med skidåkning och allmänt gemyt. Jag har köpt en tjock bok som jag ska roa mig med, och diverse släktingar och vänner kommer och gör oss sällskap i olika omgångar. DET ska jag ha som målbild under dessa sista, trötta, mörka, slaskiga dagar.
Dessutom: behöver fler hyacinter och amaryllisar för att överleva. Ja, faktiskt för att överleva!
Hur mår du? Jag mår bra. I dag har jag skickat en dotter till doktorn (pappan fick också följa med) med misstänkt uvi. Det var falskt alarm. Skönt. Sen har jag lärt mig InDesign och känt mig som värsta datorproffset (mest för att jag hamnade bredvid tre tjejer som knappt visste hur man satte på datorn). Dessutom har jag intervjuat en cool kvinna. Skulpturrenoverare, hur häftigt är inte det? Därefter däckat hemma, nallandes av överblivet adventsfika-godisar. Det var min dag det. Hur har ni haft det?
Ett febrigt barn på lördagen.
Två dagar i pulkabacken.
En julmarknad.
Ett glöggmingel.
Tjugotre gäster på glöggmingel.
Sex sorters julgodis.
En leverans av flytande vört.
Sex blommande hyacinter
Noll dubbdäck på cykeln.
Fyra trötta familjemedlemmar i detta nu.
Noll foton tagna.
Jag vet att jag sa att jag nog skulle träna i dag. Men jag har ingen lust. Och dessutom grym träningsvärk sen igår. Så när en ledig timme mellan två möten uppenbarade sig så gick jag och gav blod. Och då FÅR man ju inte träna sen. Jag har gjort den en gång. Var inte bra. Så nu ba: får snart (har ett lunchmöte bara) åka hem, vila OCH känna mig som väldens duktigaste pga gett blod. Win!
Hmpf, jag känner mig kränkt. Det var utlovat snö. Mycket snö. Och sen minusgrader så att den skulle ligga kvar. Men ute är det bara grått och regn. Ingen snö. Dåligt presterat av Sven tycker jag. Men i och för sig lite praktiskt också, eftersom min fredag innebär ett evigt flängade runt stan. Det är en intervju inför en artikel jag ska skriva, ett lunchmöte och nog också en sväng till älskade gymmet. Lämning och hämtning av barn därtill. Och jag har inte satt på dubbdäcken på cykeln. Så jag tar tillbaka allt det där om snön, regnvåta vägar passar mig bättre i dag!
Jag har tänkt på det ett tag. Hur avskyvärda jag tycker köpcentrum är. I dag bloggade jag om det i min andra blogg, Tyckeriet. In och läs och kommentera!
Har äntligen, äntligen, äntligen skaffat mig praktik till i vår. På Tidningen Naturvetare. Åkte och mötte dem i Sickla i dag. I fall någon undrar så kan jag meddela att det är rätt trist att promenera mellan söder och Sickla. Men det var dagsljus och jag hade tid, så jag passade på. Vidare kan jag meddela att köpcentrum såsom Sickla köpkvarter (eller vad det heter) är fasansfulla upplevelser. Ett tag trodde jag inte att jag skulle hitta ut, utan uppslukas av alla H&M och Cubus. Positivt med köpcentrum är dock tillgången till toaletter. Bra om man som jag har en mycket liten blåsa.
I alla fall, intervjun gick bra. Jag tror han ville erbjuda mig platsen på stört, men jag frågade om han kanske ville ha några referenser att ringar och han ba: "ja, det vore kanske fint". Sen mailade han tre timmar senare och sa att de vill att jag kommer. Bortsett från att det är i freakin´ Sickla så tror jag att det kommer att bli bra. Intressant tidskrift som skriver om frågor jag är intresserad av. Skön att ha det fixat, efter fadäsen med Vetenskapsradion. Har jag tur kan jag kanske sälja lite frilansjobb till dem sen också.
Så: bra dag. Dock: väldigt lite shopping. Jag tror inte att jag gillar shopping längre. Mer om det en annan gång.
...att jag som blivande journalist och älskare av skrivet ord skulle skriva långa, välformulerade inlägg här, flera gånger varje dag. Men så blir det inte. I dag har jag tokjobbat och sedan varit på lokala tidningen för att träffa "min" redaktör. Via kursen samarbetar vi med dem och ska få skriva ett reportage som, om det blir bra, kommer att publiceras. Win-win, liksom. Alltså, bra, men utmattande dag. Då blir bloggen lidande. Så kan det vara.
Vi tittade på SVTs julkalender. Öppnade julkalendrar. Blev utnämnd till Sveriges Bästa Morsa pga hade köpt Lego Friends-kalender till barnen. Samma barn som sen sjöng så vackert i kyrkan att Sveriges Bästa Morsa blev alldeles tårögd. Fikade lussebullar. Blev trötta. Somnade tidigt.
Och så blev det måndag. Ingen snö i sikte, men det är i alla fall december, advent och allt det där. Jag tänker att man kan stå ut.
November. Kanske den mest hatade av alla månader. Det är sent på hösten, men allt det fina med årstiden har hunnit försvinna. Kvar är bara kala träd och lera. Alla ni som har barn vet vad jag menar med leran. Den är överallt. Orkar man tvätta barnens ytterkläder varje kväll? Vi har gett upp. Låter smutsen blida tjocka lager på det fleece-fodrade regnstället. I väntan på snö och vinter. Vissa år kommer vintern redan i november, men det här året verkar det inte ske. Ingen snö i sikte. På mitt gym står spinkiga karlar med stirrig blick i kö till stak-maskinen. Det är bara tre månader till Vasaloppet och än har man inte kunnat åka en meter på snö i Mälardalen.
Förra året i november var jag på Sri Lanka. Det kan ha varit det smartaste jag gjort. Ever.
Den här veckan är det ganska mycket schemalagd skoltid. Fast vi börjar inte förrän kl 10.15. Barnen lämnas i skolan 8.10. Så där finns lite tid "över". Två morgnar har jag tränat. En har jag jobbat. Och så i dag. I dag har jag gjort ingenting. Kollat internet. Druckit kaffe med varm mjölk. Såsat. När jag väl kommit över känslan av att jag är en dålig, onyttig, lat person så är det väldigt skönt. För resten av dagen kommer gå i ett rasande tempo med skola, jobb, jobbevent och orkesterrep i ett. Så den där morgonvilan var rätt välbehövlig i dag (hur mycket jag egentligen behövde de där rostmackorna jag åt till kaffet kan väl debatteras, men de var hemskt goda).
Jag rippar Linda Ks inlägg om frisyrer genom åren.
 |
| 2005 |
 |
| 2007 |
 |
| 2008 |
 |
| 2009 |
 |
| 2010 |
 |
| 2011 |
 |
| 2012 |
 |
| 2013 |
Var hos min frisör i dag och bättrade på frisyren. Den ska bli lite längre, men behövdes ändå ansas, och utväxten blekas. Först var det bara hon och jag där, sen dundrade hennes kollegor in och började fixa med deras julskyltning. Julmusik i högtalarna, glögg, pepparkakor, skumtomtar och knäck. Fönstret blev fantastiskt vackert och jag bara satt där och mös i min stol. Gav upp några glada hejarop till pynterskorna. Gick därifrån med fräscht hår och en mysig känsla i magen. Härligt.
Stughelg med några vänner. Det är så skönt att komma hit. Pulsen går ned och alla vardagens bekymmer puttas långt bak i medvetandet. Fokus läggs på att elda i kakelugnen och att laga god mat. Se solen gå upp över frostiga träd.
Måndag-onsdag-fredag öppnar mitt favoritgym klockan halv sju på morgonen. Absolut inte alla dessa dagar är jag där då, men då och då. Faktum är att det är min vanligaste träningstid. Jag är en morgonmänniska och trivs bra med att åka iväg innan resten av familjen riktigt hunnit vakna för att riva av ett styrketräningspass. Så jag har varit där några tidiga morgnar. Och när jag kommer dit, med håret på ända och kuddränderna kvar på kinden möts jag av min morgongymmarfamilj. För vi är en liten skara som tappert kommer dit de där tidiga timmarna, innan det blivit ljust ute. Det är mannen i svarta adidas-byxor och färgat hår. Hans svart-röda hår som alltid är noggrant kammat bakåt. Alltid kör han i samma maskiner. Det är tant-gänget som kommer varje onsdag. De kör sina individuella träningsprogram, och är ovanligt vältränade för sin ålder. De lyfter inte så tungt, men tränar mycket funktionellt, är spänstiga och ser ut att ha det väldigt trevligt. När träningen är avklarad duschar de och möts sedan i receptionen för en gemensam kopp kaffe. Ett sådant gäng vill jag också ha när jag blir pensionär. Sen har vi mannen i min ålder. Han har lockigt hår och snygga glasögon. Ganska stark, men ingen sådan där "gym-kille" ändå. I bland har han med sin tjej/fru, men hon är inte alls lika tillförlitlig som han. Han är alltid där.
Och så jag då. Jag är säker på att de känner igen mig. Men vi hälsar aldrig. Vi pratar aldrig.
Vid de fria vikterna hänger mest "gym-killarna". De där med svällande muskler och med en flaska protein-shake ständigt bredvid sig. Som en bäbis inte släpper sin välling släpper gym-killen inte sin protein-shake. Men gym-killarna är så anonyma att jag inte ser skillnad på dem. Antagligen finns det stammisar där också, men det känns inte som de hör till min gym-familj. Min gym-familj, det är de där vanliga människorna, som gillar att träna tidigt på morgonen.
En dag kanske vi säger "hej" till varann, vem vet? Men det behövs egentligen inte. Utan ord vet vi att vi har varann. Vi som gillar att träna tidigt. Vi som gillar våra rutiner. Ibland behöver man inte mer än så för att känna gemenskap.
Skrattade så jag grät åt renässansmänniskans PM igår. Det är bara massa fina ord uppstaplade på varann, inget som helst sammanhang. Läste högt för maken som utbrast "sluta, jag har känslig hy!". Jag gråtskrattade lite till. Skönt, jag älskar att gråtskratta. Måste dock skriva ihop en vettig opposition på detta underbara verk. Går väl inte bara att skriva "gör om, gör rätt"?
I dag: besked från Vetenskapsradion. Ingen praktik där. Typiskt. De ville ha någon med annan bakgrund. Fnys, hur kan någon bakgrund vara bättre än min? Oh well, deras förlust. Så nu jagar jag annan praktik med ljus och lykta. Alla förslag mottages tacksamt! Jag kan vetenskap, men även mycket annat (musik, träning, allmänna livsåskåderier, bloggande...).
I dag försöker jag skriva nyhetsbrev och har lila läppstift. Så kan en torsdag vara.
Jag avskyr att vänta på saker. Stå i kö, vänta på besked, inte ha kontroll. Jag vill ha kontroll över min tid. Just nu väntar jag på en text som jag ska opponera på för min kurs. Sista inlämning var för över två timmar sen, men fortfarande finns det ingenstans man kan hitta de andras filer. Jag måste läsa och skriva den skriftliga opponeringen i kväll, för sen är mitt schema fullspäckat. Så himla irriterande att se minuterna rinna iväg. Och jag är är ingen nattmänniska som gillar att sitta uppe halva natten.
Dessutom: väntar på besked om praktikplats. Först skulle jag få svar i går. Nada. Mailade i morse. Nyss fick jag svar. Ett svar som sade att jag får besked i morgon. Över detta: nervös och irriterad.
Åh, denna ljuva väntan!
I dag lagade jag en sjukt god vegetarisk lasagne. Var ju lite nervös efter gårdagens mishap, men lasagne, det kan jag. Koka ihop en mumsig tomatsås, häll i lite proteiner i form av linser. Varva sedan såsen med lasagneplattor, zucchini i små bitar och keso (gärna en burk smaksatt, jag gillar den där chili chipotle) och toppa med ost. Gärna sådan där som stinker lite. Vi kallar den fotsvettsost och blir liksom ännu godare av att gratineras.
Så, en god middag som uppskattades av hela familjen. Förutom att barnen konsekvent vägrar äta zucchini. Fattar inte. Det smakar ju typ inget? Men jag fortsätter servera det, eftersom jag är en envis kvinna (som vill äta mina grönsaker). Sån är jag.
Jag tycker det är ganska kul att laga mat, och jag anser mig vara ganska bra på det. Inte som någon stjärnkock, men jag lyckas ofta få till helt OK god vardagsmat. Jag brukar varva standardrätter som jag kan utantill med olika nya grejer från recept. Kokböcker, bloggar och mattidningar brukar vara inspirationen. Vissa saker lagas bara en gång, andra kommer upp på favoritlistan.
Men i dag misslyckades jag. Jag borde ha anat oråd när receptet jag valt kom från Buffés "laga-snabbt-och-enkelt-sektion" Jag brukar dissa dessa recept, men mest för att de innehåller ingredienser så som dålig korv och färdiggrillad kyckling. Men den här fiskgratängen innehöll bara "riktiga" saker. Fisk, creme fraiche (som jag förvisso bytte ut mot turkisk youghurt), ajvar, persilja, parmesan. Jag trodde den hade potential att åtminstone bli OK. Vi gillar fisk, hela familjen. Men det här. Det blev äckligt. Tänk den äckligaste fiskrätten man fick i skolmatsalen. Det kan ha varit den sunkiga bland-fisken jag hittade i frysdisken, eller så var det bara kombinationen av smaken och konsistensen. Men DET VAR INTE GOTT. Tyckte precis alla i familjen. Tack och lov hade jag kokat broccoli och ärtor i stora lass som tillbehör, och det funkar ju alltid. Men ändå. Jag kan knappt komma över att JAG LAGADE ÄCKLIG MAT.
Då blir jag mer och mer sugen på hemmapyssel. Och hemmapyssel för min del, det handlar om att göra grejer i köket. Allra helst baka. Kanske har det att göra med mitt förflutna som labbråtta, men åh vad jag älskar att baka. Så nu när vi har gått in i november har jag åter upptagit mitt brödbakande. Mina surdegar får åter den kärlek de under sommarhalvåret helt har missat där de har stått bortglömda längst in i kylskåpet. Mjölsorter inhandlas och den älskade assistenten åker fram flera gånger i veckan. I dag står bagels-bak på agendan. Jag älskar att äta hembakt bröd. Men nästan ännu mer älskar jag själva bakningen.
Vad jag har gjort
Lämnat barn på skolan
Jobbat med en tråkig skoluppgift
Tagit på mig träningskläder
Varit sugen på sötsaker och rostmackor
Vad jag inte gjort
Varit utanför dörren sen i morse
Jobbat tillräckligt med den där skoluppgiften
Tränat
Ätit några sötsaker eller rostmackor
Jag har varit förfärligt trött i dag och det känns inte som om jag har vaknat till överhuvud taget.
Intervju inför eventuell praktik i dag. Helt omöjligt att säga hur det gick. Jag blev pepprad med frågor, den ena efter den andra. Som från en treåring jag känner upphörde frågan "varför" aldrig att komma. Hur jag än svarade blev följdfrågan hela tiden densamma. Varför. Jag antar att det var ett sätt att se om jag pallade trycket, om jag har vad som krävs. Inte vet jag om jag har det. Jag vill bli vetenskapsjournalist för att jag tror att det är viktigt. Att nå ut med forskning, resultat, vad det innebär, vad forskare gör, till allmänheten. För att sprida kunskap. Jag tror att det är sådant man inte förstår som man är rädd för. Så om fler förstår forskning och vetenskap tror jag fler kan bli mindre rädda. Och tycka forskning är kul.
Just nu förstår jag dock inte riktigt vad jag gett mig in på. Jag förstår inte om intervjun gick bra eller dåligt, och därför är jag rädd för hur det kommer att gå. I nästa vecka får jag besked. Men jag har en känsla av att jag borde söka fler praktikplatser. Visst, det är bara sex veckor, men om man ska få jobb i den här branschen verkar det vara via praktiken som man tar sig in, skaffar sig erfarenheter.
Är jag helt dum i huvudet som har gett mig in i en bransch som är så osäker? Eller är det faktiskt så att jag trivs i en utmanande miljö där allt inte är på förhand givet? Vissa dagar tror jag det första, andra dagar det senare. I dag var en tvivlande dag. Men det kanske bara är sådan jag är? Som ger mig ut på djupt vatten, och oftast trivs där, men i bland får en kallsup och börjar tvivla på min simförmåga?
Helgen var mycket fin. Firande i kvadrat. Jag, och två olika pappor (min och barnens). Resturangbesöket på lördagskvällen var sjukt lyckat. God mat, bara jag och maken, bra service, lagom mycket vin. Perfekt.
Startade dagen med mulle för barnen och motion för de vuxna. Jag valde promenad. Med poddar i öronen och ett skönt flås gjorde det inte så mycket att det var lerigt och novembergrått ute.
Nu har jag haft ont i halsen i typ två veckor. Lika lång tid har jag alltså inte tränat någonting. Och inte ätit så bra. "Åh, det är så synd om mig jag måste äta en macka, lite glass, det där gamla godiset från längst bak i skåpet". Så himla dumt. För det mår jag ju inte bättre av. Eller jo, glassen, lite grann, för den svalkade halsen. Men mest saknar jag att träna. Eventuellt har jag inte ont i halsen i dag. Eller så har jag glömt hur det känns att inte ha ont i halsen. I alla fall. I morgon ska barnen på mulle. Två timmar i andra änden av stan. Det är liksom inte lönt att köra fram och tillbaka. Så jag tänker: långpromenad. För det är inte läge att sticka ut och springa i två timmar direkt efter halsinfektionen from hell. Men promenad, med podcaster i örat, det blir finfina grejer! Så får det bli! Och så pang på med kaloriräkning igen! Hejja mig!
Eftersom maken är bortrest och jag inte riktigt hinner baka någon tårta så får det bli virtuellt födelsedagskalas i dag. För japp, jag fyller år. Alla är bjudna, tårtan räcker oändligt länge. Välkomna!
En hemmajobbardag. Lite jobb, lite plugg, lite hemmafix. Ganska skönt faktiskt. Har hunnit med rätt mycket. Inklusive hämta bilen. Bra med verkstäder, de öppnar ju alltid tidigt. Cyklade dit direkt efter skol-lämning. Har även hunnit med att tvätta och hänga tvätt, lämna in en kappa på lagning och köpa nyfödningspresent. En ny liten bebis har kommit i vår bekantskapskrets och jag längtar tills min hals är helt frisk (hur länge kan man ha ont i halsen egentligen?) så att jag får snusa lite.
Nu: fnula lite mer med jobb/plugg, sedan hämta barn, inklusive två extra. Sen blir det tomatsoppa (och kanske nåt bröd till?).
Det var startmotorn som pajat på bilen. 4000 pix.
söndagstradition Utefrukost med grannarna. Så himla mysigt!
Vaknade jag med bara "vanligt" halsont. Inte "åh gud jag vill kräkas och gråta-halsont" som jag haft sen i tisdags. Vilken otrolig lättnad! Och bra tajmat, eftersom maken reste bort i morse och kommer hem först på fredag.
Jag har fortfarande fruktansvärt ont i halsen.
Men i dag hinns ingen sjukfrånvaro med.
Halvdagsjobb, halvdagsplugg.
Det är isande kallt i det lilla fönsterlösa hörn som kallas mitt kontor.
Jag har fått på mig alldeles för mycket arbetsuppgifter.
Även utan sjukdom skulle jag ha svårt att hinna med att göra dem på ett bra sätt.
Pga ovan nämnda sjukdom är jag mycket dåligt förberedd till eftermiddagens seminarium.
Pga ovan nämna sjukdom har jag inte tränat alls denna vecka.
I morgon åker maken bort i 6 dagar.
Jag har fortfarande fruktansvärt ont i halsen.
Så, lyllos er, hela fredagsgnäll-listan på ett bräde. Håll tillgodo.
Nej: fortfarande svinont i halsen. Ville gråta och kräkas i natt pga smärtan
Tjejmiddagen var trevlig. Vi var på Jay Fu, min favoritresturang i stan just nu. Så sjukt god mat, trevliga lokaler och perfekt service. What´s not to like? Tyvärr blev min förkylning akut värre under kvällen, och vid 21 var jag tvungen att ge upp och cykla hem. Så nu har jag ägnat natten åt feberfrossa och tillhörande konstiga drömmar. Maken säger att jag snarkat förfärligt, och jag är inte förvånad. Halsen är tjock som... något väldigt tjockt. Elefanthud?
I alla fall, ingen bra dag i dag. Ska sitta hemma på fm och plugga. I em ska jag träffa två kursare för en gruppuppgift. Det blir att ladda med ipren och alvedon. Bläk.
Halsontet har i alla fall inte blivit värre. Hinkar te och preppar med alvedon. Om halsen sidensjal. I kväll är det tjejmiddag och det tänker jag inte missa.
Skulle upp 05.40 för att gå till gymmet. Råkade ställa klockan på 04.40. Fail. Då, typ mitt i natten, inser jag att det där raspet i falsen jag försökte ignorera i går kväll inte går att ignorera. Halsont = ingen träning. Bara att somna om. Fail.
Not so much. Inte alls för mig, faktiskt. Barnen får vara på fritids, men får två dagar lediga. Maken har nattjoursvecka och är ledig tisdag och fredag, så lite lov blir det. Men min skola har inget höstlov, och på jobbet har jag inte hunnit jobba in någon semester. Så inget ledigt för mig alltså. Inget att hänga läpp för, bara kämpa på.
Dock, lite frustration över organisationen här på jobbet och hur svårt det kan vara att få tag i folk som jag behöver för att göra mitt jobb bra. Men det är väl bara att kämpa på.
Kämpa på.
Det kan vara vintertidsomställningen. Mörkret.
Sminkade upp barnen och avlämnade dem på Halloweenkalas.
Hur skönt är inte det? Långsam stor frukost, tidningen, surfrundan. Barnen tittar på netflix och jag dricker en andra kopp te. Stackars maken har åkt till jobbet för en jourhelg. Men vi andra, vi slappar.
Bjuda hem vänner på fredagshäng. Varmkorv till barnen, sen chips och film medan de vuxna äter i fred. Vi åt salmalax, makirullar och glasnudelsallad med haloumi. Champagne till, för alltid finns det något att fira.
Mitt liv alltså. Jag varvar plugg med jobb. Därtill träning och familjehäng. Inte så mycket tid till reflektion, och därmed inte så mycket bloggande. Tycker det känns så trist med dagboksinlägg efter dagboksinlägg. Har inte ens haft någon inspiration för roliga outfits på sista tiden.
Men i alla fall. Här kommer ett dagboksinlägg. I går jobbade jag 11 timmar. Tre möten och sen var jag värd för ett seminarium. De som skulle hålla seminariet kom tio minuter för sent. Stressen! När jag väl kom hem var jag helt utpumpad och gick och lade mig med barnen. Mannen sprang 2,5 mil, jag och barnen somnade i stora sängen. Lite olika där, hur man lägger upp sina kvällar. Men i morse var jag i alla fall kl 07 på gymmet och rev av lite överkroppsstyrka. Jag kör med lite tyngre vikter nu, inte så många repetitioner. Läste någon artikel om att tung styrketräning var det bästa om man "vill bli snygg". Att långvarig konditionsträning typ bara var slöseri med tid. Och jag vet att det är väl bara en variant av sanningen, men en variant som passar mig, eftersom jag tycker mycket mer om styrketräning än konditionsträning. Så nu försöker jag få in tre tunga styrkepass i veckan, och möjligtvis lite jogging/pw på det, för att få komma ut i friska luften lite. För friska luften gillar jag ju.
Redan söndagskväll? Den här helgen gick snabbare en snabbast. I går fick jag en ledig förmiddag när barnen var på mulle och mannen sprang. Jag, lite dagen-efter-seg, låg i sängen lääänge. Hann även plocka och fixa lite innan gänget kom hem. På eftermiddagen delade vi på barnen och stack till varsin lekpark. Även barnen behöver lite egentid ibland. Sen åt vi en fantastisk middag: kroppkakor och äppelpaj!
Efter att med hjälp av choklad (desperat läge) fixat ihop ett radioinslag (alltså, jag använde inte chokladen, den var mer som ett mentalt stöd), tagit en tupplur och styrketränat lite var det dags för disputationsfest.
Fortsatt gnälliga barn som tycker jag är världens dummaste mamma. Kompenserade med att sminka mig mycket och nu sitter jag i skolan 30' innan lektionsstart.
Jag är en person med ganska mycket energi, tror jag. Gillar att fixa, trixa, träna, hänga med barnen, tänka ut små projekt, planera, planera, planera. Men så vissa dagar känns det som luften gått ur mig. Omgivningen märker nog ingen skillnad, men inuti, och inför familjen är jag sur, vresig och pessimistisk. Vill bara gråta vid eftermiddagsutskällningen från barnen ("du hämtar för tidigt/för sent/maten är äcklig/du är dum"), skäller ut maken för att han spolar för ljudligt på toan och tänker att jag aldrig någonsin kommer få något journalistjobb (och får jag det kommer det att vara tråkigt).
Nu har jag åter landat i soffan. Skittrött (fortfarande), men med dagen avklarad. Jag har fått en introduktion till radiomediet, listat ut hur min radioinspelningsgrej som ska vara min bästis de närmaste veckorna, funkar. Spelat in en miljöbsekrivning och en intervju med ovan nämnda radioinspelningsgrej.
Det tar tydligen på krafterna att sura och springa, för i går kväll blev jag alldeles attack-trött. Och trots en god natts sömn är jag fortfarande trött. I dag börjar vi med radio i skolan. Jag är skitnervös. Vet inte riktigt varför, men det känns läskigt att göra radio. Intervjuer, teknik. Min dator är modell äldre, så vi får se om den pallar...
Vaknade på helt fel sida i dag. Helt utan anledning var jag på ett rasande dåligt humör halva dagen. Som tur var hade jag bestämt löpdejt med en kompis på eftermiddagen. Och rörelse, ute, i fint väder. Det är dem bästa medicinen mot dåligt humör. Så nu har jag drygt 8 kilometer i benen och hopp om en fin söndagskväll.
Vi sov länge. Krattade löv. Bytte till nya pjäxor åt barnen. Längtade lite till skidsäsongen. Men var glada över fikat i höstsolen. Promenerade, åh:ade och oh:ade åt höstfägringen. Vissa (inte jag) sprang en mil, andra åt lördagsgodis.
Seminarier om våra miljöreportage hela dagen. Jag älskar detta: få skriva spännande texter och sen få sitta och samtala om sitt egen och andras alster!
I bland när jag springer/cyklar/går vill jag lyssna på musik/ljudbok/pod. Då behöver man ju hörlurar. Vilket jävla meck säger jag. Jag kan inte ha hårda stoppe-i-pluppar för då får jag panikont i öronen. Utanpålurar funkar inte med cykelhjälm. Så hittade jag ett par jättesköna, rosa, mjuka stoppe-i-pluppar. Efter ett (för kort) tag började de glappa. Tack och lov fick jag byta dem. Andra paret muppade ur i somras, och började göra så att telefonen hoppade, mellan låtar, mellan sidor i boken, och helt plötsligt gick Siri i gång. Jag tänkte att de inte tålde svett och köpte mig ett par "sport-lurar". Killen i butiken lovade att de tål både regn och svett. Men nu har ljudvolymen på höger öra sänkts betydligt. Det är lurarnas fel och inte telefonens, för jag har testad dem i olika enheter. Finner inget glapp någonstans. Så sjukt irriterande. Det går ju fortfarande att använda dem, men jag vill gärna ha samma volym i båda öronen. Och inte vet jag var jag gjort av kvittot (jag, vet, himla slarvigt av mig).
Suck.
I dag testar jag lila läppar. Vågat. Känner mig lite som en clown. En dalmatiner-clown. Fast på ett bra sätt. Tror jag.
I dag fick jag ett till jobb. Scientific writer. Ska skriva populärvetenskapligt om immnologi. Mitt favoritämne. Fatta att det passar mig som handen i handsken. Det är distansjobb på 20%. Ännu mer perfekt alltså.
I fredags: onämnbart antal bullar
I lördags: köttkoma och lördagsgodis
I går: hotelfrukost extra allt och sen resterna av godiset
I dag: DAGS FÖR DETOX!
Jag räknar fortfarande kalorier, men tar dagar off då och då (som synes ovan!). Det känns ändå bra och vågen visar långsamt mindre och mindre. Men ändå. Efter en helg som denna, när jag dessutom sitter hemma och jobbar med skoluppgifter (det finns bullar i frysen) är det extra utmanande!
I dag har jag ägnat mig åt mitt specialintresse: marschmusik. Vi har spelat på högvaktsavlösning. Här:
Fick förfrågan om recept på gårdagens middag. Jag utgick från ett jag fann på internet. Jag använde 2 dl torkade mungbönor som jag blötlade ca 12 timmar, och kokade i 20 minuter (detta gjorde jag dagen innan av tidsskäl). Själva receptet modifierade jag lite: lade till vitlök, färsk ingerfära och lite kanel. Låter kanske crazy, men blev gott. Om man gillar stark mat kan man nog med fördel ha i lite (eller mycket) chili också. Men eftersom mina barn inte uppskattar det så skippade jag chillin. Blev gott ändå. För att ytterligare fjäska lite för barnen serverade jag pasta till. Jag åt grytan som den var med en stor sallad vid sidan av. Är nog mycket gott med ris/bulgur/matvete till om man vill ha mer kolhydrater.
Så, nyttigt, billigt, klimatsmart och GOTT!
Suttit i seminarium hela dagen. 15 personporträtt har diskuterats. Nu har jag huvudvärk. Men ändå, bra dag.
Fixa en praktikplats till i vår.
Uppgift: Lämnat in skoluppgift. Jobbar.
Nästan miss: Tänkte börja jobba kl 12. Kom i sista sekunden på att det var viktigt möte kl 10.
Uppvaknande: Kl 05. Hemskt onödigt. Men jag hann tänka igenom dagen och kom på det där mötet.
Mys: Både ett och två barn som tassade upp till min säng på morgonkvisten så vi kunde morgongosa.
Skor: Whyred Pallenberg. De gamla bloggklassikerna. Har inte använt dem på länge, men de är ju najsa!
For till IKEA. Köpte lådor och tidsskriftsamlare. Städade bland barnens pysselsaker. Så fantastiskt skönt med ordning och reda. Blev så nöjd att jag inte orkade montera skrivbordsstolen jag också köpte.
